livet som en länge sedan sönderspelad maggio-ballad

I söndags såg jag Manifesto på Konsthallen (megahäftig, gå och se den ifall du är i Helsingfors i helgen, men se till att ha energi och helst inte vara bakis och ha megasvajigt humör så som jag hade, eh var lite ångesttriggande..).

Efteråt gick jag och Maria runt Tölöviken i regnet, ventilerade tryck mot bröstet, fick röda kinder och hår som krusade sig vid tinningen.

Imorse läset jag i tidningen att det regnat rekordmycket i början av oktober i år. Blir på nåt banalt sätt lugn av sån statistik, som att någon sagt det högt nu, att det inte ska regna såhär mycket egentligen. Att det inte ska vara såhär.

Och hörni jag tror att det kan vända. Jag kan backa lite och omvärdera, se hur orden faller på plats, hur de för vidare. Idag sken solen och efter lunch bestämde jag mig för att ta ledigt resten av dagen. Återvände till Tölövikens höstidyll, lyssnade på Hillas och Inaris senaste avsnitt, vände ansiktet mot solen och tänkte att nu lämnar vi den här regnperioden här.

 

Publicerad 13.10.2017 kl. 15:20

stå stilla en liten stund

Träffade Vilma i lördags för att prata av mig lite och bolla tankar med. Vi gick upp genom Rödbergen och värmde händerna mot pappmuggar, passerade huset jag bodde i som nittonåring, alla tinnar och torn i gamla Eira och tillslut havet som låg som en ljus spegel mot mörk himmel. Vi pratade bland annat om kroppsnoja, problematiska modersrelationer och skvaller på universitet. Har känt Vilma i ca exakt två år och plötsligt någonstans utan att jag vet när har hon blivit en av mina mest självklara personer. Fint va?

Annars mår ärligt talat sådär just nu. Det finns så mycket halvfärdigt som jag försöker orientera mig i, formulera så att det kommunicerar vidare från mina egna tankedimensioner. Det är så trassligt att jag inte vet var jag ska börja. Ibland går det. Ganska ofta stirrar jag blint på ett blinkade sträck och undrar vad som ska komma härefter. Är så förbannat osäker på mig själv plötsligt, rädd för att det jag trodde var något att ta fasta på ska visa sig vara mediokert.

Vaknar med ett ryck varje morgon, alltid innan alarmet ska ringa. Är så närhetskrank att jag skäms. Skäms över hur mycket jag bryr mig. Som om det här skulle definiera hela mig, jag vet att det inte gör det, men klarar ändå inte av att ta avstånd. Stillar istället min oro med att boka in möten. Konkreta snabba saker med direkt respons. Det är betryggande att jobba med något som inte ska innefatta hela ens identitet, där saker rör sig fortare, där jag lyckas leverera, med lätthet till och med.

Återvänder till de tomma raderna tillslut. Landar i ovetskapen, att det är ett ställe att vara på det med, att stå stilla i en stund.  

Publicerad 09.10.2017 kl. 15:47

eftermiddagsdrinkar och tankeprocesser

Fredagen till ära kommer här en sista serie bilder från när vi var i Lappland. Luka bjöd på GTs på verandan en kväll och vi turades om att kö:a låtar vi levt i under tonåren. Fint att ha känt varandra redan då, att vi mindes varandras favoriter, kunde gissa oss till dem innan introt kört igång, att vi ibland köade samma låtar, berättade gemensamma minnen för varandra.

Sjukt att det där var en månad sedan. September kom och gick och jag försöker formulera något övergripligt men raderar allt istället. Det är okej, kanske till och med bättre.

Jag sitter på biblioteket och skriver på det som ska manifestera och sammanfatta sex år av utbildning på det här universitetet. Jag jobbar med att inse att jag inte kan producera perfekt text ur tomma intet, att själva skrivandet måste få vara en process, på samma sätt som tankarna. Det är där i mellanrummet mellan förvirrning och insikt jag vill vara, där idéerna rör sig, där kunskap om en sak leder till ny förbryllellse. Jag önskar bara att jag vore lugnare, mer självsäker, inte så förbannat rastlös. Jag önskar att jag kommit längre, för jag tror att lugnet kommer när det finns lite mer färdigt material att röra sig i.

Ska återvända till mina halvfärdiga processer nu, jobba vidare, röra runt lite i lugn och ro.

Publicerad 06.10.2017 kl. 12:05

söndagshej och klargörelse

En söndag då jag läste Lolita ute på Sveaborgs klippor (den är vidrig men så välskriven), Maria i Oskars fönster i torsdags och hur gryningen färgade havet i fredags när jag inte kunde sova.

Blev lite ställd av alla kommentarer jag fått, både irl och på bloggen, av hur många som har en åsikt om att jag sa att jag kanske inte längre vill (tack alla ni som skrev så fint<3). Från att nästan ingen kommenterar har plötsligt väldigt många personer väldigt många åsikter. Jag menar det inte på ett dåligt sätt, utan bara att jag blev lite förvånad och förvirrad. Oftast är det ju bara jag som hörs här inne.

För att klargöra: nej jag ska inte radera bloggen och nej just nu ska jag inte sluta. Jag försöker hitta ett sätt att skriva som känns bra. Jag vet inte hur mycket det kommer att påverka innehållet, men jag har tänkt på det här så sjukt länge, att det inte känns bra som det är nu, att det inte känns ärligt, varken mot mig själv eller er som läsare. Och att det kändes fel att inte säga det högt. Så nu har jag sagt det och nu vet ni.

Publicerad 01.10.2017 kl. 11:02

Septemberljuset och villrådigheten

En solig helg-frukost, Hanna i snäckhalsband och kvällssolen i sepetmber.

Såg att Hanna skrev att hon känner sig villrådig gällande sin blogg, att dess funktion är oklar, förutom som ett ställe för henne att dokumentera sin existens. Gud vad jag känner igen mig. I våras sa jag åt Linn att jag funderade på att lägga ner hela bloggen och då svarade hon att det har jag sagt förut men att jag aldrig ändå gör det. Visst och visst. Men den känslan brukar gå om på ett par veckor. Nu har det gått flera månader, kanske ett halvår, och den ligger fortfarande där och skaver mot kanterna.

Jag vill inte radera den här bloggen. Här finns för mycket av mina tonår, mina första steg som vuxen, alla gånger jag snubblat som bambi på isen, alla gånger det gått bra, fantastiskt till och med. Men jag vet för fan inte hur jag ska fortsätta, om jag ens ska fortsätta. De senaste halvåret, året, kankse till och med längre, har jag allt mer bloggat på autopilot. Fota, redigera, skriva går på sån rutin att jag där någonstans kanske glömde kolla om det ens är jag som skriver längre. Kankse det är något blogg-jag som utvecklades i de sena tonåren och sen inte hängde med när resten av mig gick vidare.

Så jag vet helt enkelt inte hur det kommer bli, vill ju inte försvinna härifrån helt. Ska fundera, bläddra lite i arkivet, testa mig fram. Inte göra något förhastat, kanske inga beslut alls, bara hoppas på att något som känns naturligt växer fram.

Publicerad 27.09.2017 kl. 13:16

livspussel och tre lapplandsbilder

Hej hörni här kommer tre bilder från lappland och lite vaga livsuppdateringar.

Tror den här veckan är den första då jag stannat i Helsingfors en hel vecka sen typ juni. Det känns fint. Har haft en vanlig helg här, ni vet som börjar på fredagen och slutar på måndagen, med vin och söndagpromenader och sånt. Pusslar med texter och tidtabeller och nånstans mellan tusen inbokade grejer i kalendern börjar vardagen urskiljas och jag gillar den.

Sen jag flyttade tillbaka hit 2015 har jag hela tiden tänkt att jag ska åka snart igen, att jag stannat kvar främst varit eftersom att åka inte varit ett alternativ. Nu när det är det inser jag att jag inte vill vara nån annanstans just nu. Att landa in den känslan är skönt.

Läser ni förresten ens längre? känns som att ni slutat kommentera anyway, och att jag kastar ut tankar i ett tomt cyberspace? hmm, kanske det skulle vara tryggt förresten, så skulle jag aldrig behöva fundera över avd jag kan och inte kan skriva offentligt?

Publicerad 19.09.2017 kl. 20:36

Eftermiddag i Åbo

På torsdagskvällen fick jag en nyck och bestämde mig för att skita i min neverending to do list på fredagen och åka till Åbo med min mamma istället. Vi kom fram lagom till lunch och hon bjöd min och Vilja och Viljas bf på falafels på Kuori.

Falafeln och salladsbordet var gott som fan men brödet var lite onödigt torrt. Fast vi var nöjda med god marginal :)

+ att jag fick krama den här.

Efter lunchen åkte vi till Wäinö Aaltonens museum och såg utställningen av Jacob Hashimoto. Hypnotisk och häftig är två ord jag spontant skulle beskriva den med.

Fanns så mycket detaljer och stora helheter att kolla på. + att vi till slut fick måla egna små pappersfjädrar, haha kände mig som 5 år gammal med penseln i handen, men det var kul.

Efteråt åkte jag hem till Vilja och drack kaffe i hennes nya lägenhet innan jag hoppade på bussen hem. Så värt att ledigt då och då ifall en har möjlighet till det -->lugnare och gladare person--> effektivare och bätter arbetsprestationer i längden. Ska ut i spetemberlördagen nu, hörs!

Publicerad 16.09.2017 kl. 13:36

Utsikten och uppdatering

Här kommer mera bilder från färggranna fjäll och vida vyer från norr. I fredags bestäg vi Kiilapää som är ett fjäll nära Saariselkä. Vi var lätta att imponerana på så mindre skulle antagligen ha räckt, men vi klagade inte så att säga. Är så tacksam att vi kunde göra den här resan, att jag får rå över mina egna tidtabeller, att jag har kompisar som har stugor i lappland som vi får låna, och framförallt att jag har vänner som jag är så trygg med att vi kan snäsa åt varandra som störiga syskon och bli sams lika snabbt igen.

Nu är vi hemma igen och det är ganska skönt det också. Att ha rinnande vatten och lite eget space och kanske framförallt en vardag att hålla fast vid när livet känns ostabilt. Det är ganska mycket just nu, roliga grejer, men ändå. Mycket att styra upp och hålla reda på och hinna med. Fast nu är jag klar för ikväll, ska plocka fram grönsaker jag fått från trädgården på landet och göra middag nu. Skära upp lök och tomat och zucchini och omsorgsfullt välja kryddor.

hej så länge.

Publicerad 13.09.2017 kl. 18:12

Hej från fjällen

Hej, glömde bort att jag ens hade en blogg ett par dagar. Sen kom jag ihåg den och fick en liknande känsla som min kompis när hon på lågstadiet glömt mata sina fiskar :( fast haha ni kanske överlever längre än som stackars små akvariefiskarna.

I alla fall. I onsdags hade jag höstens första föreläsning och på kvällen gick jag på förlagsfest och blev svinfull. Vaknade följande morgon med århundradets morkkis. Tur att jag inte hann bli kvar i sängen och älta utan måste skynda till Vanda och flygplatsen. Åkte upp Lappland med fyra kompisar och nu ska vi vara här tills tisdagen. Naturen här är drop dead vacker. Idag har vi t ex vandrat, plockat lingon, ätit lunch uppe på ett fjäll, tagit selfies i mossan, och annat eh, relevant.

Nu är vi tillbaka i stugan och ska snart äta middag. Linn sitter och ritar av Luka och Oskar som spelar schack, Maria tittar på och jag varvar det här aningen kaotiska inlägget med att koka rödvinsrisotto. Ni ska få höra mera sen, nu måste jag vakta att riset inte bränns. Och fylla på rödvinsglaset. Vi hörs!

Publicerad 08.09.2017 kl. 19:16

10-års dag och mimosabrunch

Den här månaden har jag och Rosa känt varandra i 10 år! Har ingen annan kompis som jag aktivt umgås med som jag känt lika länge. Tror att Rosa är den första, och om ett par år kommer jag ha en massa såna vänner.

I alla fall. Vi sprang på varandra på Flow och bestämde att vi måst hitta på nåt för att fira. I det här tidtabellspusslet som är livet blev det brunch i söndags på Sandro. Deras mat är ju to die for men ändå lite ovärt kanske att betala 3 gånger så mycket än samma mat kostar på lunchen? Fast vi fick ju mimosa också, så det kanske väger upp lite.

Efteråt gick vi runt och kollade på second hand och gick igenom allt knäppt vi gjort ihop. Som när vi var pre-teens och sov över hos varandra varje helg, eller när vi blev bjudna på årgångschampange tills vi var så fulla att vi blev utslängda från en bar, eller när vi var på teaterfestival i Ryssland och tappade bort oss i utkanten av Petroskoj utklädda till älvor. Men oftast bara hängde runt på stan, prövade kläder, åt donuts på arnolds och berättade hemligheter. Jag och Rosa träffades när vi båda kanske som allra mest behövde en kompis utanför våra tidigare kretsar, blev bästisar över en natt och jag har fan ingen aning hur mina tonår varit utan henne som bundsförvlat <3

Bläddrade igenom gamla foton på oss och sammanställde ett litet bildmontage från våra tonår. Lite cute var vi ändå :)

 

Publicerad 05.09.2017 kl. 10:44