2018

Vilka saker kommer du alltid att minnas från 2018

Jag tog min examen, vi flyttade ut ur Mesotoko, jag och Ville flyttade ihop. All klimatångest och oro, som vanligt. 

En vinterdag jag minns extra starkt.

En söndag i januari då solen sken efter veckor av dimma och jag och Linn planlöst men självklart hängde hela dagen. Vi åt frukost hemma på Skatudden och på eftermiddagen promenerade vi till Berghäll och åt tårtbuffé på Sandro. Det var en så fullkomligt vanlig sak då, mysigt men inget speciellt. Om någon sagt åt mig då hur få månader av det livet som fanns kvar hade jag inte trott dem.  

Resorna jag minns från 2018

I februari åkte jag upp till ett hus långt inne i skogen i Kajanaland där Ville bodde en månad. Det var en helt annan värld där: vinterlandskapen var så overkliga, tystnaden komplett och alla samhällen så långt borta. Det tog lika länge att åka dit som att flyga till New York, på sätt och vis det kändes det som ännu längre borta. Hoppas vi kan åka tillbaka nån gång. 

I april flög vi till Krakow och försommaren för att fira att vi lämnat in våra magisteruppsatser. Vi satt mest på soliga innergårdar och drack billig öl, allt var underbart kravlöst. I efterhand ifrågasätter jag slentrianflygen: varför tog vi inte tåget till St. Petersburg eller bussen till Riga istället? 

En vecka senare hälsade jag och min pappa på Vilja som bodde i Geneve i våras. Det var en konstig mix av europeiska kulturer, höjdskillnader och språk, temperaturen sköt mot sommaren och jag önskar att jag alltid kunde tjuvstarta sommaren i Mellaneuropa.  

Sen åkte jag till Skåne två gånger, i januari och maj, för bröllop och 80-årsfest. Och till Stockholm två gånger, i slutet av augusti och början av november, för Villes premiär, med Kontur-gänget, och för att Linn bor där.

En vårdag jag minns extra starkt.

När värmen kom i maj, det absurda i att det aldrig tog slut, klimatångesten och euforin hand i hand. Jag och Hanna åt jordgubbar och drack lambrusco vid Tokoistranden en måndag och blev tipsy, jag satt på balkongen och stirrade på de blommande körsbärsträden som spred sig nere på gatan. 

En person jag spenderade mycket tid med.

Ville. 

Ett ställe jag spenderade mycket tid på under året.

Någonstans mellan Skatudden och Andra linjen, fram och tillbaka längs Norra Kajen. 

Vad var din största framgång privat.

Att jag fått ett förhållande att fungera, kännas tryggt och upplyftande, att jag vågat visa mina svagheter och fulaste sidor åt någon annan och att det bara lett till fina saker.  

Och din största karriärmässiga framgång?

Måste väl ändå vara att jag tog min examen? Samt en yrkesmässig självsäkerhet som vuxit fram. 

En stund för mig själv.

Varit så dålig på att bara vara själv i år. Känt mig socialt otillräcklig och kompenserat med att fylla all ledig tid med umgänge. Bästa ensamtiden har varit att promenera från ställe till ställe, stänga ut omvärlden med hörlurarna. 

Såhär såg min vardag allt som oftast ut.

Lever mitt frilansliv och har vant mig vid att välja hur jag använder mig av dygnets timmar, ser det nästan som en grundläggande rättighet. Vaknar kring 8, jobbar hemifrån eller på ett café, med hög koffeinhalt i blodet och nacken böjd över datorskärmar och texter. Vissa dagar jobbar jag mer, andra mindre, beroende på. Träffar kompisar ofta, vill hålla dem när mig i vardagen. Kommer hem till Ville om kvällarna, somnar nära honom varje natt.  

En sommardag jag minns extra starkt

En helg i juli då vi kom in till stan från landet. Hettan var tryckande och klibbig och nätterna tropiska. Vi höll oss nära vattnet fast det inte gick att bada i algblomningen, drack sprizers på mattbryggorna, cyklade hem längs Norra kajen i gryningen, hade inte på oss långärmat någonsin. 

Hur tillbringade du midsommaren?

Jag och Vilja hade fest för typ 20 kompisar på vårt sommarställe. Vi band kransar, sjön snapsvisor och dansade nere vid sjön i gryningen. Mycket traditionellt. 

Vad gjorde dig ledsen?

Hur långsamt klimathotet verkar nå folk: så tafatt reaktionshastighet, så dåliga politiska beslut, så mycket skuld som vi försöker fösa över varandra. 

En minnesvärd fest

De allra sista festerna i Mesotoko: vår examensfest och flow-förfesten. När Linns fyllde 25. Först firade vi henne ute i skärgården. Och sen hade hon och Hanna hade gemensam födelsedagsfest samma natt som det var blodmåne. Hela festen irrade runt i Kottby och sökte månen utan resultat, det var varmt dygnet runt, skumvinet tog aldrig slut. Och sen kräftskivan som vanligt. 

Vad gjorde dig riktigt glad?

Mina kompisar, hur självklara de är, hur jag aldrig någonsin känner att jag tröttnat på dem. Hur de alltid utmanar mig, gör mig snällare. Och Ville såklart, han gör mig glad varje dag.  

En höstdag jag minns extra starkt.

I oktober när det blev indiansommar och vi åkte ut till landet och promenerade i skogen hela dagen. Plockade svamp, åt matsäck på klipporna i solen, simmade i sjön. Det fanns det där overkliga diset i luften som alltid när det blir ovanligt varmt sent på hösten. 

Vad gjorde du på din födelsedag?

Vaknade bakfull efter drinkmaraton med mina kompisar kvällen innan. Ville gjorde frukost i sängen och åt mig gav mig så fina presenter <3 På eftermiddagen gick vi till Ateneum och såg utställningen Urbana möten. Efteråt bjöd min mamma oss på bakelser på Fazers café. På kvällen åt vi tofuburgare och kollade på Harry Potter i sängen. Mycket mysig dag trots bakfyllan. 

Hur ska du fira nyårsaftonen?

Ska äta blinier med mina bästisar och gå på hemmafest sen. Mitt bästa nyårsupplägg <3

31.12.2018 kl. 13:11

julen som kom och gick

December gick i ett stressrus (hur blir det alltid så?) och julen flöt trots fullspäckat program förbi oväntat odramatiskt och fort. Lugnt, familjenära och ändå lite ängsligt, fullt med nya traditioner som ännu inte helt lagt sig till rätta.

Jullovets första frukost. Ibland blir de färgmässigt välbehagliga, då måste de förevigas. 

Gick på hemmafest med en snäll och ängslig älskling. Och många kompisar <3

Fick dela hela julhelgen med honom.  

På julaftonsförmiddagen bjöd vi kompisar på risgrynsgröt hos oss. Alltså kompishäng den 24e, bland det bästa som hänt mina jular i vuxen ålder. 

Linn och Ville och jag hade dekorerat pepparkakor. Det var mest djur i pastellfärgade outfits. 

Den 26e firade vi med massa släktingar på landet, hängde med mina kusiner, gick på promenad i ljuset och snön. 

På kvällen drack vi vin och prosecco hos Luka. Sen var julen slut för i år bestämde vi. 

De här sista dagarna av året är alltid en blandning av förväntan och melankoli, ett tomrum som jag aldrig vet vad jag ska göra av, det är skönt men ängsligt det med. Har ingen aning vad som kommer hända i mitt liv 2019. 

29.12.2018 kl. 17:04

analogt från sommaren

Det har varit vinter bara i några veckor men jag är redan genomskinlig och rödflammig. Tänker varje höst att det nog inte kommer vara så farligt i år, vafan vid det här laget borde jag väl ha lärt mig deala med årstiden. Sen blir det november och jag tänker att vafan vid det här laget borde jag borde ha lärt mig att det bara är rätt tungt, men att det alltid går ändå, med tjocka tröjor, hångel, rödvin och så länge man har sina kompisar typ. 

Okej svammligt, to the point: har irrat in mig i fotoarkiv från sommaren. Den var så lång, så varm, så overklig både på det goda och det onda. Här kommer några analoga bilder som togs. 

Ville har tagit den här en morgon när jag knappt hunnit vakna ännu. Tycker det är fint hur han ser mig och tycker att det här är en stund värd att förevigas. 

Efter Pride-paraden hade vi picknick i Brunnsparken. 

<3 

Mycket coola kompisar som ni ser. 

Vissa blev trötta och kände för en nap.

Efter picknicken gick vi hem till Skatudden och drack drinkar på balkongen och spelade spel tills sent på natten. 

Sen kom vämen. Man ser det så tydligt på mitt ansikte, att det gick inte att ha smink för allt svettades bort direkt. 

Vi åkte ut till Lonna och åt middag med min familj för att fira att jag tagit examen. Efteråt när vi skulle ta färjan tillbaka till fastlandet var kvällsolen mjuk och bländande, så det var klart att vi måste ta några bilder. 

Åt tydligen tofu och risnudlar en kväll, lite vardag, varsågoda. 

I augusti hade Ville en permiär i Stockholm. Den här bilden är tagen på festen efteråt, nån gång rätt sent. Tycker den är fin <3

Sen följande vecka var det september. 

07.12.2018 kl. 11:22

november hittills: mest datorskärmar och drinkar.

Tänkte spontant döpa det här inlägget till "november november november", tills jag kom på att jag skrev ett inlägg med just det namnet för ungefär ett år sedan. Men det är väl så den här månaden känns, som ett trött dimmigt mantra. Har inte tagit annat än brusiga telefonbilder på senaste tiden, men har ändå lyckats vända det ruskiga till mysigt ganska ofta: 

Som till exemple den här hemmakontorsutsikten. Känns lika absurt varje år när mörkret kommer ren vid 16, men gjorde det bästa av situationen med levande ljus och kardemumma i kaffet. Det hjälpte verkligen, är lättunderhållen på det sättet. 

Saga fyllde år och jag bjöd henne på lyx-aw på Way. Vi drack t ex deras ofiltrerad prosecco, den var sjukt syrlig och fruktig, tips.  

Var tillbaka på Way följande dag. Satt och korrläste texter mittemot den här trötta gulliga personen som jag gillar. Vi delade på en kanelbulle och drack mjukt mjölkkaffe för att piggna till lite. 

Den här fenomenala fyllde också år så vi tog ut henne för att äta. Jag har vetat Malin typ sedan evigheternas begynnelse (hehe alltså 2012) och vi har varit kompisar sen 2015, men det var först 2018 som vi verkligen lärde känna varandra. Hon är så sassy så ni anar inte, och dessutom både smart och snäll. Vad annat behöver en ens för egenskaper? 

Vi gick till Harju8 och åt pasta och palsternacka-fries. Föga otippad ny favoritrestaurang, var där två gånger bara förra veckan. 

På torsadgen förra veckan hade Kontur och Ruskeat Tytöt ett event med Athena Farrokhzad med intervjuer och uppläsningar i anknytning till Baltic Circle. Det blev mycket lyckat. Glömde liksom helt tipsa er om det i förväg, sorry!

I fredags hade jag och Ville bokat in en dejtkväll. Vi började på Hills Dumplings med middag och drinks. 

Och fortsatte sen till Liberty or Death för mera cocktails. 

Det är knäppt hur urvattnad på energi november gör mig, men sen på kvällarna när det finns vin och drinkar och musik och människor så lever jag upp och har inga planer som helst på att gå och sova eller dylikt. På lördagen var jag hälften zombie hälften människa hela dagen, men på kvällen skrek jag mig ändå hes på två hemmafester och en bar och gick inte och la mig innan 4:30 för det fanns så mycket viktigt att prata om ni vet. 

Sen söndagen har jag mest gjort det här. Önskar jag i alla fall. 

Det var allt från den här novemberuppdateringen. Thnx & bye. 

23.11.2018 kl. 11:35

Tre dagar i Stockholm

Första helgen i november åkte vi till Stockhom. Vi står för oss som gör Kontur. Det är ett vi jag trivs i. 

Sista dagen var en söndag och Linn tyckte vi skulle åka ut till Millesgården. Solen hade hunnit bli mjuk innan vi hittat fram, eller kanske den alltid är mjuk i november. I alla fall var skuggorna långa och skulpturerna märkliga och mäktiga och min trötta bakfylla antog den där behagliga formen av att vara rätt nöjd med det mesta. 

Jag brukar ofta tycka att den sista dagen av en resa är lite stressig. Det är svårt att helt slappna av när man vet att man måste skynda iväg till flygplatsen sen, hålla på med bussar och säkerhetskontroller och dra runt på väskor längs långa korridorer. Men den här söndagen var jag lugn. 

Andra dagen var en lördag som tog flera timmar på sig att komma igång. Länge låg vi bland hotellakan och pratade om nästan vad som helst. Det är underskattat att göra ingenting när man är på resa. 

På eftermiddagen promenerade vi till Skeppsholmen och Moderna Muséet, åt avokadomackor och kollade på konsten. När vi kom ut hade det hunnit bli mörkt. Det här var första helgen då mörkret kom redan tidigt. 

Första dagen var en fredag och vi hade hade releasfest på Aspuddens bokhandel. Drack vin ur små platsglas, hade uppläsningar och köpte böcker, åt gnocchi på restaurangen invid. Vi åkte hem till Linn sen, drack glögg och läste om våra astrologiska spiritanimals. Jag somnade nästan på tunnelbanan hem. 


Förresten! ifall ni befinner er i Stockholm och vill köpa Kontur finns den på Söderbokhandeln och Aspuddens bokhandel. I Finland går den att köpa på lite olika ställen: här finns mera information om det. 

09.11.2018 kl. 21:06

det tog oss år att ta oss hit

Veckorna avlöser varandra. De ramas in av deadlines och det där emellan, en dag i taget av oregelbundna rutiner. Jag har tänkt komma in hit och skriva något en tid nu, vet bara inte av vilken bit av livet jag ska börja bygga upp något. Det blev det här nu: 

Vi bestämmer att vi måste bort från stan, någonstans där det finns skog och ro för det som vanligtvis är rastlöshet men som där ute kan blir något annat: idérikedom, upplevelsen av att livet kan se ut som vi väljer att forma det. 

Vi bakar pizza, jag börjar gräla när degen fastnar i kaveln, lyckas få mjöl på mina svarta jeans, vill skrika högt men går istället ut ur köket, slår fast dörren bakom mig. Han lyckas lugna mig sen, det gör han alltid, varje gång. 

Följande dag regnar det. Efter lunch klär vi på oss regnkappor och stövlar, går ut i det fuktiga. Luften är tung och ren att andas, ljuden är både dämpade och mer framtydande, jag tänker på ett stycke i Sent i november, söker upp citatet sen: 

"Skogen var tung av regn och träden alldeles orörliga. Allting hade vissnat och dött men nere på marken växte höstens hemliga trädgård med rasande kraft rakt upp ur förmultningen, en främmande vegetation av blanka svällande växter som inte hade något med sommaren att göra.” 

När vi kommer in tillbaka fortsätter jag mitt arbete: krokryggig i soffan istället för vid bordet, men det blir text av alla tankar tillslut. 

Hösten växlar alltid färg så fort sen, från våra fönster breder de ut sig. Det är som körsbärsblommorna i maj: det händer så snabbt att det både är en lättnad och ett vemod när det överdådiga är borta. 

Inomhus fortsätter det oregelbundna, det börjar mot att förmodan anta formen av rutiner. Jag med en bok, han med hörlurar. Det här borde vara allt vi önskat oss, men rastlösheten pickar mig fortfarande. 

Solkatterna klättrar över väggen om kvällarna, de avlöser varandra i ett mönster som långsamt ändras medan jorden vrider sig runt sin axel. 

Vi åker tillbaka sen. Det är indiansommar nu och alla toner blir mjuka i diset. Det är trots allt lätt att andas.  

Klipporna är kalla men luften är varm igen. Jag drar av mig kläderna och går i vattnet. Det är också kallt, men värt det, det är alltid värt det. Vi lutar oss bakåt och häller upp mera termoskaffe. Det tog två timmar att ta sig genom skogen till de här klipporna, det tog oss år att ta oss hit. 

På vägen tillbaka krampar mina vader, alla backar har satt sina spår i dem. Men så mycket annat har runnit av mig: klimatångesten, oron, rastlösheten. Det är bara för stunden, men den stunden finns.  

22.10.2018 kl. 09:14

kompisar

 

Har jobbat från soffan hela dagen idag, det är alltid en balansgång mellan myisgt och hopplöst ångestfyllt när eftermiddagen långsamt kryper fram. Ska ut snart för att räddas undan rastlösheten.

Tänkte att den här regniga tisdagen kunde piggas upp med fem bilder från i lördags när vi hade fest och mina kompisar drack prosecco i min säng. Alltid lika fint <3 

Dom har lovat indiansommar till resten av veckan förresten. När jag var sexton var det mitt finast ord. Kanske fortfarande i hemlighet. 

09.10.2018 kl. 15:32

septemberljuset i år

Det är slutet av september och jag söker fortfarande en struktur för vardagen. Det enda helt ständiga är att jag vaknar bredvid honom här på bild varje morgon, att han är varm och mjuk och gillar att kramas.  

Kvällssolen kastar solkatter på väggarna, smutsen på glaset bryter ljuset till en mjukare variant. Nästa vecka har vi bott tillsammans i en månad. 

26.09.2018 kl. 11:27

augusti --> september

De senaste veckorna har varit förvirrande och kaotiska, utan mycket tid för eftertanke. Jag försöker sammanfatta, ordlägga eller på andra sätt begripliggöra men det slår tomt i mitt huvud. Då får saker bli outsagda, jag ska vänta ut dem, eller bara låta dem vara. Men det här kan jag säga: 

För att komma ifrån flyttkaos och rastlöshet flydde jag (i vanlig ordning) till sjöarna och åkarana och skymningshimlen. 

Mot allt vett och förnuft hade jag bokat in tre dagar i Stockholm mitt i flytten. Men Linn skulle dit, och Ville var där, och då visste jag inte varför jag skulle vara någon annanstans. 

Landade i Helsingfors i fredags och 14 timmar senare satt vi på ett tåg upp mot Vasa. Jenna och Johan gifte sig och vi åkte dit för att gå på bröllop <3

Och däckade i hotellsäng. 

Sen efter 26 timmar i Österbotten åkte vi hem igen. Bor förresten här nuförtiden, med min älsklingsperson

05.09.2018 kl. 15:07

Mesotoko, augusti 2018 – augusti 2015

Vi ska flytta ut. Shit att det ens händer? Kan bara inte föreställa mig att jag inte kommer vara här mera. Det är väl så det alltid är inför en flytt. Att man ännu de sista dagarna springer till närbutiken och köper havremjölk som om allt bara skulle vara som vanligt, klättrar över flyttlådorna, drar upp gardinerna och blickar ut mot samma gammal utsikt, och att mitt liv skulle vara någon annanstans känns bara absurt. Utom att det från och med nu kommer vara det.

Så vad ska jag ens skriva? Att jag älskat det här stället, till och med när jag hatat det? Att jag älskat att bo med mina bästa kompisar, också när de gått på mina nerver? Att det varit bland det bästa i livet få dela allt det här med dem, att låta vänskap ta plats som den mest självklara relationen i vardagen? Ska jag skriva att jag inte ens begriper hur det kommer vara att inte dela liv med dem på det här sättet? Det känns som magra ord mot sanningen.

Så jag skriver inte mer än det här, utan lägger istället fram en bildkavalkad från nu till då, från en lördag för bara några veckor sedan, som kunnat vara som vilken förfest som helst, förutom att det var den sista, till en augustikväll för tre år sedan då vi drack cava och åt kladdkaka på taket, som också den kunnat vara som vilken kväll som helst, förutom att det var den första.

Vi åkte till Stockholm igår, och när vi återvänder bor vi alla på olika ställen. 

 

 

29.08.2018 kl. 11:08

 

Gillar böcker, förfester och svåra frågor.

 

kaneli.johansson@gmail.com