livet som dokumenterats de senaste veckorna

Lever i någon konstig mellanfas där jag plötsligt för första gången på 18 år inte längre har något plugg att fixa. Har för ganska länge sedan tappar kontakten till mitt 6-åriga jag så minns liksom inte ens hur det livet såg ut. Men de senaste veckrona minns jag än så länge: 

Efter att jag lämnat in min gradu åkte Ville och jag till Krakow och sommaren. Vi drack öl på innergårdar och åt god mat och somande tidigt och jag tänkte på när vi bokade resan i vintras och jag inte då kunde förstå att det skulle bli vår och jag skulle få texten färdig och att vi skulle hålla, men att vi var där nu. 

 

Väl hemma har jag nästan bara hängt med kompisar, tagit igen de veckorna jag knappt orkade träffa någon alls. Som den här kvällen då Oskar bjöd på middag och jag satt på golvet och byggde en ikea-pall och lyssnade på Maria och Linn. Så tryggt och hemvant att hänga med dem, utan att någonsin bli tråkigt <3

En fredag gick jag och Mia till vinterträdgården och drack kaffe och pratade om förhållanden. Lol, folks kärleksliv är nästan det enda min hjärna orkat processera de senaste veckorna, så trött har den varit. Känner att det är ganska skönt att känna att det håller på att vända nu...

 

Sen i lördags flög jag till Geneve med min pappa för att hälsa på Vilja som bor där den här våren. Det var också där jag plockade fram min kamera för första gången på flera veckor, så ska kanske lägga ihop nåt inlägg därifrån senare.  

Tänker att Krakow och Geneve får rama in de här konstiga veckorna av ledighet som mest handlat om kompisar och total dimma i hjärnan. Nu är jag iofs förkyld som fan och dötrött pga det, men tänker mig att jag ska börja styra upp livet igen så småningom när jag väl är frisk. 

03.05.2018 kl. 19:19

april darling

April är min mest ambivalenta och sentimentala månad. Det är inte på grund av vädret, även om den där ständiga pendeln mellan värmen och vårens alla bakslag kunde fungera som en träffande metafor, utan bara för att livet blivit så att april ofta gör mig ambivalent och sentimental. Tänkte först skriva att jag i år inte haft tid för dom känslorna, men egentligen är det väl precis tvärtom, att de nu är mer närvarande än på länge.

Jag försöker komma på vad jag gjort: sett isarna lossna runt Skatudden, hånglat, kollat på Planet Earth, somnat innan slutet. Säkert druckit vin nån gång men jag minns inte längre var eller med vem. Påbörjat sorgearbeten för saker som tar slut och samtidigt längtat vidare. Undvikit sociala situationer, tagit djupa andetag och känt att syret ändå inte fyller lungorna. Ätit utdragna frukostar mitt i veckan, kisat mot ljuset, låtit minuterna rinna iväg, haft ångest sen. Alltid återvänt till dokumentet på datorn.

I morse kände jag mig stressad över att jag inte skulle hinna skriva idag. Tills jag mindes att jag lämnade in texten igår, att jag inte ska skriva nåt mer, på det goda och det onda. Jag undrar om jag kommer minnas den känslan sen senare. Eller ifall jag bara kommer komma ihåg allt det där andra? 

16.04.2018 kl. 18:51

glimtar

Från slutet av februari till början av mars, mest folk jag gillar och kvällsljuset. 

Hängde i Vinterträdgården med Vilma en fredagseftermiddag som var solig men iskall. Det här var en tid sedan nu men vi drack kaffe och så vitt jag minns pratade vi om böcker och sen en del om universum för det hade Vilma funderat på. 

Plötsligt en dag blev det kväll innan det blev mörkt. Bara en sån sak. 

Det vackraste jag vet just nu. Obs fattar att det är en subjektiv åsikt, men ändå. 

På tal om vackert: de där första, tidiga vårkvällarna. 

Sen är Ville kanske det vackraste jag vet men han är tydligen inte den enda snygga som hänger i min säng. I söndags hade vi födelsedagsbrunch för Matilda som pågick i nio (9!) timmar. På eftermiddagen stal Hanna, Malin och jag en flaska prosecco från köket och pausade i solen i min säng en stund. 

04.04.2018 kl. 10:33

lättare att andas

Har utnyttjat min ostrukturerade tillvaro till att hantera ångest och stress på det sättet som alltid tycks funka bäst: sticka.

I tisdags tog jag och Ville bussen till mitt landeställe för att skriva gardu, äta pasta och dricka rödvin typ. Det är lättare att andas där och det här är inte första gånger jag säger det. 

Jag jobbar med att färdigställa min magisteruppstats och hantera tanken på en framtid utanför universitetets trygga kontext. Ifrågasätter det här samhället och hur andra tycks klara av att existera här. Varför skapar vi så människorfientliga system att leva i? 

Har lyssnat på två podcastavsnitt som tangerar de här tankarna, som samtidigt var triggande och trösterika:

Omaa luokkaa podcasten pratade om bluffarsyndrom, hur  arbetmarknaden är föråldrad och osynkad med samtiden och varför den driver unga till ångest och utmattning. Förresten tips för Omaa luokkaa podcasten överlag, för dem som fattar finska! 

Kropp och själs avsitt Kriget om din uppmärksamhet som diksuterar sociala medier och vad de gör med våra hjärnor. Tar avstamp i Guardians uppmärksamamde artikel från oktober förra året. Det är obehagligt men just därför så viktig att ta sig an. 

 

Undrar också om mars någonsin kommer ta slut? kanske våren har glömt bort det här stället helt? Kanske jag ba ska flytta ut till landet, blir självförsörjande, stänga av nätet på mobilen och leva lycklig i alla mina dagar? 

24.03.2018 kl. 12:52

februariskalan

Plock från senaste tiden:

Hemmakontoret, solkatterna och isrosorna. En soliga dagars sammanfattning av tillvaron. 

Om jag inte visste bättre skulle den öppna balkongdörren kunna skvallra om våren. 

Issörjan i havet bevisar motsatsen. När lågtrycket slår till tränger sig det här gråa odefinierade in i bemärgen och tycks stanna där. 

Tur för den här kompisen då, som alltid ställer kniviga motargument, gör mig lite snällare och ambitiösare, och som får mig att skratta som få andra. 

Februariboet. Den uppmärksamma lägger märke till att jordgloben hamnat upp och ner. Mycket symboliskt för den som vill tolka det så. 

Annars då?

Vardagen avlöser sig själv. Jag fyller mina dagar med personer jag gillar, program jag gillar. Ni vet böcker och bruncher och fester. Ändå är vinterapatin är alltid lika överrsakande och ihållsam.

Jag bäddar in mig i mina egna tankar, i texter och word-dokument. Det finns ett motstånd i att ta mig ur det där mjuka jag byggt åt mig själv, som att jag helst bara skulle vilja vara kvar där. Jag kallar det mjukt nu, men vissa dagar skaver det med hårda oslipade kanter. Då försöker jag andas mig igenom det, tills ljuset ute blivit matt. 

Nu sitter jag på ett tåg på väg uppåt i landet. Ska åka till ett snöigt ställe och mest pussas och äta popcorn tills tisdagen. Sen är det inte mycket kvar tills det ren är mars. 

17.02.2018 kl. 09:29

Glyptoteket

I helgen åkte vi till Malmö för att gå på bröllop. Men också bara äta falafels, dricka öl på Grand och väja för bilarna när vi skulle korsa Bergamnsgatan. Jag pekade ut ställen för Ville där mitt liv hände för tre år sedan och tänkte om och om igen hur hemvant hela staden kändes. Malmö <3

På söndagen var vi trötta och bakfulla och hade en dag i Köpenhamn att göra av med. Vi gick till Glyptoteket som jag trots otaliga Köpenhamnsbesök aldrig lyckats gå till. Stället är ju ganska hypat vilket ändå är rimligt. Vem gillar inte sju meter höga palmer i hallen liksom? Och sen långa gångar och rum med mosaikgolv och antika skulpturer. Kan ju inte bara var jag och min bakishjärna som uppskattade konceptet?

Sen drack vi kaffe i vinterträdgården och undrade om det skulle vara ok att ha liknande marmorbystar i sitt vardagsrum hemma egentligen. Det tycker jag i alla fall. 

30.01.2018 kl. 16:47

januari i pasteller

 

Sista dagen på jullovet vaknade jag till blå himmel och spegelblankt vatten. Hade redan hunnit ångestranta åt min mamma i telefon att det här inte kommer gå, vintren här är för lång och mörk.

Och sedan plötsligt en solig söndag utan planer. På eftermiddagen promenerade jag och Linn längs vattnet över till Berghäll och hamnade tillslut på tårtbuffé på Sandro. Det är betryggande att umgås när båda känner varandra som en självklarhet från långt tillbaka. Betryggande att vara i den kontexten.

Har förövrigt saknat vintersolen längs Skatuddens kustlinje insåg jag. Jag har kanske sagt det förr, att jag föredrar den här stadsdelen vintertid: allt det nakna, tysta, och sen havet som en pastellfärgad immig spegel. Tänkte på det här i samband med att jag såg filmen Venice Syndrome och blev påmind om att den staden ska besökas vintertid. Det kanske ligger nåt i det här med vatten och vinter. 

 

Lyckades tydligen skriva ett inlägg om sånt jag tänkt på utan att skriva om det jag egentligen tänkt på. Det är väl också en form av dokumentation? 

16.01.2018 kl. 10:18

en vecka jullov komprimerat

eller tre gånger två bilder från julafton till nyår:

Hanna i vårt kök på julaftonsmorgonen. 

Vilja och mellandagsdimman på landet. 

På nyårsaftonen drack jag skumpa i sängen med dom här, och åt blinier och gick på hemmefest och dansade och spillde popcorn. 

Idag finns det äntligen solljus ute efter vad som känns som flera veckor av lågt hängande ogenomträngligt grått. Ska ut dit nu och blicka mot ljuset. 

 

07.01.2018 kl. 12:45

jag lever, men mest någon annanstans

Det går dagar och veckor utan att jag ens öppnar den här sidan, utan att jag ens tar några bilder. Ljuset räcker inte till, eller tiden för den delen. Det finns bara det där blåa som jag inte vet om det är ljus eller skymning. Det finns den där känslan av att inte veta om jag vunnit eller tappat bort något oersättligt.

Jag försöker se hur jag tog mig hit, hur det här året har läkt så mycket som var trasigt. Ska sammanfatta det åt er i alla fall. Sen ta nästa år som det kommer.

och hej, jag ville bara säga att jag lever, men mest någon annanstans just nu.

19.12.2017 kl. 15:09

december hittills

Den så sällynt förekommande decembersolen, en bby jag delar gener med, livets hipsterfrukost och immiga caféfönster i Rödbergen.

Det har blivit december och jag har tappat mina vardagsrutiner om det överhuvudtaget funnits sådana i höst. Kankse inte. Nu är det inte många veckor kvar av det här året så känns ju ovärt att ens försöka styra upp dem igen. Vi tar det i januari tänker jag.

Annars då? bollar jobbuppdrag, funderar på framtiden, skriver på min gradu när jag orkar. Just nu orkar jag inte riktigt men det får väl vara så då tänker jag. Hånglar ganska mycket också, med en och samma person för omväxlingens skull. Och hänger med mina kompisar som är dom bästa jag vet, som utmanar mig intellektuellt och får mig att skratta hela tiden. Har lyckats bli svinfull också ett par gånger, whoopsie. Det blir väl lätt så i december, med allt gratisvin på alla julfester? Med det var megaroligt ändå, värt det alla gånger.

Idag skulle jag till biblioteket tidigt men istället har jag haft hemmakontor i köket, hängt med dom jag bor med och förvisso varit innefektiv men också mått bra efter några stresspräglade dagar. Tror det är viktigt att vara inneffektiv ibland, att lättjan, de där tomrummen mellan presterandet, egentligen är de som föder de bästa idéerna. Eller så är det något jag intalar mig själv för att stilla ett dåligt samvete. 

Men okej dags att sluta, tittar kanske in här nån dag snart igen. Ha det bra så länge <3

07.12.2017 kl. 13:33

 

Gillar böcker, förfester och svåra frågor.

 

kaneli.johansson@gmail.com