analogt från sommaren

Det har varit vinter bara i några veckor men jag är redan genomskinlig och rödflammig. Tänker varje höst att det nog inte kommer vara så farligt i år, vafan vid det här laget borde jag väl ha lärt mig deala med årstiden. Sen blir det november och jag tänker att vafan vid det här laget borde jag borde ha lärt mig att det bara är rätt tungt, men att det alltid går ändå, med tjocka tröjor, hångel, rödvin och så länge man har sina kompisar typ. 

Okej svammligt, to the point: har irrat in mig i fotoarkiv från sommaren. Den var så lång, så varm, så overklig både på det goda och det onda. Här kommer några analoga bilder som togs. 

Ville har tagit den här en morgon när jag knappt hunnit vakna ännu. Tycker det är fint hur han ser mig och tycker att det här är en stund värd att förevigas. 

Efter Pride-paraden hade vi picknick i Brunnsparken. 

<3 

Mycket coola kompisar som ni ser. 

Vissa blev trötta och kände för en nap.

Efter picknicken gick vi hem till Skatudden och drack drinkar på balkongen och spelade spel tills sent på natten. 

Sen kom vämen. Man ser det så tydligt på mitt ansikte, att det gick inte att ha smink för allt svettades bort direkt. 

Vi åkte ut till Lonna och åt middag med min familj för att fira att jag tagit examen. Efteråt när vi skulle ta färjan tillbaka till fastlandet var kvällsolen mjuk och bländande, så det var klart att vi måste ta några bilder. 

Åt tydligen tofu och risnudlar en kväll, lite vardag, varsågoda. 

I augusti hade Ville en permiär i Stockholm. Den här bilden är tagen på festen efteråt, nån gång rätt sent. Tycker den är fin <3

Sen följande vecka var det september. 

07.12.2018 kl. 11:22

november hittills: mest datorskärmar och drinkar.

Tänkte spontant döpa det här inlägget till "november november november", tills jag kom på att jag skrev ett inlägg med just det namnet för ungefär ett år sedan. Men det är väl så den här månaden känns, som ett trött dimmigt mantra. Har inte tagit annat än brusiga telefonbilder på senaste tiden, men har ändå lyckats vända det ruskiga till mysigt ganska ofta: 

Som till exemple den här hemmakontorsutsikten. Känns lika absurt varje år när mörkret kommer ren vid 16, men gjorde det bästa av situationen med levande ljus och kardemumma i kaffet. Det hjälpte verkligen, är lättunderhållen på det sättet. 

Saga fyllde år och jag bjöd henne på lyx-aw på Way. Vi drack t ex deras ofiltrerad prosecco, den var sjukt syrlig och fruktig, tips.  

Var tillbaka på Way följande dag. Satt och korrläste texter mittemot den här trötta gulliga personen som jag gillar. Vi delade på en kanelbulle och drack mjukt mjölkkaffe för att piggna till lite. 

Den här fenomenala fyllde också år så vi tog ut henne för att äta. Jag har vetat Malin typ sedan evigheternas begynnelse (hehe alltså 2012) och vi har varit kompisar sen 2015, men det var först 2018 som vi verkligen lärde känna varandra. Hon är så sassy så ni anar inte, och dessutom både smart och snäll. Vad annat behöver en ens för egenskaper? 

Vi gick till Harju8 och åt pasta och palsternacka-fries. Föga otippad ny favoritrestaurang, var där två gånger bara förra veckan. 

På torsadgen förra veckan hade Kontur och Ruskeat Tytöt ett event med Athena Farrokhzad med intervjuer och uppläsningar i anknytning till Baltic Circle. Det blev mycket lyckat. Glömde liksom helt tipsa er om det i förväg, sorry!

I fredags hade jag och Ville bokat in en dejtkväll. Vi började på Hills Dumplings med middag och drinks. 

Och fortsatte sen till Liberty or Death för mera cocktails. 

Det är knäppt hur urvattnad på energi november gör mig, men sen på kvällarna när det finns vin och drinkar och musik och människor så lever jag upp och har inga planer som helst på att gå och sova eller dylikt. På lördagen var jag hälften zombie hälften människa hela dagen, men på kvällen skrek jag mig ändå hes på två hemmafester och en bar och gick inte och la mig innan 4:30 för det fanns så mycket viktigt att prata om ni vet. 

Sen söndagen har jag mest gjort det här. Önskar jag i alla fall. 

Det var allt från den här novemberuppdateringen. Thnx & bye. 

23.11.2018 kl. 11:35

Tre dagar i Stockholm

Första helgen i november åkte vi till Stockhom. Vi står för oss som gör Kontur. Det är ett vi jag trivs i. 

Sista dagen var en söndag och Linn tyckte vi skulle åka ut till Millesgården. Solen hade hunnit bli mjuk innan vi hittat fram, eller kanske den alltid är mjuk i november. I alla fall var skuggorna långa och skulpturerna märkliga och mäktiga och min trötta bakfylla antog den där behagliga formen av att vara rätt nöjd med det mesta. 

Jag brukar ofta tycka att den sista dagen av en resa är lite stressig. Det är svårt att helt slappna av när man vet att man måste skynda iväg till flygplatsen sen, hålla på med bussar och säkerhetskontroller och dra runt på väskor längs långa korridorer. Men den här söndagen var jag lugn. 

Andra dagen var en lördag som tog flera timmar på sig att komma igång. Länge låg vi bland hotellakan och pratade om nästan vad som helst. Det är underskattat att göra ingenting när man är på resa. 

På eftermiddagen promenerade vi till Skeppsholmen och Moderna Muséet, åt avokadomackor och kollade på konsten. När vi kom ut hade det hunnit bli mörkt. Det här var första helgen då mörkret kom redan tidigt. 

Första dagen var en fredag och vi hade hade releasfest på Aspuddens bokhandel. Drack vin ur små platsglas, hade uppläsningar och köpte böcker, åt gnocchi på restaurangen invid. Vi åkte hem till Linn sen, drack glögg och läste om våra astrologiska spiritanimals. Jag somnade nästan på tunnelbanan hem. 


Förresten! ifall ni befinner er i Stockholm och vill köpa Kontur finns den på Söderbokhandeln och Aspuddens bokhandel. I Finland går den att köpa på lite olika ställen: här finns mera information om det. 

09.11.2018 kl. 21:06

det tog oss år att ta oss hit

Veckorna avlöser varandra. De ramas in av deadlines och det där emellan, en dag i taget av oregelbundna rutiner. Jag har tänkt komma in hit och skriva något en tid nu, vet bara inte av vilken bit av livet jag ska börja bygga upp något. Det blev det här nu: 

Vi bestämmer att vi måste bort från stan, någonstans där det finns skog och ro för det som vanligtvis är rastlöshet men som där ute kan blir något annat: idérikedom, upplevelsen av att livet kan se ut som vi väljer att forma det. 

Vi bakar pizza, jag börjar gräla när degen fastnar i kaveln, lyckas få mjöl på mina svarta jeans, vill skrika högt men går istället ut ur köket, slår fast dörren bakom mig. Han lyckas lugna mig sen, det gör han alltid, varje gång. 

Följande dag regnar det. Efter lunch klär vi på oss regnkappor och stövlar, går ut i det fuktiga. Luften är tung och ren att andas, ljuden är både dämpade och mer framtydande, jag tänker på ett stycke i Sent i november, söker upp citatet sen: 

"Skogen var tung av regn och träden alldeles orörliga. Allting hade vissnat och dött men nere på marken växte höstens hemliga trädgård med rasande kraft rakt upp ur förmultningen, en främmande vegetation av blanka svällande växter som inte hade något med sommaren att göra.” 

När vi kommer in tillbaka fortsätter jag mitt arbete: krokryggig i soffan istället för vid bordet, men det blir text av alla tankar tillslut. 

Hösten växlar alltid färg så fort sen, från våra fönster breder de ut sig. Det är som körsbärsblommorna i maj: det händer så snabbt att det både är en lättnad och ett vemod när det överdådiga är borta. 

Inomhus fortsätter det oregelbundna, det börjar mot att förmodan anta formen av rutiner. Jag med en bok, han med hörlurar. Det här borde vara allt vi önskat oss, men rastlösheten pickar mig fortfarande. 

Solkatterna klättrar över väggen om kvällarna, de avlöser varandra i ett mönster som långsamt ändras medan jorden vrider sig runt sin axel. 

Vi åker tillbaka sen. Det är indiansommar nu och alla toner blir mjuka i diset. Det är trots allt lätt att andas.  

Klipporna är kalla men luften är varm igen. Jag drar av mig kläderna och går i vattnet. Det är också kallt, men värt det, det är alltid värt det. Vi lutar oss bakåt och häller upp mera termoskaffe. Det tog två timmar att ta sig genom skogen till de här klipporna, det tog oss år att ta oss hit. 

På vägen tillbaka krampar mina vader, alla backar har satt sina spår i dem. Men så mycket annat har runnit av mig: klimatångesten, oron, rastlösheten. Det är bara för stunden, men den stunden finns.  

22.10.2018 kl. 09:14

kompisar

 

Har jobbat från soffan hela dagen idag, det är alltid en balansgång mellan myisgt och hopplöst ångestfyllt när eftermiddagen långsamt kryper fram. Ska ut snart för att räddas undan rastlösheten.

Tänkte att den här regniga tisdagen kunde piggas upp med fem bilder från i lördags när vi hade fest och mina kompisar drack prosecco i min säng. Alltid lika fint <3 

Dom har lovat indiansommar till resten av veckan förresten. När jag var sexton var det mitt finast ord. Kanske fortfarande i hemlighet. 

09.10.2018 kl. 15:32

septemberljuset i år

Det är slutet av september och jag söker fortfarande en struktur för vardagen. Det enda helt ständiga är att jag vaknar bredvid honom här på bild varje morgon, att han är varm och mjuk och gillar att kramas.  

Kvällssolen kastar solkatter på väggarna, smutsen på glaset bryter ljuset till en mjukare variant. Nästa vecka har vi bott tillsammans i en månad. 

26.09.2018 kl. 11:27

augusti --> september

De senaste veckorna har varit förvirrande och kaotiska, utan mycket tid för eftertanke. Jag försöker sammanfatta, ordlägga eller på andra sätt begripliggöra men det slår tomt i mitt huvud. Då får saker bli outsagda, jag ska vänta ut dem, eller bara låta dem vara. Men det här kan jag säga: 

För att komma ifrån flyttkaos och rastlöshet flydde jag (i vanlig ordning) till sjöarna och åkarana och skymningshimlen. 

Mot allt vett och förnuft hade jag bokat in tre dagar i Stockholm mitt i flytten. Men Linn skulle dit, och Ville var där, och då visste jag inte varför jag skulle vara någon annanstans. 

Landade i Helsingfors i fredags och 14 timmar senare satt vi på ett tåg upp mot Vasa. Jenna och Johan gifte sig och vi åkte dit för att gå på bröllop <3

Och däckade i hotellsäng. 

Sen efter 26 timmar i Österbotten åkte vi hem igen. Bor förresten här nuförtiden, med min älsklingsperson

05.09.2018 kl. 15:07

Mesotoko, augusti 2018 – augusti 2015

Vi ska flytta ut. Shit att det ens händer? Kan bara inte föreställa mig att jag inte kommer vara här mera. Det är väl så det alltid är inför en flytt. Att man ännu de sista dagarna springer till närbutiken och köper havremjölk som om allt bara skulle vara som vanligt, klättrar över flyttlådorna, drar upp gardinerna och blickar ut mot samma gammal utsikt, och att mitt liv skulle vara någon annanstans känns bara absurt. Utom att det från och med nu kommer vara det.

Så vad ska jag ens skriva? Att jag älskat det här stället, till och med när jag hatat det? Att jag älskat att bo med mina bästa kompisar, också när de gått på mina nerver? Att det varit bland det bästa i livet få dela allt det här med dem, att låta vänskap ta plats som den mest självklara relationen i vardagen? Ska jag skriva att jag inte ens begriper hur det kommer vara att inte dela liv med dem på det här sättet? Det känns som magra ord mot sanningen.

Så jag skriver inte mer än det här, utan lägger istället fram en bildkavalkad från nu till då, från en lördag för bara några veckor sedan, som kunnat vara som vilken förfest som helst, förutom att det var den sista, till en augustikväll för tre år sedan då vi drack cava och åt kladdkaka på taket, som också den kunnat vara som vilken kväll som helst, förutom att det var den första.

Vi åkte till Stockholm igår, och när vi återvänder bor vi alla på olika ställen. 

 

 

29.08.2018 kl. 11:08

F l o w 2 0 1 8

Det var ju Flow för några veckor sedan. Gick dit så som jag gjort alla år sen 2011. Får se om jag ska gå nästa år? Känner att konceptet börjar vara lite förutsägbart,  jag blandar ihop åren och spelningarna och förfesterna och det blir liksom en oklar massa i mitt huvud som inte känns lika spännande som det brukade. 

Men med det sagt är Flow ju roligt ändå. Satt ihop en liten mix av bilder från alla tre dagar, extra mycket från lördagen då vi hade förfest hos oss och jag tog med kameran. Det är mest mina kompisar på bilderna och ganska lite annat faktiskt, helt i okronologisk ordning: 

Gillar väl fan ändå den här festivalen. Hoppas jag kommer gå dit ännu flera år framöver. 

22.08.2018 kl. 09:13

Kräftskiva 2018

 

Det är onsdag nu och jag börjar äntligen känna mig som en människa igen efter helgen. Körde tre dagars-Flow för första gången på två år och tydligen tar det på krafterna att dricka skumpa dygnet runt från fredag till söndag? Vi kan kolla på bilder därifrån när jag orkat gå igenom dem. 

Tänkte visa de jag tog på vår kräftiskiva för ett par veckor sedan istället. Eller egentligen var det bara helgen före flow med känns som tusen år sedan. Vi brukar ha den i slutet av augusti och den får ofta markera att sommaren är slut nu, men i år inföll den redan första helgen efter juli. Det var när luften ännu låg som en varm tryckande massa överallt och man helst badade en gång i timmen om man fick välja. Det är ju fortfarande inte speciellt svalt, det finns fortfarande sommar kvar om vi väljer att se det så, men ändå, det här känns som en halv evighet sedan. 

Men ja alltså, kräftiskivan. Vad ska jag säga? älskar den här festen, hur folk trängs på verdanda, skriker sig hesa under middagen och hur natten efter det håller på för evigt. Gillar till och med de grusiga, trötta ögonen på mina kompisar dagen efter, till och med den där hysteriskt trötta hemresan när det bara är jag och Saga kvar.

 

15.08.2018 kl. 10:33

 

Gillar böcker, förfester och svåra frågor.

 

kaneli.johansson@gmail.com