korn av guld

Det är länge sen det hänt att jag dokumenterat (nästan) en hel dag. Men en fredag för någon vecka sen råkade jag ha med mig kameran och föreviga. Det var dessutom sommarens första dag. Vi kollar: 

Vaknade på landet. Fick en impuls på torsdagen och åkte med min pappa som skulle ut dit redan då. 

Häggen hade precis slagit ut, löven var så klorofyllgröna att de nästna gnistrade på trädgrenarna och överallt låg ett tunnt täcke av pollen, som om någon strösslat små guldkorn över verandaräcket, bryggan och vattenytan. 

Efter frukosten gick jag ner till bryggan. Tog ett dopp. Sms:ade med en kompis senare under dagen och skrev att det är helt overkligt att det nu är den tiden på året att man kan vakna och gå ner och ta ett dopp. Overkligt.

Tog med mig jobbet ner till bryggan. Eller en del av det iaf. Tips, blir litteraturvetare och läs böcker på arbetstid. 

På eftermiddagen var jag tillbaka i stan. När det blev kväll promenerade jag över till Vallgård, slank in genom en grind till en innergård med omaka tuplaner planterade längs stenfoten. 

Skulle överraska en älskling och hade packat med mig en liten väcka med bra grejer. Papperspåsen är missledande, det var inget från Monki. 

Däremot fanns det rosa cava och gröna oliver. 

<3  

Efter cavan och oliverna gick vi över till Magu på andra sidan gatan för att äta middag. Tre av fyra rätter vi åt var toppade med violer. Såklart man gillar sånt. 

Sen gick vi vidare, och det var förvirrande ljust trots kvällen och vi skulle vidare på tusen olika parkfester men fastnade hemma på balkongen med en vinflaska och så mycket att prata om. Också där låg ett tunnt lager guldkorn över alla möbler. 

27.05.2019 kl. 15:22

sommarlekar

Vi leker en lek. Att vi är lediga, inte bara över dagen utan i flera veckor. Vi leker att vi alltid vaknar sent och utvilade. Vi går ner till Broholmskajen, handlar croissanter och juice på vägen dit, tar en brieost också, när vi nu ändå leker. Nere på bryggan packar vi upp en stor röd termos med kaffe. Att vi ens äger en sån bevisar att det här bara är en sommarlek. Jag läser tidningen, alla nyheter känns avlägsna, så som nyheter känns juli. Andra saker är mer närvarande: det varma trädet mot min bara fotsula, en motorbåt som åker förbi, måsarnas skrik. Det är sommarklyschor men de känns så verkliga, inte alls som på låtsas.

Vi handlar örter till balkongen på Hagnäs torg, det hör till leken. Doften bland kärrorna med växter är berusande: violer och sockermunkar och en cigarett någonstans längre bort. Ett barn springer förbi med en ballong i handen.

Hemma i lägenheten leker vi att vi har ett extra rum: det är vår trädgård och salong. Jag sitter där hela eftermiddagen och läser. Mina axlar och armar är oljiga av solkräm, när jag rättar till solglasögonen lämnar mina fingrar svettiga avtryck på det mörka glaset. Parken nedanför mig har blivit grön. Träden är med på vår lek helt klart. Vår lek sträcker sig så långt jag kan se från balkongen. Ända till Tölö sträcker den sig.                                             

På kvällen blir det inte kallt. Vi äter citronpasta och sparris i solen, dricker iskallt vittvin som gjorts på druvor som vuxit i en dal på andra sidan jordklotet. Nu står flaskan mellan oss på bordet. Etiketten är blå. Jag tyckte den var snygg, det är därför jag valde den. Det behöver inte vara så begripligt, det är ju en lek. Det är bara en lek för hur ska det annars förklaras när perfekta sommardagar plötsligt händer i slutet av april?

 

I väderleksrapporten säger de att det är vanligt med enstaka varma dagar i april. Nu är det visserligen lite varmare än vanligt, men som sagt.

I väderleksrapporten säger de att det är vanligt att det fortfarande är kallt i maj. Nu är det visserligen kallare än det brukar, men ändå.

I väderleksrapporten säger de att det är vanligt med snöiga vintrar. Nu var det visserligen rekordmycket snö i vintras, men ja.

I väderleksrapporten säger de att indiansomrar är vanliga. Nu var det visserligen exceptionellt med 18 garder i slutet av oktober, men men.

 

Vi leker bara en lek, då kan saker vara lite som man vill.  

09.05.2019 kl. 10:00

saker som består

Den här bloggen söker ständigt sitt format liksom mitt liv söker rutiner. Ena stunden tycks saker falla på sin plats och i andra är de upprivna igen. Alternativt är det hela bloggosfären som ömsar skinn, och gjort det en längre tid.

Som läsare njuter jag av det långsammare tempot: sporadiska uppdateringar och genomtänkta helheter har en lugnande effekt på mig. När tillvaron inte ständigt uppdateras i realtid utan utvalda bitar delas med eftertanke och utrymme för reflektion tänker jag mig att innehållet också kommer förblir relevant över ett längre tidsspann. Visst är det fin (ovärderligt) att ha kvar så mycket omedelbart material från sina tonår och tidiga vuxenålder, men samtidigt finns det något utmattande i mängden innehåll. Jag önskar att jag ska läsa igenom inläggen från de här åren efteråt och inte känna mig helt matt.   

Dessutom önskar jag att minnena också ska få leva sitt egna liv, utvecklas av egen tyngd. Mina blogginlägg har format så mycket av hur jag kommer ihåg min gymnasietid och mina studieår och ibland undrar jag hur jag skulle minnas dem om de fått leva sitt egna liv.

Eller hur vi överhuvudtaget skulle leva våra liv om vi slutade föreviga.

Och sen vill jag ändå inte det, sluta alltså. För varför inte spara tidiga vårkvällar, varandras framgångar, vardagen, hur solen färgar cavan i guld? Varför inte se till att minnas det sen senare.

16.04.2019 kl. 11:24

isarna

fotoalbum, februari 2019

01.04.2019 kl. 12:07

livstecken

Lördag

brunch

kompisar

sol

=

saker som gör snålblåsten och snöstormarna i slutet av mars uthärdliga. 

26.03.2019 kl. 11:16

Vi bokade en resa till Tallinn

- Hängde en hel eftermiddag i en hotellsäng i vita frotémorgonrockar. 

- Gick till Kumu och kollade på konst, bland annat Konrad Mägis naturlandskap. Älskade dem. Köpte med några vykort med Venedigmotiv.

- Åt middag på Restoran V, drack rödvin, höll handen över bordet. 

- Åt hotellfrukost mmhmmm. 

- Promenerade runt i Telliskivi, rotade bland kläderna på Humana, kollade på dyra doftljus och handgjord keramik i små affärer. 

- Åt lunch på Ülo, delade på sötpotatisfries med kimchi och rostad lök till förrätt, planerade färglada kakelväggar vi ska ha i kommande lägenheter. 

- Tog en otroligt svensk fika på ett ställe som hette just det, Fika, innan vi promenerade tillbaka mot hotellet för att hämta våra saker. Det började regna igen, vi fick gå omvägar runt vattenpölarna, bådas batterier tog slut och jag kunde inte låta bli att säga "jag tycker så mycket om dig" med hundra meters mellanrum. 

11.03.2019 kl. 10:56

Vinterträdgården

Fotoalbum, februari 2019

25.02.2019 kl. 10:47

Solen gör sitt

Snödrivorna ligger tunga och blöta längs trottoarkanterna, bilarna är parkerade snett och långt ut på gatan, som om plåtkarosserna bara blivit liggande där på måfå. Det är mitten av februari och jag vet inte ens vad jag ska skriva. 

Jag läser mer om dagarna än vad jag pratar, men har ändå svårt att gå grepp om böckerna, avgöra vad jag tycker, vilka saker som känns relevanta. Vandrar runt bland möblerna, tömmer kaffekoppar, öppnar flikar och stänger dem sen. Lyssnar på poddar om dystopiska framtidsvisioner, om bidöden, matsvinnet och översvämningarna som kommer ta kuststäderna. Utanför pågår världen som förr, det har börjat snöa igen, en tjock våt matta av vitt hänger i luften. 

När jag väl pratar handlar det mest om apokalyptiska framtidsscenarios jag tänkt på, eller min egna vilsenhet inför arbetslivets oinspirerande utsikter. Jag får för mig att folk inte tycker jag är speciellt trevlig just nu, men byter ändå inte samtalsämne. 

Jag träffar kompisar och de frågar hur det går. Jag ger dem oklara svar som vagt anknyter till verkligheten. Jag tänker på offerproblematik och otillräcklighet, klimatutopier, kustremsorna i norra Italien, hur klipporna störtar rakt ner i medelhavet. Jag tänker att jag borde träffa folk oftare, men orkar inte styra upp mer än det nödvändiga. Jag ältar i telefonen tills min mamma säger att hon måste gå, gömmer mitt ansikte i hans halsgrop om nätterna, sitter mittemot Malin på olika caféer, dricker vin i Hannas kök medan hon skär upp ingredienserna till middagen. Det är skönt att umgås med dem jag sett så mycket på senaste tiden, det finns så mycket vi slipper förklara. 

Jag har bokat ett dyrt hotellrum med extrastort badkar, för två personer. Min mormor fiskar upp vispgrädden från fastlagsbullen med en tesked. Linn ringer och säger att hon kommer till Helsingfors. 

Solen gör sitt. 

På nåt sätt är jag väl ändå nöjd med tillvaron. 

14.02.2019 kl. 12:46

julen som kom och gick

December gick i ett stressrus (hur blir det alltid så?) och julen flöt trots fullspäckat program förbi oväntat odramatiskt och fort. Lugnt, familjenära och ändå lite ängsligt, fullt med nya traditioner som ännu inte helt lagt sig till rätta.

Jullovets första frukost. Ibland blir de färgmässigt välbehagliga, då måste de förevigas. 

Gick på hemmafest med en snäll och ängslig älskling. Och många kompisar <3

Fick dela hela julhelgen med honom.  

På julaftonsförmiddagen bjöd vi kompisar på risgrynsgröt hos oss. Alltså kompishäng den 24e, bland det bästa som hänt mina jular i vuxen ålder. 

Linn och Ville och jag hade dekorerat pepparkakor. Det var mest djur i pastellfärgade outfits. 

Den 26e firade vi med massa släktingar på landet, hängde med mina kusiner, gick på promenad i ljuset och snön. 

På kvällen drack vi vin och prosecco hos Luka. Sen var julen slut för i år bestämde vi. 

De här sista dagarna av året är alltid en blandning av förväntan och melankoli, ett tomrum som jag aldrig vet vad jag ska göra av, det är skönt men ängsligt det med. Har ingen aning vad som kommer hända i mitt liv 2019. 

29.12.2018 kl. 17:04

analogt från sommaren

Det har varit vinter bara i några veckor men jag är redan genomskinlig och rödflammig. Tänker varje höst att det nog inte kommer vara så farligt i år, vafan vid det här laget borde jag väl ha lärt mig deala med årstiden. Sen blir det november och jag tänker att vafan vid det här laget borde jag borde ha lärt mig att det bara är rätt tungt, men att det alltid går ändå, med tjocka tröjor, hångel, rödvin och så länge man har sina kompisar typ. 

Okej svammligt, to the point: har irrat in mig i fotoarkiv från sommaren. Den var så lång, så varm, så overklig både på det goda och det onda. Här kommer några analoga bilder som togs. 

Ville har tagit den här en morgon när jag knappt hunnit vakna ännu. Tycker det är fint hur han ser mig och tycker att det här är en stund värd att förevigas. 

Efter Pride-paraden hade vi picknick i Brunnsparken. 

<3 

Mycket coola kompisar som ni ser. 

Vissa blev trötta och kände för en nap.

Efter picknicken gick vi hem till Skatudden och drack drinkar på balkongen och spelade spel tills sent på natten. 

Sen kom vämen. Man ser det så tydligt på mitt ansikte, att det gick inte att ha smink för allt svettades bort direkt. 

Vi åkte ut till Lonna och åt middag med min familj för att fira att jag tagit examen. Efteråt när vi skulle ta färjan tillbaka till fastlandet var kvällsolen mjuk och bländande, så det var klart att vi måste ta några bilder. 

Åt tydligen tofu och risnudlar en kväll, lite vardag, varsågoda. 

I augusti hade Ville en permiär i Stockholm. Den här bilden är tagen på festen efteråt, nån gång rätt sent. Tycker den är fin <3

Sen följande vecka var det september. 

07.12.2018 kl. 11:22

 

Gillar böcker, förfester och svåra frågor.

 

kaneli.johansson@gmail.com