Tre dagar i Stockholm

Första helgen i november åkte vi till Stockhom. Vi står för oss som gör Kontur. Det är ett vi jag trivs i. 

Sista dagen var en söndag och Linn tyckte vi skulle åka ut till Millesgården. Solen hade hunnit bli mjuk innan vi hittat fram, eller kanske den alltid är mjuk i november. I alla fall var skuggorna långa och skulpturerna märkliga och mäktiga och min trötta bakfylla antog den där behagliga formen av att vara rätt nöjd med det mesta. 

Jag brukar ofta tycka att den sista dagen av en resa är lite stressig. Det är svårt att helt slappna av när man vet att man måste skynda iväg till flygplatsen sen, hålla på med bussar och säkerhetskontroller och dra runt på väskor längs långa korridorer. Men den här söndagen var jag lugn. 

Andra dagen var en lördag som tog flera timmar på sig att komma igång. Länge låg vi bland hotellakan och pratade om nästan vad som helst. Det är underskattat att göra ingenting när man är på resa. 

På eftermiddagen promenerade vi till Skeppsholmen och Moderna Muséet, åt avokadomackor och kollade på konsten. När vi kom ut hade det hunnit bli mörkt. Det här var första helgen då mörkret kom redan tidigt. 

Första dagen var en fredag och vi hade hade releasfest på Aspuddens bokhandel. Drack vin ur små platsglas, hade uppläsningar och köpte böcker, åt gnocchi på restaurangen invid. Vi åkte hem till Linn sen, drack glögg och läste om våra astrologiska spiritanimals. Jag somnade nästan på tunnelbanan hem. 


Förresten! ifall ni befinner er i Stockholm och vill köpa Kontur finns den på Söderbokhandeln och Aspuddens bokhandel. I Finland går den att köpa på lite olika ställen: här finns mera information om det. 

09.11.2018 kl. 21:06

det tog oss år att ta oss hit

Veckorna avlöser varandra. De ramas in av deadlines och det där emellan, en dag i taget av oregelbundna rutiner. Jag har tänkt komma in hit och skriva något en tid nu, vet bara inte av vilken bit av livet jag ska börja bygga upp något. Det blev det här nu: 

Vi bestämmer att vi måste bort från stan, någonstans där det finns skog och ro för det som vanligtvis är rastlöshet men som där ute kan blir något annat: idérikedom, upplevelsen av att livet kan se ut som vi väljer att forma det. 

Vi bakar pizza, jag börjar gräla när degen fastnar i kaveln, lyckas få mjöl på mina svarta jeans, vill skrika högt men går istället ut ur köket, slår fast dörren bakom mig. Han lyckas lugna mig sen, det gör han alltid, varje gång. 

Följande dag regnar det. Efter lunch klär vi på oss regnkappor och stövlar, går ut i det fuktiga. Luften är tung och ren att andas, ljuden är både dämpade och mer framtydande, jag tänker på ett stycke i Sent i november, söker upp citatet sen: 

"Skogen var tung av regn och träden alldeles orörliga. Allting hade vissnat och dött men nere på marken växte höstens hemliga trädgård med rasande kraft rakt upp ur förmultningen, en främmande vegetation av blanka svällande växter som inte hade något med sommaren att göra.” 

När vi kommer in tillbaka fortsätter jag mitt arbete: krokryggig i soffan istället för vid bordet, men det blir text av alla tankar tillslut. 

Hösten växlar alltid färg så fort sen, från våra fönster breder de ut sig. Det är som körsbärsblommorna i maj: det händer så snabbt att det både är en lättnad och ett vemod när det överdådiga är borta. 

Inomhus fortsätter det oregelbundna, det börjar mot att förmodan anta formen av rutiner. Jag med en bok, han med hörlurar. Det här borde vara allt vi önskat oss, men rastlösheten pickar mig fortfarande. 

Solkatterna klättrar över väggen om kvällarna, de avlöser varandra i ett mönster som långsamt ändras medan jorden vrider sig runt sin axel. 

Vi åker tillbaka sen. Det är indiansommar nu och alla toner blir mjuka i diset. Det är trots allt lätt att andas.  

Klipporna är kalla men luften är varm igen. Jag drar av mig kläderna och går i vattnet. Det är också kallt, men värt det, det är alltid värt det. Vi lutar oss bakåt och häller upp mera termoskaffe. Det tog två timmar att ta sig genom skogen till de här klipporna, det tog oss år att ta oss hit. 

På vägen tillbaka krampar mina vader, alla backar har satt sina spår i dem. Men så mycket annat har runnit av mig: klimatångesten, oron, rastlösheten. Det är bara för stunden, men den stunden finns.  

22.10.2018 kl. 09:14

kompisar

 

Har jobbat från soffan hela dagen idag, det är alltid en balansgång mellan myisgt och hopplöst ångestfyllt när eftermiddagen långsamt kryper fram. Ska ut snart för att räddas undan rastlösheten.

Tänkte att den här regniga tisdagen kunde piggas upp med fem bilder från i lördags när vi hade fest och mina kompisar drack prosecco i min säng. Alltid lika fint <3 

Dom har lovat indiansommar till resten av veckan förresten. När jag var sexton var det mitt finast ord. Kanske fortfarande i hemlighet. 

09.10.2018 kl. 15:32

septemberljuset i år

Det är slutet av september och jag söker fortfarande en struktur för vardagen. Det enda helt ständiga är att jag vaknar bredvid honom här på bild varje morgon, att han är varm och mjuk och gillar att kramas.  

Kvällssolen kastar solkatter på väggarna, smutsen på glaset bryter ljuset till en mjukare variant. Nästa vecka har vi bott tillsammans i en månad. 

26.09.2018 kl. 11:27

augusti --> september

De senaste veckorna har varit förvirrande och kaotiska, utan mycket tid för eftertanke. Jag försöker sammanfatta, ordlägga eller på andra sätt begripliggöra men det slår tomt i mitt huvud. Då får saker bli outsagda, jag ska vänta ut dem, eller bara låta dem vara. Men det här kan jag säga: 

För att komma ifrån flyttkaos och rastlöshet flydde jag (i vanlig ordning) till sjöarna och åkarana och skymningshimlen. 

Mot allt vett och förnuft hade jag bokat in tre dagar i Stockholm mitt i flytten. Men Linn skulle dit, och Ville var där, och då visste jag inte varför jag skulle vara någon annanstans. 

Landade i Helsingfors i fredags och 14 timmar senare satt vi på ett tåg upp mot Vasa. Jenna och Johan gifte sig och vi åkte dit för att gå på bröllop <3

Och däckade i hotellsäng. 

Sen efter 26 timmar i Österbotten åkte vi hem igen. Bor förresten här nuförtiden, med min älsklingsperson

05.09.2018 kl. 15:07

Mesotoko, augusti 2018 – augusti 2015

Vi ska flytta ut. Shit att det ens händer? Kan bara inte föreställa mig att jag inte kommer vara här mera. Det är väl så det alltid är inför en flytt. Att man ännu de sista dagarna springer till närbutiken och köper havremjölk som om allt bara skulle vara som vanligt, klättrar över flyttlådorna, drar upp gardinerna och blickar ut mot samma gammal utsikt, och att mitt liv skulle vara någon annanstans känns bara absurt. Utom att det från och med nu kommer vara det.

Så vad ska jag ens skriva? Att jag älskat det här stället, till och med när jag hatat det? Att jag älskat att bo med mina bästa kompisar, också när de gått på mina nerver? Att det varit bland det bästa i livet få dela allt det här med dem, att låta vänskap ta plats som den mest självklara relationen i vardagen? Ska jag skriva att jag inte ens begriper hur det kommer vara att inte dela liv med dem på det här sättet? Det känns som magra ord mot sanningen.

Så jag skriver inte mer än det här, utan lägger istället fram en bildkavalkad från nu till då, från en lördag för bara några veckor sedan, som kunnat vara som vilken förfest som helst, förutom att det var den sista, till en augustikväll för tre år sedan då vi drack cava och åt kladdkaka på taket, som också den kunnat vara som vilken kväll som helst, förutom att det var den första.

Vi åkte till Stockholm igår, och när vi återvänder bor vi alla på olika ställen. 

 

 

29.08.2018 kl. 11:08

F l o w 2 0 1 8

Det var ju Flow för några veckor sedan. Gick dit så som jag gjort alla år sen 2011. Får se om jag ska gå nästa år? Känner att konceptet börjar vara lite förutsägbart,  jag blandar ihop åren och spelningarna och förfesterna och det blir liksom en oklar massa i mitt huvud som inte känns lika spännande som det brukade. 

Men med det sagt är Flow ju roligt ändå. Satt ihop en liten mix av bilder från alla tre dagar, extra mycket från lördagen då vi hade förfest hos oss och jag tog med kameran. Det är mest mina kompisar på bilderna och ganska lite annat faktiskt, helt i okronologisk ordning: 

Gillar väl fan ändå den här festivalen. Hoppas jag kommer gå dit ännu flera år framöver. 

22.08.2018 kl. 09:13

Kräftskiva 2018

 

Det är onsdag nu och jag börjar äntligen känna mig som en människa igen efter helgen. Körde tre dagars-Flow för första gången på två år och tydligen tar det på krafterna att dricka skumpa dygnet runt från fredag till söndag? Vi kan kolla på bilder därifrån när jag orkat gå igenom dem. 

Tänkte visa de jag tog på vår kräftiskiva för ett par veckor sedan istället. Eller egentligen var det bara helgen före flow med känns som tusen år sedan. Vi brukar ha den i slutet av augusti och den får ofta markera att sommaren är slut nu, men i år inföll den redan första helgen efter juli. Det var när luften ännu låg som en varm tryckande massa överallt och man helst badade en gång i timmen om man fick välja. Det är ju fortfarande inte speciellt svalt, det finns fortfarande sommar kvar om vi väljer att se det så, men ändå, det här känns som en halv evighet sedan. 

Men ja alltså, kräftiskivan. Vad ska jag säga? älskar den här festen, hur folk trängs på verdanda, skriker sig hesa under middagen och hur natten efter det håller på för evigt. Gillar till och med de grusiga, trötta ögonen på mina kompisar dagen efter, till och med den där hysteriskt trötta hemresan när det bara är jag och Saga kvar.

 

15.08.2018 kl. 10:33

juli så länge det varade

Status: brunbränd, solblekt. 

Linn fyllde 25. Vi åkte ut till skärgården och drack vin på en segelbåt. Det sista jag minns innan jag gick och la mig på morgonen var att hon stod barfota och dansade på bryggan.

Min födelsedag i december inträffar alltid på olika dagar, någonstans mellan måndag och söndag, men Linn fyller år i juli och då är det alltid bara sommar. 

En rastlös vecka spenderade jag i stan. Helst på en skuggig plats i en park, med en kompis och cavaflaska och böcker det inte går att prata sig mätt på. Oftast ändå ensam i en varm lägenhet, framför jobb jag inte hanterat att ta tag i. Ångesten sen. 

Andades lättare om nätterna. 

Åkte tillbaka till sjöarna. 

Satt sen sista veckan och jobbade här, balanserandes mellan juli och resten av livet. 

Tack juli du var alla drömmars månad ifall det inte vore för klimatförändring, framtidsångest och solsting. 

08.08.2018 kl. 11:28

de va fan total eclipse of the heart

Det var blodmåne och Linn och Hanna hade båda fyllt 25 och det var orsaker nog att ordna fest. Spräckte min kameras skärm mot en klippa tidigare i somras men lagom till förra fredagen var den reparerad. Så då fick den hänga med och föreviga den här kosmiska händelsen, mina kompisar och deras kompisar och hur vi irrade genom Kottby på jakt efter månen som var dold bakom ett molntäcke. 

Kommer titta på de här bilderna efteråt och tänka att det här var sommaren då vi aldrig någonsin hade långärmat på oss, inte ens på parkeringsplatser halv tre på morgonen, till och med då var det för varmt. 

02.08.2018 kl. 18:02

 

Gillar böcker, förfester och svåra frågor.

 

kaneli.johansson@gmail.com