korn av guld

Det är länge sen det hänt att jag dokumenterat (nästan) en hel dag. Men en fredag för någon vecka sen råkade jag ha med mig kameran och föreviga. Det var dessutom sommarens första dag. Vi kollar: 

Vaknade på landet. Fick en impuls på torsdagen och åkte med min pappa som skulle ut dit redan då. 

Häggen hade precis slagit ut, löven var så klorofyllgröna att de nästna gnistrade på trädgrenarna och överallt låg ett tunnt täcke av pollen, som om någon strösslat små guldkorn över verandaräcket, bryggan och vattenytan. 

Efter frukosten gick jag ner till bryggan. Tog ett dopp. Sms:ade med en kompis senare under dagen och skrev att det är helt overkligt att det nu är den tiden på året att man kan vakna och gå ner och ta ett dopp. Overkligt.

Tog med mig jobbet ner till bryggan. Eller en del av det iaf. Tips, blir litteraturvetare och läs böcker på arbetstid. 

På eftermiddagen var jag tillbaka i stan. När det blev kväll promenerade jag över till Vallgård, slank in genom en grind till en innergård med omaka tuplaner planterade längs stenfoten. 

Skulle överraska en älskling och hade packat med mig en liten väcka med bra grejer. Papperspåsen är missledande, det var inget från Monki. 

Däremot fanns det rosa cava och gröna oliver. 

<3  

Efter cavan och oliverna gick vi över till Magu på andra sidan gatan för att äta middag. Tre av fyra rätter vi åt var toppade med violer. Såklart man gillar sånt. 

Sen gick vi vidare, och det var förvirrande ljust trots kvällen och vi skulle vidare på tusen olika parkfester men fastnade hemma på balkongen med en vinflaska och så mycket att prata om. Också där låg ett tunnt lager guldkorn över alla möbler. 

27.05.2019 kl. 15:22

sommarlekar

Vi leker en lek. Att vi är lediga, inte bara över dagen utan i flera veckor. Vi leker att vi alltid vaknar sent och utvilade. Vi går ner till Broholmskajen, handlar croissanter och juice på vägen dit, tar en brieost också, när vi nu ändå leker. Nere på bryggan packar vi upp en stor röd termos med kaffe. Att vi ens äger en sån bevisar att det här bara är en sommarlek. Jag läser tidningen, alla nyheter känns avlägsna, så som nyheter känns juli. Andra saker är mer närvarande: det varma trädet mot min bara fotsula, en motorbåt som åker förbi, måsarnas skrik. Det är sommarklyschor men de känns så verkliga, inte alls som på låtsas.

Vi handlar örter till balkongen på Hagnäs torg, det hör till leken. Doften bland kärrorna med växter är berusande: violer och sockermunkar och en cigarett någonstans längre bort. Ett barn springer förbi med en ballong i handen.

Hemma i lägenheten leker vi att vi har ett extra rum: det är vår trädgård och salong. Jag sitter där hela eftermiddagen och läser. Mina axlar och armar är oljiga av solkräm, när jag rättar till solglasögonen lämnar mina fingrar svettiga avtryck på det mörka glaset. Parken nedanför mig har blivit grön. Träden är med på vår lek helt klart. Vår lek sträcker sig så långt jag kan se från balkongen. Ända till Tölö sträcker den sig.                                             

På kvällen blir det inte kallt. Vi äter citronpasta och sparris i solen, dricker iskallt vittvin som gjorts på druvor som vuxit i en dal på andra sidan jordklotet. Nu står flaskan mellan oss på bordet. Etiketten är blå. Jag tyckte den var snygg, det är därför jag valde den. Det behöver inte vara så begripligt, det är ju en lek. Det är bara en lek för hur ska det annars förklaras när perfekta sommardagar plötsligt händer i slutet av april?

 

I väderleksrapporten säger de att det är vanligt med enstaka varma dagar i april. Nu är det visserligen lite varmare än vanligt, men som sagt.

I väderleksrapporten säger de att det är vanligt att det fortfarande är kallt i maj. Nu är det visserligen kallare än det brukar, men ändå.

I väderleksrapporten säger de att det är vanligt med snöiga vintrar. Nu var det visserligen rekordmycket snö i vintras, men ja.

I väderleksrapporten säger de att indiansomrar är vanliga. Nu var det visserligen exceptionellt med 18 garder i slutet av oktober, men men.

 

Vi leker bara en lek, då kan saker vara lite som man vill.  

09.05.2019 kl. 10:00

Påsksöndag

fotoalbum, april 2019

02.05.2019 kl. 21:09

saker som består

Den här bloggen söker ständigt sitt format liksom mitt liv söker rutiner. Ena stunden tycks saker falla på sin plats och i andra är de upprivna igen. Alternativt är det hela bloggosfären som ömsar skinn, och gjort det en längre tid.

Som läsare njuter jag av det långsammare tempot: sporadiska uppdateringar och genomtänkta helheter har en lugnande effekt på mig. När tillvaron inte ständigt uppdateras i realtid utan utvalda bitar delas med eftertanke och utrymme för reflektion tänker jag mig att innehållet också kommer förblir relevant över ett längre tidsspann. Visst är det fin (ovärderligt) att ha kvar så mycket omedelbart material från sina tonår och tidiga vuxenålder, men samtidigt finns det något utmattande i mängden innehåll. Jag önskar att jag ska läsa igenom inläggen från de här åren efteråt och inte känna mig helt matt.   

Dessutom önskar jag att minnena också ska få leva sitt egna liv, utvecklas av egen tyngd. Mina blogginlägg har format så mycket av hur jag kommer ihåg min gymnasietid och mina studieår och ibland undrar jag hur jag skulle minnas dem om de fått leva sitt egna liv.

Eller hur vi överhuvudtaget skulle leva våra liv om vi slutade föreviga.

Och sen vill jag ändå inte det, sluta alltså. För varför inte spara tidiga vårkvällar, varandras framgångar, vardagen, hur solen färgar cavan i guld? Varför inte se till att minnas det sen senare.

16.04.2019 kl. 11:24

isarna

fotoalbum, februari 2019

01.04.2019 kl. 12:07

livstecken

Lördag

brunch

kompisar

sol

=

saker som gör snålblåsten och snöstormarna i slutet av mars uthärdliga. 

26.03.2019 kl. 11:16

Vi bokade en resa till Tallinn

- Hängde en hel eftermiddag i en hotellsäng i vita frotémorgonrockar. 

- Gick till Kumu och kollade på konst, bland annat Konrad Mägis naturlandskap. Älskade dem. Köpte med några vykort med Venedigmotiv.

- Åt middag på Restoran V, drack rödvin, höll handen över bordet. 

- Åt hotellfrukost mmhmmm. 

- Promenerade runt i Telliskivi, rotade bland kläderna på Humana, kollade på dyra doftljus och handgjord keramik i små affärer. 

- Åt lunch på Ülo, delade på sötpotatisfries med kimchi och rostad lök till förrätt, planerade färglada kakelväggar vi ska ha i kommande lägenheter. 

- Tog en otroligt svensk fika på ett ställe som hette just det, Fika, innan vi promenerade tillbaka mot hotellet för att hämta våra saker. Det började regna igen, vi fick gå omvägar runt vattenpölarna, bådas batterier tog slut och jag kunde inte låta bli att säga "jag tycker så mycket om dig" med hundra meters mellanrum. 

11.03.2019 kl. 10:56

självreflektion

fotoalbum, september 2018


Tycker så mycket om bilderna Ville tar på mig. 

Det finns något avskalat, filterlöst i de fotona. Jag ser helt främmande ut för mig själv, förvånas ofta över hur jag egentligen tycks se ut, lite som man förvånas över sin egen inbandade röst innan man vant sig vid att höra den.

Samtidigt finns det något instinktivt igenkännade: där är den där personen ju, som ibland syns i spegeln en millisekund innan man lägger på sin spegelmin, eller som när man går på stan och skymtar någon man tror sig känna igen i ett skyltfönster, tills man fattar att det var en reflektion av en själv i profil snett bakifrån. 

Idag när jag tittade igenom gamla fotoalbum från 1970- och 80-talen upplevde jag samma instinktiva igenkänning, som att jag för ett kort ögonblick kunde känna igen drag från varandra i olika släktingar, men nästa sekund inte kunde avgöra vem det var som liknade vem.

Jag betraktar bilderna Ville tagit med en mycket större noggranhet än andra foton som finns av mig själv. Det kan ju verka som ett något narcissistiskt betende, men för mig handlar det om en helt annan slags självstudie än den som sker genom selfiekameran. Då menar jag inte heller att det skulle handla om att söka efter släktingars ansiktsuttryck i mitt egna, utan snarare fascineras jag på något sätt av att hitta det bekanta i det okända, speciellt när det gäller ens egna ansikte. 


Okej ifall det fortfarande klingar narcissism här så ger jag det åt er, men vafan, det här är ju en blogg om mig av mig så kankse det självupptagna egentligen är givet. Har hur som helst en hel rulle bilder från september till februari som jag tänkte visa åt er, ifall ni tål den här typen av självreflektion. 

 

06.03.2019 kl. 20:06

Vinterträdgården

Fotoalbum, februari 2019

25.02.2019 kl. 10:47

lägesrapport

Fick tillbaka min kamera som varit sönder sen hösten! Raderade föregående inlägg om vad jag gjort hittills i januari pga. så sorgsna iphone-bilder, ville inte se dem någonsin igen, heh. Får göra så, det är min blogg. Vi tar en lägesrapport från nästsista dagen av månaden istället. 

Tänkt på: Jobb. Vad det är jag egentligen vill jobba med? Hur ska jag strukturera upp arbeten? Hur jags ka få till en balans mellan jobb, vila socialt liv? Sånt. 

Tittat på: Snöyran utanför fönstret. Gamla repriser av Friends pga. så tryggt och lugnande. Såg My Brilliant Friend på HBO också, den vara mycket bra. 

Läst: Milkman av Anna Burns och Blå av Maja Lunde.  

Planerat: In roliga saker på helgerna (och i vardagen för den delen). Som pizzadejt på fredagen, en helg i Tallinn, hälsa på Vilja i Åbo, föreställningar jag vill se. Saker att se framemot medan vintern passerar helt enkelt. 

Haft på mig: Vinterkläder. Lång varm kappa, mössa, halsduk, tröja, fleecestrumpbyxor. Enda rimliga i ett snötäckt januari. Såg en kvinna för några dagar sedan som hade tights och sneakers och bar hud där emellan, mitt i snödrivorna, blev typ stressad. Ett tips angående vinterskor förövrigt: köp varma skosulor: ullsulor, aluminiumsulor, fleecesulor, går att köpa hos vilken skomakare som helst. Då behöver man inte trixa med tjocka strumpor and stuff, och ens höstskor blir plötsligt varma vinterkängor. 

Lyssnat på: P3 dokumentären om orkanen Katrina, passar bra in i mina klimatkatastrofscenarios, hehe. 

Ätit: Hemma: rårakor, rödbetsbiffar, grönkål, enkla grejer som alltid är goda. Ute: ramen och thailändsk röd curry i kokosmjölk, mmmhhm, att äta sånt på vintern är som att få en kram inifrån.   

Längtat efter: Nu är det väl snart okej att börja tänka på att våren kommer komma nån gång i år också? 

30.01.2019 kl. 10:38

 

Gillar böcker, förfester och svåra frågor.

 

kaneli.johansson@gmail.com