Tre dagar i Stockholm

Första helgen i november åkte vi till Stockhom. Vi står för oss som gör Kontur. Det är ett vi jag trivs i. 

Sista dagen var en söndag och Linn tyckte vi skulle åka ut till Millesgården. Solen hade hunnit bli mjuk innan vi hittat fram, eller kanske den alltid är mjuk i november. I alla fall var skuggorna långa och skulpturerna märkliga och mäktiga och min trötta bakfylla antog den där behagliga formen av att vara rätt nöjd med det mesta. 

Jag brukar ofta tycka att den sista dagen av en resa är lite stressig. Det är svårt att helt slappna av när man vet att man måste skynda iväg till flygplatsen sen, hålla på med bussar och säkerhetskontroller och dra runt på väskor längs långa korridorer. Men den här söndagen var jag lugn. 

Andra dagen var en lördag som tog flera timmar på sig att komma igång. Länge låg vi bland hotellakan och pratade om nästan vad som helst. Det är underskattat att göra ingenting när man är på resa. 

På eftermiddagen promenerade vi till Skeppsholmen och Moderna Muséet, åt avokadomackor och kollade på konsten. När vi kom ut hade det hunnit bli mörkt. Det här var första helgen då mörkret kom redan tidigt. 

Första dagen var en fredag och vi hade hade releasfest på Aspuddens bokhandel. Drack vin ur små platsglas, hade uppläsningar och köpte böcker, åt gnocchi på restaurangen invid. Vi åkte hem till Linn sen, drack glögg och läste om våra astrologiska spiritanimals. Jag somnade nästan på tunnelbanan hem. 


Förresten! ifall ni befinner er i Stockholm och vill köpa Kontur finns den på Söderbokhandeln och Aspuddens bokhandel. I Finland går den att köpa på lite olika ställen: här finns mera information om det. 

09.11.2018 kl. 21:06

augusti --> september

De senaste veckorna har varit förvirrande och kaotiska, utan mycket tid för eftertanke. Jag försöker sammanfatta, ordlägga eller på andra sätt begripliggöra men det slår tomt i mitt huvud. Då får saker bli outsagda, jag ska vänta ut dem, eller bara låta dem vara. Men det här kan jag säga: 

För att komma ifrån flyttkaos och rastlöshet flydde jag (i vanlig ordning) till sjöarna och åkarana och skymningshimlen. 

Mot allt vett och förnuft hade jag bokat in tre dagar i Stockholm mitt i flytten. Men Linn skulle dit, och Ville var där, och då visste jag inte varför jag skulle vara någon annanstans. 

Landade i Helsingfors i fredags och 14 timmar senare satt vi på ett tåg upp mot Vasa. Jenna och Johan gifte sig och vi åkte dit för att gå på bröllop <3

Och däckade i hotellsäng. 

Sen efter 26 timmar i Österbotten åkte vi hem igen. Bor förresten här nuförtiden, med min älsklingsperson

05.09.2018 kl. 15:07

en sväng till sanddyner och solnedgångar

Jag skulle vilja skriva om böcker jag läst i vår och sånt, men det blir bara aldrig av. Dagarna är långa och varma och tiden går långsamt men är paradoxalt nog aldrig tillräcklig i sitt omfång. Mellan jobbvarven lyckdes jag ta mig ut till sydspetsen, det vill säga Hangö och teaterträffen. Alltså ändå vårens bästa spontanbeslut! Det var 2014 när jag var där senast, en hel evighet med tanke på allt liv som hänt sen dess, och samtidigt kändes det som att jag aldrig varit bort. 

 

Inte mycket utom detta drömmiga som fastnade på bild, men det gör inte så mycket. Sista morgonen såg vi en pjäs där vi bland annat fick anvisningar till hur en bygger ett minnsepalats. Nyckeln är att bestämma en mental bild som sedan får representera allt som hände runtomkring. Det här får bli mina. 

17.06.2018 kl. 19:56

en analog vår

Jag har som någon som aktivt hängt med här i tusen år kanske kommer ihåg en gammal analog Pentax som jag ibland fotograferar med. Den är manuell och tung som fan, därav bär jag inte runt på den ofta direkt, men det händer. Den här våren till exempel har jag fotograferat en svartvit rulle, från mitten av april till mitten av maj, mest picknicks och vinglas och uteserveringar i ärlighetens namn, som det blir när en lämnar in sin gradu i samma väva som det blir sommar. Vi kollar:

Åkte till Krakow med honom och åt frukost i solen. 

En lördagseftermiddag promenerade Saga och jag upp genom Observatorieparken och ner genom Brunsparken bara för att smaka på vår finlandssvenskhet riktigt ordentligt. Huisit kiva var det. Nej skoja, vi gick där för att det är en bra sträcka att promenera bara. 

Hängde på landet med mina föräldrar några dagar, min pappa bjöd på Aperol på verandan och syrenernas blad höll precis på att spricka ut.

En cava med Vilma för det behövs ibland. 

<3

Sonja fyllde år och vi hade picknick i gräset som plötsligt var mörkgönt och mjukt. 

En söndag åt Vilma och jag brunch vid Broholmskajen. 

Förfestat i vårt kök har vi också gjort. Såklart. 

En måndag delade Hanna och jag på en Lambrusco med tillhörande snacks vid Tokoistranden, blev tipsy och pratade om allt vi aldrig hinner gå in på djupet med i vardagen. 

Hörni våren 2018 har varit så stressig och dimmig i mitt huvud, sentimental till bredden, men sen också oerhört overklig och lätt, som lambrusco på en måndag, som en svartvit kornig filmrulle som jag hittar i en flyttlåda om flera år. Imorgon är det juni.  

31.05.2018 kl. 17:54

Lördag i Geneve

Mitt liv forstätter flyta framåt utan en vettig vardag. Trots ett ständigt flängande och kroniska otillräcklighetskänslor känner jag att jag inte gjort något alls på flera veckor...? Kanske mitt överpresterande undermedvetna bara lugnas av att ha läst och skrivit och upplever andra former av sysslor som extra nödvändigheter som ökar stress? 

anyway, för två veckor sedan (tror jag? är så virrig med tiden just nu) befann jag mig i ett Geneve och semestrade: 

Det var högsommar och overkliga bergsvyer i varje horisont. 

Hälsade på den här darlingen som bor där i vår <3

På tal om overklighetskänslor: vattnet i sjön och floden var kristallklart och det gröna på träden nästan bländande för någon som precis överlevt vinterhalvåret i norden. Gick runt barbent och förundrades av hur sommarbrisen lekte mot huden. 

På eftermiddagen satte vi oss på en uteservering, brände näsan  och blev tipsy. Så semestriga och turistiga bilder, bjuder på det :))

Tillbaka vid vattnet. Kollade på svanarna, segelbåtarna och bergen. Fortfarande så overklig stad?

Avslutade dagen med pizza och rödvin utomhus, och promenerade sen hem genom en ljummen sommarnatt. Ska i framtiden alltid försöka tjuvstarta sommaren med att åka söderut i april, fattar inte varför jag aldrig gjort det innan? 

11.05.2018 kl. 17:09

livet som dokumenterats de senaste veckorna

Lever i någon konstig mellanfas där jag plötsligt för första gången på 18 år inte längre har något plugg att fixa. Har för ganska länge sedan tappar kontakten till mitt 6-åriga jag så minns liksom inte ens hur det livet såg ut. Men de senaste veckrona minns jag än så länge: 

Efter att jag lämnat in min gradu åkte Ville och jag till Krakow och sommaren. Vi drack öl på innergårdar och åt god mat och somande tidigt och jag tänkte på när vi bokade resan i vintras och jag inte då kunde förstå att det skulle bli vår och jag skulle få texten färdig och att vi skulle hålla, men att vi var där nu. 

 

Väl hemma har jag nästan bara hängt med kompisar, tagit igen de veckorna jag knappt orkade träffa någon alls. Som den här kvällen då Oskar bjöd på middag och jag satt på golvet och byggde en ikea-pall och lyssnade på Maria och Linn. Så tryggt och hemvant att hänga med dem, utan att någonsin bli tråkigt <3

En fredag gick jag och Mia till vinterträdgården och drack kaffe och pratade om förhållanden. Lol, folks kärleksliv är nästan det enda min hjärna orkat processera de senaste veckorna, så trött har den varit. Känner att det är ganska skönt att känna att det håller på att vända nu...

 

Sen i lördags flög jag till Geneve med min pappa för att hälsa på Vilja som bor där den här våren. Det var också där jag plockade fram min kamera för första gången på flera veckor, så ska kanske lägga ihop nåt inlägg därifrån senare.  

Tänker att Krakow och Geneve får rama in de här konstiga veckorna av ledighet som mest handlat om kompisar och total dimma i hjärnan. Nu är jag iofs förkyld som fan och dötrött pga det, men tänker mig att jag ska börja styra upp livet igen så småningom när jag väl är frisk. 

03.05.2018 kl. 19:19

snö snö snö

Åj det här inlägget har legat halvfärdigt i flera veckor och jag har tydligen helt glömt bort att publicera. Jag och Saga har vårt sedvanliga måndagsmöte och hon gick för att köpa en kaffe och sa "gör nåt kul under tiden" så tänkte passa på att skicka iväg det här ut i cyber rymden innan vinterlandskap börja kännas helt förlegade i vårvädert (ok önsketänkt I know, men i mars får en faktiskt önsketänka om våren lite). 

Anyway. 

I mitten av februari var jag uppe i Kajanaland och hälsade på Ville som var där hela månaden. Han hade ju varnat mig för mycket snö, men alltså, det här var next level mycket. Hade tre kompisar som följande vecka frågade mig om landskapen jag la upp på instagram ens var verkliga. "Sånt finns ju inte förutom i sagorna" sa en av dem, och jag kan inte annat än hålla med. 

Fast det här var alltså ingen saga av Elsa Beskow utan helt verkligt och bitande kallt och meterdjupt och kristallklart och ginstarnde och tyst. Känns nedvärderande att ens fotografera för bilderna är bara en blek kopia, men att inte alls föreviga visade sig vara ännu svårare. 

Nu kom Sagga tillbaka så dags att fortsätta jobba istället, hejdåå. 

26.02.2018 kl. 21:54

Glyptoteket

I helgen åkte vi till Malmö för att gå på bröllop. Men också bara äta falafels, dricka öl på Grand och väja för bilarna när vi skulle korsa Bergamnsgatan. Jag pekade ut ställen för Ville där mitt liv hände för tre år sedan och tänkte om och om igen hur hemvant hela staden kändes. Malmö <3

På söndagen var vi trötta och bakfulla och hade en dag i Köpenhamn att göra av med. Vi gick till Glyptoteket som jag trots otaliga Köpenhamnsbesök aldrig lyckats gå till. Stället är ju ganska hypat vilket ändå är rimligt. Vem gillar inte sju meter höga palmer i hallen liksom? Och sen långa gångar och rum med mosaikgolv och antika skulpturer. Kan ju inte bara var jag och min bakishjärna som uppskattade konceptet?

Sen drack vi kaffe i vinterträdgården och undrade om det skulle vara ok att ha liknande marmorbystar i sitt vardagsrum hemma egentligen. Det tycker jag i alla fall. 

30.01.2018 kl. 16:47

Novemberupdate och lite bilder från London

November hörni, va fan ska man säga. Kom hem igår klockan halv fem och det var så mörkt ute att det lika bra kunde ha varit mitt i natten. Imorse åt vi frukost typ klockan 10 och jag tyckte fortfarande att det var skymning ute, som att ljuset helt enkelt inte räckte in genom fönstret. Men förutom en seg förkylning som vägrar ge sig och en lika seg trötthet mår jag bra. Dessutom finns ju sovmornar och värmeljus och mjuka tröjor att gräva in sig i. Det här ska väl gå.

Men, till saken alltså, London för några veckor sedan:

På fredagen satt vi under värmelampor och drack öl och tog igen vad som ens händer i varandras liv.

Och åt ramen och pad thai och blev tipsy. Förresten kolla gulligaste namesake-powerduon, kände mig som tredje hjulet med dem, fast på ett bra sätt, som att jag fick gästspela i deras gäng en stund <3

Följande dag åkte jag och Sarah hem till Sara för att äta livets brunch med henne och Bella. Värt att slösa en hel lördag i London på att få dricka mimosas och tusen påtår kaffe med dom.

Ikväll ska Mia komma hit och dricka glögg och lägga tarotkort och imorgon ska jag och Lotte äta brunch. Ändå få saker som hjälper mot november effektivare än att boka in grejer med kompisar, att få prata av sig, och lyssna på hur dom jag gillar mår.

24.11.2017 kl. 16:32

Himmel över London

Drog till London över helgen, mest för att typ, why not. När jag var 15 och hängde där en vecka föll jag head over heels för det stora, kaotiska och fulfina med den staden. På planet hem då hade jag sån ångest, det kändes hopplöst att tvingas återvända till högstadiekorridorerna nu när jag visste att Brick Lanes loppisar och Notting Hills pastellhus fanns. Att alla museer och marknader och pubbar och killar med lugg och bittisk accent fanns. Tänkte länge att jag skulle flytta dit nån dag.

Igår på planet hem kände jag inte samma. Tvärtom kände jag en ro i att komma hem. Att det är i Helsingfors och på Skatudden jag ska bo och leva just nu. Att jag inte längtar härifrån. Det kändes som en fin och trygg bekräftelse på att jag just nu mitt i alla osäkerhetsfaktorer är på en bra plats i livet.

Men med det är det inte sagt att London inte fortfarande skulle vara fint och fantastiskt. Liksom, kolla bara här ovan, när vi i fredags råkade pricka in den här utsikten mot den här himlen från Tates tionde våning. Det är den stunden på resor som jag ofta gillar mest: de där första kvällarna, när skymningen lägger sig och alla ljusen tänds och hela kvällen och natten och resan ännu ligger framför en.

15.11.2017 kl. 18:39

 

Gillar böcker, förfester och svåra frågor.

 

kaneli.johansson@gmail.com