20 frågor

 

1. Om du hade fått en dotter nu, vad hade du döpt henne till? Liv eller Hedvig kanske.

2. Sex utan kärlek eller kärlek utan sex? Tänker att det här är olika beroende på hur man känner sig i sitt liv just för tillfället. Nu skulle jag välja kärlek, men lätt att jag valt tvärtom för nåt år sen.

3. Har du bra självförtroende? Ja visst, ändå relativt bra.

4. Nämn tre saker på din att-göra-lista? Vad passande att min kalender med min fysiska to do list (är besatt av såna, skriver minst en i dagen om vardagarna) ligger öppen här bredvid mig. På den står: 1. kolla upp läskursen, 2. Köp unisport (gud vad saga skrattade åt formuleringen när hon råkade se den, menar såklart att jag ska ladda mitt kort till unisport) 3. Skriv klart ansökan.

5. Beskriv ditt drömutseende. Alltså med risk att låta sjukt dryg så har jag typ mitt drömutseende. Eller vaknar såklart inte varje morgon och kollar i spegeln o bah yess I look so f***** perfekt, far from. Menar mera så att jag tror att folk helt enkelt är så vana vid hur de själva ser ut att de idealiserar just den ”looken”. Alla jag vill se ut som har typ ovala ganska neutrala ansikten och naturligt hår som oftast är typ ljusbrunt. Sen finns det ju folk som ser helt annorlunda ut som jag tycker är sjukt vackra och snygga, men identifierar mig inte alls med deras utseende. Förstår ni hur jag menar?

6. Någon du har kysst? Hmmm ändå rätt få som fått vara med på bloggen. Lite hemligheter får man väl ha

7. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Inte jag själv men hemma hos mina föräldrar finns en del grejer kvar. Hade sjukt dreamyga outfits när jag var barn. Hatade det då, ville bara ha likadana trikåkläder som alla andra.

8. Är du nöjd med din profilbild på Facebook? Haha typ. Hoppas folk fattar att den ändå är lite ironisk. Kan hända att jag byter rätt snart faktiskt. Älskar dock mitt coverphoto haha.

9. Vad väljer du, godis eller chips? Typ popcorn. Både godis och chips känns rätt sunkigt elva på förmiddagen. Fast okej chips hellre, gillar typ inte godis så mycket. 

10. Hur uppvaktar man dig? Alltså fan vet inte. Men gillar folk som liksom kör sin egen grej och är självsäkra i det. Kan vara rätt dominerande själv nämligen och gillar därav folk som jag inte bara av misstag bossar över utan som ger mig hårt mot hårt.

11. Har du rykten efter dig? hmm har ändå hört ett par, dock inte så jättespännande grejer. Fast vem vet vad folk talar om bakom min rygg? Eller nä tvivlar på att andra än jag själv skulle tycka att jag var så värst spännande. 

12. Din absolut sämsta egenskap? Att jag typ kan verka sjukt dryg och judgy utan att kanske mena det?

13. Din bästa egenskap? Att jag i princip aldrig är arg länge och har lätt till att både säga förlåt och förlåta själv. Att sura och vara bitter är typ sjukt onödigt, ingen får ju något kul ut av det?  

14. Kan man vara vän med sitt ex? Det varierar väl från situation till situation och kräver tid, men vill ju tro att det går.

15. Har du kysst en kompis? Visst. Vissa mer seriöst än andra.

16. Hade du kunnat ha distansförhållande? Ja det trot jag nog.

17. Hur lång är du? 169,5 cm. Obs den där sista 5 mm är viktigt.

18. En vacker person? Zavier Dolan. Linn hamnade på premiären till hans nyaste film för nån vecka sedan och har haft en flik med googles bildsökning på honom uppe på min telefon sen dess.

19. Ett boktips? Bubblar ju av boktips efter fyra dagar på bokmässan, men väljer ändå att tipsa om In Transit av Hannele Mikaela Taivassalo som jag läse ut just innan jag åkte dit. Ska skriav om den senare i veckan tror jag men spoiler alert att jag ÄLSKADE den.

20. Bäst just nu? Att hösten som årstid känns väldigt bra att vara i. Och! spotifys nya funktion som gör en spellista på bara nya låtar av artister en lyssnat på. T ex. kan jag inte sluta lyssna på Regina Spektors Older and Taller.
 

Publicerad idag kl. 11:55

Boktips i september

 

Medan jag hänger på bokmässan i Göteborg känns det ju ganska passande med två boktips (dessutom extra passande iom att jag köpte båda böckerna just i Göteborg på samma mässa fast september 2015)

Den allvarsamma leken – Hjalmar Söderberg

Den här är ju känd som en väldigt lättläst klassiker, om omöjlig kärlek i Stockholm i början av 1900-talet. Jag skriver utan tvekan på dom punkterna. Läste den på typ en dag under midsommarhelgen i somras, hux flux hade tre timmar i hängmattan försvunnit och ett årtionde längtan med det.

Arvid och Lydia träffas som väldigt unga, på en sommarhus vid havet, och blir supermegaförälskade. Dock måste mannen på den tiden ha medel att försörja inte bara sig själv utan också en hel familj innan han kan gifta sig, och är Arvid inte riktigt där än. Så deras vägar skils åt, och Lydia gifter sig med en äldre och rikare herreman. Tio år senare möts de igen av en slump, och inleder ett hemligt förhållande.

Jag hade ganska mycket fördomar mot boken, kanske främst eftersom jag har en så himla gubbig bild av Hjalmar Söderberg (man kan i och för sig fråga sig vilken manlig författare jag inte har en gubbig bild av och sen påbörja en diskussion om omvända fördomar men det skiter vi i nu), men var väl ändå positivt överraskad (jag menar, läste ut den på en dag, det tyder väl på att det inte var helt värdelös läsning).

Jag tror att mycket av varför folk brukar gilla Den allvarsamma leken beror på att den både är väldigt typisk för sin egen samtid, så att läsaren direkt förflyttas till hundra år bakåt i tiden, men samtidigt så pass modern att en kan läsa den på 2010-talet och känna igen sig i den (tror dessutom att den som är uppvuxen i Stockholm faller för hur staden beskrivs i den, åter igen av samma orsak, om den hade utspelat sig i Helsingfors skulle jag lätt ha gillat den dubbelt så mycket tror jag). Själv upplever jag Den allvarsamma leken som en kärlekshistoria rätt och slätt och sen inte så mycket annat.

Ps. är super sugen på att läsa För Lydia av Gunn-Britt Sundström som ska vara ett svar på Den allvarsamma leken. 1. För att det verkligen var Lydia som jag tyckte var intressantast 2. Eftersom Gunn-Britt Sundström ligger på listan av författare jag upptäckte förra året och vill läsa mera av.

 

Händelser vid vatten – Kerstin Ekman

Ifall Den allvarsamma leken gick på en dag så tog den här typ halva sommaren (iofs att den var närmare 600 sidor, vilket såklart kan ha en viss inverkan). Det var någon som ironiskt kommenterade att ”jaha det krävs att det är någon som suttit i Svenska akademien som skrivit den för att en litteraturvetare ska plocka upp en deckare” och det lite tragiska med det är ju att det typ är sant. Plockade med boken på en ”ta tre betala för två” grej och skulle knappast ha valt den här på basen av annat än författarnamnet och att jag var nyfiken just på att hon skrivit deckare från början. Anyway:

Händelser vid vatten är en ganska maffig bok, som utspelar sig i ett litet samhälle långt uppe i norra Sverige. En midsommarnatt på 70-talet sker ett dubbelmord ute i skogen. Trots ett färggrant persongalleri och många möjliga misstänkta förblir fallet oupplöst. Men mordet är inte det enda som händer just den natten: Johan, den yngsta och utstötta i en brödraskara, rymmer från samhället och liftar över gränsen till Norje med en mystiskt kvinna från Finland. Annie, en lärare från Stockholm, anländer med sin 6-åriga dotter. Hon ska undervisa i ett hippiekollektiv där hennes pojkvän bor, men ingen från kollektivet är där för att plocka upp dem när de kommer med bussen.

Tjugo år senare ser Annie en natt något från sitt fönster som påminner henne om mordet, som på många sätt lever kvar under ytan i hela byn. Och vips så börjar det hända igen.

En stor del av boken går åt till att följa upp de olika personerna och vad de haft för sig den där midsommarnatten och året som följde. Jag vet inte hur många gånger jag ba ”men huuur hänger det här ihop med dom som blev knivhuggna i tältet”, (svaret är såklart: inte alls och på alla sätt). Trots att den tar tid på sig är handlingen väldigt driven, vilket gör att läsningen aldrig känns tung eller långrandig. Dessutom är karaktärerna intressanta och språket tillsynes lika lätt som balett (heheh) (men vid närmare tillsyn just så intrikat som att göra perfekta piruetter). Vill så himla mycket prata om slutet också, men låter bli för det skulle såklart spoila det för er andra.

 

Publicerad 24.09.2016 kl. 09:12

Mot Göteborg -->

Hej folks! Nu åker jag till Göteborg över helgen. Räknade ut att det här blir fjärde året i rad då jag befinner mig där i september. Om jag någon gång åker till Göteborg en annan tid på året kommer jag säkert få en chock av att det inte alltid är ljummen september och tusen kulturpersoner på gatorna. På tal om kulturpersonerna är det här också trejde gången jag ska på bokmässan där, känner att jag nästen börjar hitta till de tusen seminarierummen utan att ständigt måsta kolla på kartan.

Okay bye måste verkligen rusa nu!

Publicerad 22.09.2016 kl. 09:01

Natural habitat

 

Efter helger som denna tänker jag att jag ändå kanske borde bo på landet.

Allt jag skriver blir klyschor för visst är det ju en klyscha: att vilja bo i septembersolen, på verandatrappan. Att bara leva på termoskaffe och texter. Plocka maten från skogen, sköja ansiktet i sjönvattnet. Dricka rödvin. Höra tystnadens alla nyanser.

Det är som en reflex: varje gång solen går ner bakom söker min hand telefonen och kameran som ska föreviga. Som att det skulle gå.

Publicerad 20.09.2016 kl. 09:46

Indiansommar

Den senaste veckan har väderet varit extra dreamy och livet rätt roligt också. Vi börjar för prick en vecka sedan när jag satt och väntade på Hanna på en bänk på Esplanaden och lyssnade på Aldrig bli som förr på repeat.

Sen dök hon upp och vi köpte en flaska rödvin och styrde stegen söderut.

Satte oss på en parkbänk och drack vinet och talade om livet. Vet inte var jag skulle vara utan Hanna ibland <3

Det var ju design week just då så efter att vi tömt glasen gick vi bort till Skillnaden och Onar som hade någon slags releasefest. Träffade kompisar där och drack gratis drinkar och sånt. Jag och Linn hade ett minigräl som ofc var helt obefogat och när vi kom fram till det så gick vi till Diana-parken och delade på en lonkero och svor evig vänskap typ.

Annat som jag gjort är t ex gått runt i Berghäll. Har till skillnad från ca alla jag känner i min ålder aldrig längtat efter att flytta dit, men ändå att Torckelbacken kanske är stans finaste kvarter.

Har också gjort såna klyshiga saker som *suttit på uteserveringar, läst böcker (ok bara en bok) och spanat på folk som går förbi*.

På tal om boken. Den har jag läst en hel del fast jag aldrig tycks komma någon vart. Dock att den är väldigt fin så hänger gärna i den länge länge, men ändå knäpp känsla att jag läser och läser men hundörat tycks inte flytta sig nämnvärt framåt?

I måndags visade de Casablanca som utomhusbio vid Mattolaituri. Har sett filmen kanske 3-4 gånger och varje gång missar jag lite presentationen av de olika gubbarna som jobbar för polisen (eller är tyskar?) och är därför förvirrad över vem som egentligen vill vad.

Jag tänker också alltid att jag borde vara mer provocerad över hur gubbig den är och hur hjälplösa kvinnorna (eller allstå: en kvinna) är (typ när Ingrid Bergman lutar sig mot Humphery Bogart och säger "I can't think, you have to think for the both of us" och han bah: japp japp det ska jag göra, oroa inte ditt lilla huvud med någonting alls).

Fast sen slutar det med att dom spelar "As times goes by" och jag bah: whatever jag dör det är ju så romantiskt och tragiskt och fint ändå.

Fast vad annat kan man ens tycka när horisonten ser ut såhär i bakgrunden??

På tisdagen körde jag mina morfäräldrar till min mormors barndomsgård som ligger typ 40 min utanför Helsingfors. Där finns en äppelträdgård t ex med så mycket äpplen att jag får pyttelite svindel och ångest.

Vi plockade lite av dom som var röda och fina. Sen drack vi kaffe och åt äppelpaj och pratade om årtionden som gått. Det är sjukt egentligen, hur lite man vet om sina föräldrars och deras föräldrars liv från tiden innan man själv föddes. Vet inte varför men den senaste tiden har jag varit helt orimligt intresserad av det.

Sen ska vi inte glömma att det egentligen är mitten av september och att jag går på föreläsningar och äter på unicafe igen. Mellan varven har jag och Saga suttit på Domkyrkans trappor och pratat om allt som är fel med världen (ni vet terrorism, Donald Trump, Helsingin Sanomats kolumnister, nedskärningarna på Universitetet för att nämna några saker). Sen gick vi på föreläsning och för att bli klokare och i framtiden kunna motverka all idiotism som finns out there.

När jag stod i köket på kvällen och lagade middag badade hela rummet i ett rosa sken från solnedgången utanför. Det ser ut så ca varannan kväll men jag tycks aldrig bli van utan blir lika hänförd varje gång horsionten färgas rosa.

Imorse låg det dimma över Skatudden och från och med nu lovar de mera moln och mindre indiansommar. Jag ska packa ihop mina saker och efter min föreläsning ska jag åka till landet över en långhelg. Ska läsa ut In Transit, skriva klart en text jag haft hängande och promenera i skogen åtminstone. Möjligen även dricka rödvin och kolla på deckare med min mamma. ha en fin helg ifall vi inte hörs innan den är slut <3

Publicerad 15.09.2016 kl. 09:44

ett år går snabbt mellan höghusen

Ok först och främst får ni ursäkt den extremt dramatiska rubriken men kan inte få den låten ur huvudet av någon anledning och eftersom den ändå passade in här så fick det bli så. Lev med det osv.

Sen till saken: rensade en massa bilder en dag i vsco och hamnade ända ner till första bilden jag laddade upp dit då jag köpte telefonen för ca ett år sedan. Finns ju massa saker som återkommer på motiven bland bilderna, men speciellt en gullig sak fastnade jag för: hur min palm vuxit från baby till om inte vuxen så ganska stor ändå.

Det här är första bilden. Från när Linn flyttade hem från Berlin och in i Mesotoko 1 september 2015. Det är ju lite fint och lite sorgligt också i och med att hon flyttade ut 1 september 2016. Men det är inte alls vad det ska handla om nu. Spänn istället blicken i det som finns bakom lappen och camparin: nämligen min pyttelilla palm som mest ser ut som en ledsen liten kvist här.

Mina föräldrar har en stor Jättepalmlilja i sitt vardagsrum, och när jag flyttade till Mesotoko skar jag av en kvist som jag gjorde en stickling av. I mina tidigare hem har jag varit världens lataste med växter, men för ett år sen bestämde jag mig för att skärpa mig. Växter är ju ändå ca finaste att ha.

Sen när min stickling fått rötter (tog ganska länge, var säker på att den skulle dö innan det hände) fick den flytta in i en kruka och upp i mitt sovrum. Den här konstiga kruka + skål kombon skulle förvörigt vara temporär bara tills jag hann gå och köpa en riktig stor kurka. Hade också ett skumt system med matpinnar och ett snöre som stödde växten iom att den inte riktigt hade stam ännu.

Såhär såg det ut väldigt länge. Världen sorgligaste och spretigaste palm. Den här bilden är tagen när jag låg hemma med lunginflammation i en vecka och var deppig som fan och tänket att till råga på allt så är palmen det fulaste jag sett. Bestämde mig för att slänga den och åka till Ikea och köpa en vettig krukväxt sekunden jag blev frisk.

Dock glömde jag bort det för när jag väl blev frisk fanns det faktiskt roligare saker att göra. Den här bilden är från nyårsdagen när jag powernappade efter vår fest. Det är kanske sämsta bilden på palmen men det syns ändå lite att den faktiskt började tätna lite till vintern.

I februari hade den ändå vuxit synbart. Här satt jag och kollade på den medan jag sms:ade med en gullig kille och drack fredagsvinet.

I april hade den stackars växten redan en stam, men hade ännu inte fått en riktig kruka. Tyckte så synd om den. Dock at det tragiskt nog skulle dröja till juni innan jag gick till Stockmann och sökte redan på var de hade sin växtavdelning nuförtiden. Sen tog jag inte några bilder på palmen tydligen, men det sa seriöst swhoosh och på ca en månad växte den mera än den gjort på sammanlagt ett år.

Såhär såg den ut för några veckor sedan i kvällsolen. Jämför liksom med första bilden. (Den observanta lägger också mörke till att matpinnarna och snöret ännu finns kvar, dock att palmen nuförtiden snarare växer runt dem än tack vare dem. Ska plocka bort dem efter att jag publicerat detta tror jag).

 

Det var allt från mig och min palm, happy tisdag!

Publicerad 13.09.2016 kl. 10:39

Spagettifest, rödvin och håkandans.

Tidigare i veckan ringde jag min mamma och frågade var dom skulle vara på freadgen. "Vi är nog på landet då" svarade hon. "Finemang, får jag ha spagettifest hemma hos er?" frågade jag. "Okejdå" sa hon. Sagt och gjort.

För er som undrar vad en spagettifest är för något så kan jag ska jag berätta: en bjuder över lämplig mängd bra personer, ser till att rikligt med rödvin och kokar supermycket spagetti. Sen om det dessutom är värsta indiansommaren på g kan man sitta ute under vimplar och ljusslingor desstom.

Bäst är det såklart om man kan ha många olika såser dessutom. Vi gjorde en gryta med dödsgod bolognese (vegetarisk obvi) och tre olika peston + massa parmesan, basilika och oregano. Allt gick åt!

Orsaken varför vi skulle ha spegettifest (förutom att det ju i sig bara är världens bästa koncept) är att det var Linns sista kväll i Helsingfors på väldigt länge. Nu bor hon i Paris tills nästa sommar för den som undrar vart hon tagit vägen. Lite heartbreaking såklart men det ger oss i alla fall en bra orsak att börja hänga i Paris. #silverlinings etc.

Tids nog blev det mörkt och vi tände alla ljus vi kunde hitta och grävde fram halsdukar och filtar.

Sen satt vi i mörkret och drack vin och mera folk dök upp och vi bar ut fler stolar och vinglas.

Till efterrätt blev det ungsäpplen och glass. Orkade inte med så mycket disk så vi dukade upp allt på ett fat och så fick alla en sked istället.

När det inte gick att äta mer (och vi kanske skulle ha gjort gott i att sluta dricka också för den delen) föste vi mattorna åt sidan och gjorde vardagsrummet till ett dansgolv. De flesta hade gått, men vi satt på håkan och dansade och lekte att morgonen aldrig skulle komma.

Fast det gjorde den ändå, och vi åt frukost på verandan och sen stod vi i avgångshallen på flygplatsen och sa hejdå. Efteråt åkte jag och Hanna tillbaka till mina föräldrar och satt på verandan och drack kaffe och tänkte att snart ska vi nog stiga upp och städa bort festen. Sen när det var gjort åkte jag hem till Skatudden som om inget hänt.

Publicerad 11.09.2016 kl. 13:23

Söndagspicknick på Skanslandet

I söndags packade jag, Hanna och Linn med en picknickkorg (alltså inte bara bildligt talat utan en actual korg, bästa att äga en sån!) med bara bra utflyktsmat och gick ner till Salutorget för att hoppa på en färja. Vi skulle nämligen till Skanlandet! För den som missat är det en ö som tillhört försvarsmakten ca forever men som i maj öppnades för allmänheten. De har carzy mångsidig natur, gamla fästningar och en otrolig utsikt över Helsingfors = perfekt utflyktsmål för soliga septembersöndagar.

Det var väl ca någonstans i gräset där som jag äntligen andades ut och insåg att jag har tid igen. Att jag har tid att planera in grejer utan att få skavsår i magen av stress, men framförallt att jag har tid att inte göra någonting annat än det jag har lust med för stunden. Det har jag i och för sig haft i nästan en månad nu, men det tog väl sin tid för kroppen att hinna med.

Det kan hända att jag skriver mer om det här någon annan gång, men just nu tänker jag inte göra annat än äta äpplen, skriva lite på en rapport och sedan gå ut till solen och läsa på min bok. Ha en fin torsdag <3

Publicerad 08.09.2016 kl. 10:57

Konstutställningar, kompisar och middagar.

I fredags var det gratis inträde på Kiasma, så då passade jag, Linn och Saga på att gå dit.

Inspekterade bland annat kitschiga plastföremål och uppblåsbara glittriga grisar med vingar. Tänker att det typ är så som nutidskonst porträtterades i min gamla franskabok när jag var 14. Som något underligt, färggrant och obegripligt.

 

Efter fem våningar konst och lite kaffe, glass och skumpa på det tog vi spårvagnen till Busholmen. Det var middags-tajm! Vi fick rödvin medan vi väntade på att allt skulle vara klart (aka att Matlida och kokosmjölken skulle komma)

Sen åt vi! Vårrullar <33 bästa middagsmaten ju.

Efteråt drack vi ganska många flaskor skumpa och spelade spel och sjöng snapsvisor till exempel. Hanna och Sara stod vid fönstret och såg allmänt dreamy ut.

Sen fortsatte de andra iväg på Bassline medan jag åkte hem och kurerade min flunssa som var en mild form av angina tydligen.

 

På lördagen hade jag stämt dejt med denna ovan. Vi har knappt setts sen juni utom då vi sprungit på varandra på barer och dylikt. Fy vad trist. Fast nu sågs vi då alltså och fortsatte på samma tema som igår, nämligen mera konst. Ateneum och Alice Neel to be exact. Älskade utställningen <3

Efteråt tog vi en calssic kaffe & catch up dessutom. Sen senare träffade jag Linn och Maria på Andante och vi smidde planer inför den kommande veckan.

 

Jag, Linn, Saga och Hanna hade egentligen tänkt åke till Skanslandet på eftermiddagen men eftersom det börjde regna fick vi göra om planerna.

Så istället gick vi till Everest (Lotsgatan 12) som ligger här på Skatudden och som sägs vara Helsingfors bästa Nepalesiska restaurang. Är ingen expert men maten var i alla to die for god enligt mig. Åt upp min portion på ca 5 minuter :)

Sen gick vi hem och drack vin och spelade spel resten av natten.

Publicerad 06.09.2016 kl. 18:02

Allt är för bra nu, går runt i t-shirt och är trött, sitter på pianot mellan flaskor, glas och fimpar, blundar tills jag skymtar lyckan och jag vet, allt är för bra nu, allt är bra nu.

Förra lördagen var det dags för vad som brukar bli en av årets roligaste fester. För den oinsatta: varje augusti hyr vi ett föreningshus i Bromarv och årdnar en kräfskiva där för ca 30-40 kompisar. I år var femte året i rad och som vanligt levde natten lätt upp till sina föräntningar. Fast vi börjar från eftermiddagen när alla anlänt och vi samlades ute på trappan för välkomsthälsning i sedvanlig ordning.

 

Mycket mingel gick av stapeln. Vi var så himla bra gäng i år, folk från ca sex olika länder, en del som känt varandra forever och andra som aldrig träffats förr, flickvänner, pojkvänner etc u name it. Fint i alla fall.

 

Sen var det dags för middag.

Här har ni två vegetarianer som dessutom är proffs på att äta kräftor. Forget the logic life's not man får unna sig etc.

Linn var toast-master och hade en sparkly kräfthatt.

Sen åt vi i över två timmar och sjöng snapsvisor tills vi knappt hade någon röst kvar. Nåt tag fick folk ställa sig på stolarna också. Hör ju nästan till.

 

Fast sen blev det fri lek. Och lite uppträdanden och tävlingar också, för sånt är ju kul.


Det bästa med dom här festerna är att natten är så lång och festen aldrig tycks ta slut. Den fortsätter ute på verandan och i köket och i stora salen som blev ett dansgolv helt plötsligt. Vinet tar aldrig slut och vi skriksjunger med i Sommaren i city som om det var det bästa som någonsin skrivits. Halv två går vi ner till stranden för att simma. Det är så mörkt att vi inte ser annat än stjärnorna, men det räcker gott och väl och vi vet att vi har timmar ännu tills solen ska gå upp.

 

Publicerad 04.09.2016 kl. 12:47

Kaneli / Helsingfors / 22

Studerar litteratur, funderar på feminism och gillar förfester.

Fotograferar ganska ofta och skriver ibland.

kaneli.johansson@gmail.com

 

 

Arkiv