december hittills

Den så sällynt förekommande decembersolen, en bby jag delar gener med, livets hipsterfrukost och immiga caféfönster i Rödbergen.

Det har blivit december och jag har tappat mina vardagsrutiner om det överhuvudtaget funnits sådana i höst. Kankse inte. Nu är det inte många veckor kvar av det här året så känns ju ovärt att ens försöka styra upp dem igen. Vi tar det i januari tänker jag.

Annars då? bollar jobbuppdrag, funderar på framtiden, skriver på min gradu när jag orkar. Just nu orkar jag inte riktigt men det får väl vara så då tänker jag. Hånglar ganska mycket också, med en och samma person för omväxlingens skull. Och hänger med mina kompisar som är dom bästa jag vet, som utmanar mig intellektuellt och får mig att skratta hela tiden. Har lyckats bli svinfull också ett par gånger, whoopsie. Det blir väl lätt så i december, med allt gratisvin på alla julfester? Med det var megaroligt ändå, värt det alla gånger.

Idag skulle jag till biblioteket tidigt men istället har jag haft hemmakontor i köket, hängt med dom jag bor med och förvisso varit innefektiv men också mått bra efter några stresspräglade dagar. Tror det är viktigt att vara inneffektiv ibland, att lättjan, de där tomrummen mellan presterandet, egentligen är de som föder de bästa idéerna. Eller så är det något jag intalar mig själv för att stilla ett dåligt samvete. 

Men okej dags att sluta, tittar kanske in här nån dag snart igen. Ha det bra så länge <3

Publicerad 07.12.2017 kl. 13:33

november november november

Har knappt rört min kamera den här månaden. Är väl iofs årets mörkaste och vem orkar med gryniga gula bilder anyways? men livet pågår ju trots avsaknaden av bevismaterial på internet. LOL såklart. Grejer från den här månaden som trots allt förevigats:

Har en ny favorithobby! gå ensam på museum! tyvärr inte helt så ensam som den här bilden vill ge sken av (önskar jag fick gå runt som enda personen på British Museum…) men alltså gå själv, inte i sällskap av någon. Låter tacky men jag upplever det som att intrycken får sjunka in och landa när jag inte konstant behöver kommentera (ens med minerna, kroppsspårket) hur jag reagrar på dem.

En annan ensam-aktivitet jag sysslade med i London medan mina kompisar jobbade vara att sitta själv på café utan en dator och arbetsuppgifter framför sig. Varför är det så lätt och naturligt i andra städer men inte i den en bor i? I alla fall: skrev ner spontana tankar som jag vill kunna vidareutveckla senare. Och läste såklart. Hängde i en bokhandel två timmar och valde böcker med omsorg. Landade på två novellsamlingar vars första sidor virade mig kring sina lillfinger.

En söndag måste jag och Saga avsätta för jobb och hon föreslog att vi kanske kunde göra det i tropiken istället för på nåt café. Så då åkte vi till Vinterträdgården. Det var förvisso inte tropiskt, snarare svinkallt där, men vi syremättat och grönt i alla fall.

En grej jag gillar med november är ändå hur snälla folk blir mot sig själv. Jag sänker ribban i de situationer där det går, stannar inne, bingare serier, hånglar typ. Har varit besatt av Vår tid är nu hela hösten och i söndags kollade vi nästan hela första säsongen av Mindhunter. Två briljanta serietips från mig till dig :)

Har läst några böcker som vanligt, till exempel den här som jag gillade! skrev kort om den också: "Den här boken är ju väldigt hypad just nu, och en del av mig förstår inte helt varför. Det är ju bara en förhållanderoman? Men en annan del av mig förstår precis."

Hade livets helg förra helgen. Dansade t ex till Northern Soul på Puttes hela lördagsnatten. Att dansa är ju världen bästa genväg till att må bra! Varsågod för livets grynigaste bild på mig och min nya manchesterbyxor förresten :)

Och sen sist men inte minst, #dammenbrister! La upp den här bilden på instagram igår med bildtexten: "Dagens mer än passande gradu-läsning. På grund av mitt val av ämne omges jag dagligen av vidriga berättelser om övergrepp. Det är tungt och jag har tröstat mig med att mitt material är fiktivt. Men världen i vilket det skrivits är inte det. Våra berättelser är verklighet. Gå in på astra.fi/dammenbrister och bevittna revolutionen" Tycker ni ska göra det nu ifall ni inte redan gjort det!

 

Publicerad 28.11.2017 kl. 20:21

Novemberupdate och lite bilder från London

November hörni, va fan ska man säga. Kom hem igår klockan halv fem och det var så mörkt ute att det lika bra kunde ha varit mitt i natten. Imorse åt vi frukost typ klockan 10 och jag tyckte fortfarande att det var skymning ute, som att ljuset helt enkelt inte räckte in genom fönstret. Men förutom en seg förkylning som vägrar ge sig och en lika seg trötthet mår jag bra. Dessutom finns ju sovmornar och värmeljus och mjuka tröjor att gräva in sig i. Det här ska väl gå.

Men, till saken alltså, London för några veckor sedan:

På fredagen satt vi under värmelampor och drack öl och tog igen vad som ens händer i varandras liv.

Och åt ramen och pad thai och blev tipsy. Förresten kolla gulligaste namesake-powerduon, kände mig som tredje hjulet med dem, fast på ett bra sätt, som att jag fick gästspela i deras gäng en stund <3

Följande dag åkte jag och Sarah hem till Sara för att äta livets brunch med henne och Bella. Värt att slösa en hel lördag i London på att få dricka mimosas och tusen påtår kaffe med dom.

Ikväll ska Mia komma hit och dricka glögg och lägga tarotkort och imorgon ska jag och Lotte äta brunch. Ändå få saker som hjälper mot november effektivare än att boka in grejer med kompisar, att få prata av sig, och lyssna på hur dom jag gillar mår.

Publicerad 24.11.2017 kl. 16:32

saker jag gjorde i helgen

Promenerade längs dom här stränderna. Gör det typ varannan dag minst så inget nytt under skymningshimlen så att säga.

Blev bjuden på cocktails av min mamma. Hon påstod att hon aldrig druckit riktiga cocktails förr (tvivlar på det iofs) så tyckte det var passande aktivitet ändå.

Gick på hemmafest med svartklädda grafiker och drack rödvin, spelade spel och klappade en gullig katt.

*Gick på stan* med Linn. Kollade på konst på gallerier och hängde på Stockmanns köksavdelning, som vilket annat gammalt gift par som helst. Lol.

Gick på födelsedagsfest hos Saga och drack GTs och åt godis och satt i små ringar och pratade med kompisar jag inte sett på länge. Hemmafester for life <3

Åt livets avokadomackor (citronzest! citronsaft! mynta! chili!) och började på den här boken som Hanna lånade åt mig.

Avslutade helgen med att köpa fryspizza och pepsi och kolla på serier i sängen. Vilken liten klisché ändå.

Publicerad 07.11.2017 kl. 15:22

ignorerar måndagen där utanför

Hej och hälsningar från vårt kök. Här kommer en realtidsuppdatering för en gångs skull.

Har bott på bokmässan sen i torsdags och skulle egentligen skriva ett inlägg med intryck därifrån men tydligen räcker inte min energi så långt. Men läs Hannas inlägg därifrån. Hon sätter ord på många av mina tankar.

Idag har vi introducerat begreppet världens bästa måndag i våra liv. Bäst och bäst men mysigast i alla fall. Har ätit en sen frukost, druckit tusen koppar kaffe och kollat på Vår tid är nu med Hanna (tips! så bra serie). Sen kom Saga hit med färska kardemummabullar och glögg och nu är vi sju personer här som debriefar helgen, blir eftermiddagstipsy och ignorerar måndagen där utanför. Kanske är det tröttheten efter en intensiv helg eller avståndet till vardagen men det är som att något hårt lossnat i mig och nu är jag bara mjuk inombords. Det kanske går över redan imorgon, men då får jag bara minnas att det kändes såhär just nu.

ska dricka mera glögg nu, bye

Publicerad 30.10.2017 kl. 16:22

Ensam på det här stället jag tycker så mycket om

Jag är ensam på det här stället jag tycker så mycket om. Kom hit i söndags och åker hem ikväll. Jag har inte jobbat så flitigt som jag kunde ha. Jag har nästan inte jobbat alls, bara petat i texten, flyttat runt och funderat. Kokat mera kaffe. Gått ut i skogen. Känt fötterna sjunka ner i mossan, plockat stelfrusna trattkantareller. Hört bäckens porlande och klafset från mina skor som trampat mellan sjöarna. Lyssnat på det onomatopoetiska i dom orden: ”porla”, ”klafsa”. Tänkt att jag kanske är yrkesskadad redan nu, att jag inte ens kan gå genom skogen utan att använda ord som ”onomatopoetisk”.

Träffade två hjortar också när jag plockade svamp. Vi stod i varsin ända av en glänta och tittade ganska länge på varandra. Sen vände jag om och gick tillbaka åt mitt håll, tänkte att jag kan låta dem vara ifred, att det här är deras skog, lika mycket som den är min. Sen tänkte jag att det där är en tanke jag hämtat från Ronja Rövardotter, nästan ordagrant. Eller kanske det är all ekofeminism jag läst, all kritik mot antropocentrismen. Sen tänker jag att det är skevt och skenheligt att jag inte kan låta hjortarna vara ifred utan att paketera det i akademiska termer.

Det är konstigt att tänka att jag aldrig varit ensam här innan den här sommaren, att jag aldrig ens längtat efter det. Jag har alltid älskat ensamheten men föredragit den som finns i städer: det anonyma i offentliga sammanhang. Att vara ensam här är helt annorlunda. Liksom ytterst självcentrerat som samtidigt förlösande: det finns ju inget annat att förhålla sig till. Jag förvånas över hur tiden rör sig när ingen annan lägger sig i, förvånas över självklarheten med vilken jag sköter sånt som ska skötas, förvånas över hur jag rör mig längs vägarna när ingen ser på, och framförallt: hur mina tankar rör sig när de får vara för sig själv tillräckligt länge.

Också eftermiddagssolen rör sig på andra ställen i trädgården nu än i somras. Jag sätter mig på ett provisoriskt ställe i gräset som ljuset råkar träffa. Häller upp kaffe ur termosen, kisar ner mot vattnet. Det är så skevt att jag flyr hit när jag känner att jag inte orkar med mig själv, som att en plats kunde lösa mina problem. Det är skevt men ändå känner jag hur jag blir lugnare av att vara här. Mina problem försvinner inte, men jag får avstånd till dem, både geografiskt och emotionellt. Det är enklare att vara här, enklare att vara själv, enklare om jag bara skulle stanna kvar. I trädgården finns fortfarande mogna björnbär. Ändå längtar jag redan till stan. 


PS Imorgon börjar bokmässan i Helsingfors! På bokklubbsbloggen tipsar vi om vilka program vi ser mest framemot! Kom dit ju!


 

Publicerad 25.10.2017 kl. 19:42

undantagstillstånd

I fredags var det sol och jag och Vilma skolkade från gradu-skrivande och promenerade ut till Fårholmen och Granholmen istället.

Ni tänker kanske att jag inte ens gjort annat i oktober än promenerat längs Helsingfors kustlinjer med henne? önskar att det kunde vara en heltidssysselsättning men tyvärr, så funkar väl inte livet.

Stötte på dom här gulliga också. Dom bor på Granholmen och gillar att bli klappade. Eller vad vet jag om dom gillar det men de skyggar i varje fall inte för folk så jag antar att de inte hatar det? Vilma berättade att klappa på djur är lite som att klappa sig själv, det har liksom samma lugnande effekt som att själv bli klappad.

Oktober förresten, fan vad fint det är. Det finns något i när årstiderna byter, den där korta övergångsperioden på våren när allt är klargrönt och svindlande och på hösten när allt brinner upp och luften är kripsig, som är extra inbjudande att vara i. Kanske det är undantagstillståndet, eller att vi i båda ändorna förvånas över att eftermiddagssolen är varm, att det känns som något vi måste ta vara på. Idk.

Mådde så bra av att komma hit ut ändå <3

Publicerad 23.10.2017 kl. 20:57

livet som en länge sedan sönderspelad maggio-ballad

I söndags såg jag Manifesto på Konsthallen (megahäftig, gå och se den ifall du är i Helsingfors i helgen, men se till att ha energi och helst inte vara bakis och ha megasvajigt humör så som jag hade, eh var lite ångesttriggande..).

Efteråt gick jag och Maria runt Tölöviken i regnet, ventilerade tryck mot bröstet, fick röda kinder och hår som krusade sig vid tinningen.

Imorse läset jag i tidningen att det regnat rekordmycket i början av oktober i år. Blir på nåt banalt sätt lugn av sån statistik, som att någon sagt det högt nu, att det inte ska regna såhär mycket egentligen. Att det inte ska vara såhär.

Och hörni jag tror att det kan vända. Jag kan backa lite och omvärdera, se hur orden faller på plats, hur de för vidare. Idag sken solen och efter lunch bestämde jag mig för att ta ledigt resten av dagen. Återvände till Tölövikens höstidyll, lyssnade på Hillas och Inaris senaste avsnitt, vände ansiktet mot solen och tänkte att nu lämnar vi den här regnperioden här.

 

Publicerad 13.10.2017 kl. 15:20

stå stilla en liten stund

Träffade Vilma i lördags för att prata av mig lite och bolla tankar med. Vi gick upp genom Rödbergen och värmde händerna mot pappmuggar, passerade huset jag bodde i som nittonåring, alla tinnar och torn i gamla Eira och tillslut havet som låg som en ljus spegel mot mörk himmel. Vi pratade bland annat om kroppsnoja, problematiska modersrelationer och skvaller på universitet. Har känt Vilma i ca exakt två år och plötsligt någonstans utan att jag vet när har hon blivit en av mina mest självklara personer. Fint va?

Annars mår ärligt talat sådär just nu. Det finns så mycket halvfärdigt som jag försöker orientera mig i, formulera så att det kommunicerar vidare från mina egna tankedimensioner. Det är så trassligt att jag inte vet var jag ska börja. Ibland går det. Ganska ofta stirrar jag blint på ett blinkade sträck och undrar vad som ska komma härefter. Är så förbannat osäker på mig själv plötsligt, rädd för att det jag trodde var något att ta fasta på ska visa sig vara mediokert.

Vaknar med ett ryck varje morgon, alltid innan alarmet ska ringa. Är så närhetskrank att jag skäms. Skäms över hur mycket jag bryr mig. Som om det här skulle definiera hela mig, jag vet att det inte gör det, men klarar ändå inte av att ta avstånd. Stillar istället min oro med att boka in möten. Konkreta snabba saker med direkt respons. Det är betryggande att jobba med något som inte ska innefatta hela ens identitet, där saker rör sig fortare, där jag lyckas leverera, med lätthet till och med.

Återvänder till de tomma raderna tillslut. Landar i ovetskapen, att det är ett ställe att vara på det med, att stå stilla i en stund.  

Publicerad 09.10.2017 kl. 15:47

eftermiddagsdrinkar och tankeprocesser

Fredagen till ära kommer här en sista serie bilder från när vi var i Lappland. Luka bjöd på GTs på verandan en kväll och vi turades om att kö:a låtar vi levt i under tonåren. Fint att ha känt varandra redan då, att vi mindes varandras favoriter, kunde gissa oss till dem innan introt kört igång, att vi ibland köade samma låtar, berättade gemensamma minnen för varandra.

Sjukt att det där var en månad sedan. September kom och gick och jag försöker formulera något övergripligt men raderar allt istället. Det är okej, kanske till och med bättre.

Jag sitter på biblioteket och skriver på det som ska manifestera och sammanfatta sex år av utbildning på det här universitetet. Jag jobbar med att inse att jag inte kan producera perfekt text ur tomma intet, att själva skrivandet måste få vara en process, på samma sätt som tankarna. Det är där i mellanrummet mellan förvirrning och insikt jag vill vara, där idéerna rör sig, där kunskap om en sak leder till ny förbryllellse. Jag önskar bara att jag vore lugnare, mer självsäker, inte så förbannat rastlös. Jag önskar att jag kommit längre, för jag tror att lugnet kommer när det finns lite mer färdigt material att röra sig i.

Ska återvända till mina halvfärdiga processer nu, jobba vidare, röra runt lite i lugn och ro.

Publicerad 06.10.2017 kl. 12:05

 

Gillar böcker, förfester och svåra frågor.

 

kaneli.johansson@gmail.com