saker som består

Den här bloggen söker ständigt sitt format liksom mitt liv söker rutiner. Ena stunden tycks saker falla på sin plats och i andra är de upprivna igen. Alternativt är det hela bloggosfären som ömsar skinn, och gjort det en längre tid.

Som läsare njuter jag av det långsammare tempot: sporadiska uppdateringar och genomtänkta helheter har en lugnande effekt på mig. När tillvaron inte ständigt uppdateras i realtid utan utvalda bitar delas med eftertanke och utrymme för reflektion tänker jag mig att innehållet också kommer förblir relevant över ett längre tidsspann. Visst är det fin (ovärderligt) att ha kvar så mycket omedelbart material från sina tonår och tidiga vuxenålder, men samtidigt finns det något utmattande i mängden innehåll. Jag önskar att jag ska läsa igenom inläggen från de här åren efteråt och inte känna mig helt matt.   

Dessutom önskar jag att minnena också ska få leva sitt egna liv, utvecklas av egen tyngd. Mina blogginlägg har format så mycket av hur jag kommer ihåg min gymnasietid och mina studieår och ibland undrar jag hur jag skulle minnas dem om de fått leva sitt egna liv.

Eller hur vi överhuvudtaget skulle leva våra liv om vi slutade föreviga.

Och sen vill jag ändå inte det, sluta alltså. För varför inte spara tidiga vårkvällar, varandras framgångar, vardagen, hur solen färgar cavan i guld? Varför inte se till att minnas det sen senare.

16.04.2019 kl. 11:24

isarna

fotoalbum, februari 2019

01.04.2019 kl. 12:07

livstecken

Lördag

brunch

kompisar

sol

=

saker som gör snålblåsten och snöstormarna i slutet av mars uthärdliga. 

26.03.2019 kl. 11:16

Vi bokade en resa till Tallinn

- Hängde en hel eftermiddag i en hotellsäng i vita frotémorgonrockar. 

- Gick till Kumu och kollade på konst, bland annat Konrad Mägis naturlandskap. Älskade dem. Köpte med några vykort med Venedigmotiv.

- Åt middag på Restoran V, drack rödvin, höll handen över bordet. 

- Åt hotellfrukost mmhmmm. 

- Promenerade runt i Telliskivi, rotade bland kläderna på Humana, kollade på dyra doftljus och handgjord keramik i små affärer. 

- Åt lunch på Ülo, delade på sötpotatisfries med kimchi och rostad lök till förrätt, planerade färglada kakelväggar vi ska ha i kommande lägenheter. 

- Tog en otroligt svensk fika på ett ställe som hette just det, Fika, innan vi promenerade tillbaka mot hotellet för att hämta våra saker. Det började regna igen, vi fick gå omvägar runt vattenpölarna, bådas batterier tog slut och jag kunde inte låta bli att säga "jag tycker så mycket om dig" med hundra meters mellanrum. 

11.03.2019 kl. 10:56

Vinterträdgården

Fotoalbum, februari 2019

25.02.2019 kl. 10:47

Solen gör sitt

Snödrivorna ligger tunga och blöta längs trottoarkanterna, bilarna är parkerade snett och långt ut på gatan, som om plåtkarosserna bara blivit liggande där på måfå. Det är mitten av februari och jag vet inte ens vad jag ska skriva. 

Jag läser mer om dagarna än vad jag pratar, men har ändå svårt att gå grepp om böckerna, avgöra vad jag tycker, vilka saker som känns relevanta. Vandrar runt bland möblerna, tömmer kaffekoppar, öppnar flikar och stänger dem sen. Lyssnar på poddar om dystopiska framtidsvisioner, om bidöden, matsvinnet och översvämningarna som kommer ta kuststäderna. Utanför pågår världen som förr, det har börjat snöa igen, en tjock våt matta av vitt hänger i luften. 

När jag väl pratar handlar det mest om apokalyptiska framtidsscenarios jag tänkt på, eller min egna vilsenhet inför arbetslivets oinspirerande utsikter. Jag får för mig att folk inte tycker jag är speciellt trevlig just nu, men byter ändå inte samtalsämne. 

Jag träffar kompisar och de frågar hur det går. Jag ger dem oklara svar som vagt anknyter till verkligheten. Jag tänker på offerproblematik och otillräcklighet, klimatutopier, kustremsorna i norra Italien, hur klipporna störtar rakt ner i medelhavet. Jag tänker att jag borde träffa folk oftare, men orkar inte styra upp mer än det nödvändiga. Jag ältar i telefonen tills min mamma säger att hon måste gå, gömmer mitt ansikte i hans halsgrop om nätterna, sitter mittemot Malin på olika caféer, dricker vin i Hannas kök medan hon skär upp ingredienserna till middagen. Det är skönt att umgås med dem jag sett så mycket på senaste tiden, det finns så mycket vi slipper förklara. 

Jag har bokat ett dyrt hotellrum med extrastort badkar, för två personer. Min mormor fiskar upp vispgrädden från fastlagsbullen med en tesked. Linn ringer och säger att hon kommer till Helsingfors. 

Solen gör sitt. 

På nåt sätt är jag väl ändå nöjd med tillvaron. 

14.02.2019 kl. 12:46

julen som kom och gick

December gick i ett stressrus (hur blir det alltid så?) och julen flöt trots fullspäckat program förbi oväntat odramatiskt och fort. Lugnt, familjenära och ändå lite ängsligt, fullt med nya traditioner som ännu inte helt lagt sig till rätta.

Jullovets första frukost. Ibland blir de färgmässigt välbehagliga, då måste de förevigas. 

Gick på hemmafest med en snäll och ängslig älskling. Och många kompisar <3

Fick dela hela julhelgen med honom.  

På julaftonsförmiddagen bjöd vi kompisar på risgrynsgröt hos oss. Alltså kompishäng den 24e, bland det bästa som hänt mina jular i vuxen ålder. 

Linn och Ville och jag hade dekorerat pepparkakor. Det var mest djur i pastellfärgade outfits. 

Den 26e firade vi med massa släktingar på landet, hängde med mina kusiner, gick på promenad i ljuset och snön. 

På kvällen drack vi vin och prosecco hos Luka. Sen var julen slut för i år bestämde vi. 

De här sista dagarna av året är alltid en blandning av förväntan och melankoli, ett tomrum som jag aldrig vet vad jag ska göra av, det är skönt men ängsligt det med. Har ingen aning vad som kommer hända i mitt liv 2019. 

29.12.2018 kl. 17:04

analogt från sommaren

Det har varit vinter bara i några veckor men jag är redan genomskinlig och rödflammig. Tänker varje höst att det nog inte kommer vara så farligt i år, vafan vid det här laget borde jag väl ha lärt mig deala med årstiden. Sen blir det november och jag tänker att vafan vid det här laget borde jag borde ha lärt mig att det bara är rätt tungt, men att det alltid går ändå, med tjocka tröjor, hångel, rödvin och så länge man har sina kompisar typ. 

Okej svammligt, to the point: har irrat in mig i fotoarkiv från sommaren. Den var så lång, så varm, så overklig både på det goda och det onda. Här kommer några analoga bilder som togs. 

Ville har tagit den här en morgon när jag knappt hunnit vakna ännu. Tycker det är fint hur han ser mig och tycker att det här är en stund värd att förevigas. 

Efter Pride-paraden hade vi picknick i Brunnsparken. 

<3 

Mycket coola kompisar som ni ser. 

Vissa blev trötta och kände för en nap.

Efter picknicken gick vi hem till Skatudden och drack drinkar på balkongen och spelade spel tills sent på natten. 

Sen kom vämen. Man ser det så tydligt på mitt ansikte, att det gick inte att ha smink för allt svettades bort direkt. 

Vi åkte ut till Lonna och åt middag med min familj för att fira att jag tagit examen. Efteråt när vi skulle ta färjan tillbaka till fastlandet var kvällsolen mjuk och bländande, så det var klart att vi måste ta några bilder. 

Åt tydligen tofu och risnudlar en kväll, lite vardag, varsågoda. 

I augusti hade Ville en permiär i Stockholm. Den här bilden är tagen på festen efteråt, nån gång rätt sent. Tycker den är fin <3

Sen följande vecka var det september. 

07.12.2018 kl. 11:22

november hittills: mest datorskärmar och drinkar.

Tänkte spontant döpa det här inlägget till "november november november", tills jag kom på att jag skrev ett inlägg med just det namnet för ungefär ett år sedan. Men det är väl så den här månaden känns, som ett trött dimmigt mantra. Har inte tagit annat än brusiga telefonbilder på senaste tiden, men har ändå lyckats vända det ruskiga till mysigt ganska ofta: 

Som till exemple den här hemmakontorsutsikten. Känns lika absurt varje år när mörkret kommer ren vid 16, men gjorde det bästa av situationen med levande ljus och kardemumma i kaffet. Det hjälpte verkligen, är lättunderhållen på det sättet. 

Saga fyllde år och jag bjöd henne på lyx-aw på Way. Vi drack t ex deras ofiltrerad prosecco, den var sjukt syrlig och fruktig, tips.  

Var tillbaka på Way följande dag. Satt och korrläste texter mittemot den här trötta gulliga personen som jag gillar. Vi delade på en kanelbulle och drack mjukt mjölkkaffe för att piggna till lite. 

Den här fenomenala fyllde också år så vi tog ut henne för att äta. Jag har vetat Malin typ sedan evigheternas begynnelse (hehe alltså 2012) och vi har varit kompisar sen 2015, men det var först 2018 som vi verkligen lärde känna varandra. Hon är så sassy så ni anar inte, och dessutom både smart och snäll. Vad annat behöver en ens för egenskaper? 

Vi gick till Harju8 och åt pasta och palsternacka-fries. Föga otippad ny favoritrestaurang, var där två gånger bara förra veckan. 

På torsadgen förra veckan hade Kontur och Ruskeat Tytöt ett event med Athena Farrokhzad med intervjuer och uppläsningar i anknytning till Baltic Circle. Det blev mycket lyckat. Glömde liksom helt tipsa er om det i förväg, sorry!

I fredags hade jag och Ville bokat in en dejtkväll. Vi började på Hills Dumplings med middag och drinks. 

Och fortsatte sen till Liberty or Death för mera cocktails. 

Det är knäppt hur urvattnad på energi november gör mig, men sen på kvällarna när det finns vin och drinkar och musik och människor så lever jag upp och har inga planer som helst på att gå och sova eller dylikt. På lördagen var jag hälften zombie hälften människa hela dagen, men på kvällen skrek jag mig ändå hes på två hemmafester och en bar och gick inte och la mig innan 4:30 för det fanns så mycket viktigt att prata om ni vet. 

Sen söndagen har jag mest gjort det här. Önskar jag i alla fall. 

Det var allt från den här novemberuppdateringen. Thnx & bye. 

23.11.2018 kl. 11:35

Tre dagar i Stockholm

Första helgen i november åkte vi till Stockhom. Vi står för oss som gör Kontur. Det är ett vi jag trivs i. 

Sista dagen var en söndag och Linn tyckte vi skulle åka ut till Millesgården. Solen hade hunnit bli mjuk innan vi hittat fram, eller kanske den alltid är mjuk i november. I alla fall var skuggorna långa och skulpturerna märkliga och mäktiga och min trötta bakfylla antog den där behagliga formen av att vara rätt nöjd med det mesta. 

Jag brukar ofta tycka att den sista dagen av en resa är lite stressig. Det är svårt att helt slappna av när man vet att man måste skynda iväg till flygplatsen sen, hålla på med bussar och säkerhetskontroller och dra runt på väskor längs långa korridorer. Men den här söndagen var jag lugn. 

Andra dagen var en lördag som tog flera timmar på sig att komma igång. Länge låg vi bland hotellakan och pratade om nästan vad som helst. Det är underskattat att göra ingenting när man är på resa. 

På eftermiddagen promenerade vi till Skeppsholmen och Moderna Muséet, åt avokadomackor och kollade på konsten. När vi kom ut hade det hunnit bli mörkt. Det här var första helgen då mörkret kom redan tidigt. 

Första dagen var en fredag och vi hade hade releasfest på Aspuddens bokhandel. Drack vin ur små platsglas, hade uppläsningar och köpte böcker, åt gnocchi på restaurangen invid. Vi åkte hem till Linn sen, drack glögg och läste om våra astrologiska spiritanimals. Jag somnade nästan på tunnelbanan hem. 


Förresten! ifall ni befinner er i Stockholm och vill köpa Kontur finns den på Söderbokhandeln och Aspuddens bokhandel. I Finland går den att köpa på lite olika ställen: här finns mera information om det. 

09.11.2018 kl. 21:06

 

Gillar böcker, förfester och svåra frågor.

 

kaneli.johansson@gmail.com