"Tystnaden mjukar upp konturerna så att allt kläs i ett slags dis. Vi kan kalla det halvdagar. Vi kan kalla det vad som helst"

I januari läste jag fyra böcker varav två var såna som stannar kvar i kroppen och tankarna också efter att sista sidan är utläst. 

Arabian Lauri av Anja Kauranen

Allt börjar en tidig försommarmorgon på väg hem från en fest. Sabu har känt Lauri i sjutton dagar, den adertonde har precis börjat. Lauri bor på Damaskusvägen i Helsingfors och är besatt av Lawrance of Arabia. Han vinner konstnärliga och litterära pris, ordnar excentriska fester i sin trädgård och omges ständigt av ett enturage av vänner och beundrare. Sabu är en till synes karaktärslös fågelskådare som Lauri får upp intresset för. Mellan dem växer det fram en oväntad vänskap. Det är mitten av 80-talet, högkonjunkturen peakar och ungdomens gränslöshet har aldrig varit påtagligare. Sabu, Lauri och deras vänner lever sorglöst: de är unga, framgångsrika, de har varandra. Tills tillvaron börjar krackelera.

Finns så mycket att säga om den här boken, men jag avhåller mig från att gå för djupt in i analyserna nu. Kan ju bara konstatera att jag älskade alla intertextuella referenser, Helsingforsskildringen, tidsbilden och den melankoliska, nostalgiska undertonen. läs! 

Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård

Den här lilla och hypnotiska berättelsen tog mig med storm. Ellen är elva år och har slutat prata helt och hållet. Hon bor i en stor lägenhet med sin mamma och bror, pappan är död. De är en ljus familj berättar Ellen. Hon berättar det gång på gång. Fast hon själv slutat prata, och hennes bror har spikat fast sin sovrumsdörr och kommer inte ens ut för att gå på toa, istället kissar han i glasflaskor han har under sängen. Mamman gör sitt bästa för att vara på sina barns sida, vara en god mor. Hon finns till för dem om morgnarna, lagar frukost åt dem, stryker längs håret. De är ju en ljus familj. Trots allt med pappa, allt som hände redan innan han dog.

Tyckte om det hårfina spelet mellan att längta till och ifrån, att vilja älska och förklara, och samtidigt inte förmå, istället isolera sig.Lyssna förresten också på Lindo Boström Knausgårds sommarprat ifall du inte redan gjort det. 

26.02.2018 kl. 10:07

februariskalan

Plock från senaste tiden:

Hemmakontoret, solkatterna och isrosorna. En soliga dagars sammanfattning av tillvaron. 

Om jag inte visste bättre skulle den öppna balkongdörren kunna skvallra om våren. 

Issörjan i havet bevisar motsatsen. När lågtrycket slår till tränger sig det här gråa odefinierade in i bemärgen och tycks stanna där. 

Tur för den här kompisen då, som alltid ställer kniviga motargument, gör mig lite snällare och ambitiösare, och som får mig att skratta som få andra. 

Februariboet. Den uppmärksamma lägger märke till att jordgloben hamnat upp och ner. Mycket symboliskt för den som vill tolka det så. 

Annars då?

Vardagen avlöser sig själv. Jag fyller mina dagar med personer jag gillar, program jag gillar. Ni vet böcker och bruncher och fester. Ändå är vinterapatin är alltid lika överrsakande och ihållsam.

Jag bäddar in mig i mina egna tankar, i texter och word-dokument. Det finns ett motstånd i att ta mig ur det där mjuka jag byggt åt mig själv, som att jag helst bara skulle vilja vara kvar där. Jag kallar det mjukt nu, men vissa dagar skaver det med hårda oslipade kanter. Då försöker jag andas mig igenom det, tills ljuset ute blivit matt. 

Nu sitter jag på ett tåg på väg uppåt i landet. Ska åka till ett snöigt ställe och mest pussas och äta popcorn tills tisdagen. Sen är det inte mycket kvar tills det ren är mars. 

17.02.2018 kl. 09:29

Attrib.

Den här novellsamlingen köpte jag i London i november förra året och läst i lite då och då sen dess. Jag läste den nästsista novellen igår och efteråt satte jag mig ner och försökte formulera några tankar om samlingen. 

I november skrev jag att de första sidorna i den här ”lindade mig kring sitt lillfinger”. Det gjorde inte närapå alla noveller, tvärtom, men ändå är Attrib. är en av de häftigare novellsamlingar jag läst. På baksidan står det att ”Attrib. And other stories celebrates the tricksiness of language just as it confronts its limits” och ja, sällan har jag läst något som på ett lika fängslande och fascinerande sätt, med lika delar allvar och humor, bemöter språk, kommunikation och ord, och framförallt dess begränsningar.

Men det kommer med sitt pris. För att uppskatta novellerna ska de läsas med samma koncentration som akademiska texter kräver, minutiöst, för tappar man fokus tappar man bollen. Det gör jag då och då, och då blir novellerna helt ogripbara ordlekar som inte öppnar sig. De gånger jag läste koncentrerat däremot, alltså, wow. Jag började studera litteratur för att jag inte kom på nåt jag tycker är häftigare än vad ord kan göra, och de här novellerna kretsar just kring det temat: ords gränser och gränslöshet. 

Ska läsa den sista novellen ännu, låta den smälta på tungan som en bit mörk choklad, långsamt och med eftertanke. 

08.02.2018 kl. 16:24

Glyptoteket

I helgen åkte vi till Malmö för att gå på bröllop. Men också bara äta falafels, dricka öl på Grand och väja för bilarna när vi skulle korsa Bergamnsgatan. Jag pekade ut ställen för Ville där mitt liv hände för tre år sedan och tänkte om och om igen hur hemvant hela staden kändes. Malmö <3

På söndagen var vi trötta och bakfulla och hade en dag i Köpenhamn att göra av med. Vi gick till Glyptoteket som jag trots otaliga Köpenhamnsbesök aldrig lyckats gå till. Stället är ju ganska hypat vilket ändå är rimligt. Vem gillar inte sju meter höga palmer i hallen liksom? Och sen långa gångar och rum med mosaikgolv och antika skulpturer. Kan ju inte bara var jag och min bakishjärna som uppskattade konceptet?

Sen drack vi kaffe i vinterträdgården och undrade om det skulle vara ok att ha liknande marmorbystar i sitt vardagsrum hemma egentligen. Det tycker jag i alla fall. 

30.01.2018 kl. 16:47

“Om du inte tror på nationalism, religion eller vill gifta dig, vad tror du på egentligen, frågade han mig. Efter att ha tänkt en stund svarade jag vänskap."

 

Helgen till ära kommer här lite festliga *mingelbilder* på mina kompisar från Konturs releasefest för någon vecka sedan. 

Tycker ni borde gilla och följa Kontur på sociala medier, och dessutom köpa nyaste numret som har temat Vänskap. För vad är ens finare än vänner hörni? nä just det, inget. 

 

19.01.2018 kl. 17:36

januari i pasteller

 

Sista dagen på jullovet vaknade jag till blå himmel och spegelblankt vatten. Hade redan hunnit ångestranta åt min mamma i telefon att det här inte kommer gå, vintren här är för lång och mörk.

Och sedan plötsligt en solig söndag utan planer. På eftermiddagen promenerade jag och Linn längs vattnet över till Berghäll och hamnade tillslut på tårtbuffé på Sandro. Det är betryggande att umgås när båda känner varandra som en självklarhet från långt tillbaka. Betryggande att vara i den kontexten.

Har förövrigt saknat vintersolen längs Skatuddens kustlinje insåg jag. Jag har kanske sagt det förr, att jag föredrar den här stadsdelen vintertid: allt det nakna, tysta, och sen havet som en pastellfärgad immig spegel. Tänkte på det här i samband med att jag såg filmen Venice Syndrome och blev påmind om att den staden ska besökas vintertid. Det kanske ligger nåt i det här med vatten och vinter. 

 

Lyckades tydligen skriva ett inlägg om sånt jag tänkt på utan att skriva om det jag egentligen tänkt på. Det är väl också en form av dokumentation? 

16.01.2018 kl. 10:18

en vecka jullov komprimerat

eller tre gånger två bilder från julafton till nyår:

Hanna i vårt kök på julaftonsmorgonen. 

Vilja och mellandagsdimman på landet. 

På nyårsaftonen drack jag skumpa i sängen med dom här, och åt blinier och gick på hemmefest och dansade och spillde popcorn. 

Idag finns det äntligen solljus ute efter vad som känns som flera veckor av lågt hängande ogenomträngligt grått. Ska ut dit nu och blicka mot ljuset. 

 

07.01.2018 kl. 12:45

2017

Vilka saker kommer du alltid att minnas från 2017? Hur livet vände, en evighetslång underbar sommar, att jag träffade Ville.

En vinterdag jag minns extra starkt. En söndag då vi gick runt Brunnsparken och ljuset och livet var overkligt och lätt.

Den bästa resan. Åkte till New York med Saga i mars och drack svinmycket cocktails och kollade på massa konst och gick ca en halvmaraton om dagen.

Och sen i november flög jag till London där jag gick på muséer, åkte dubbeldäckare kors och tvärs och försökte greppa hur livet hängde ihop. Blev full med Sara och Sarah och Bella. Träffade Brendan som jag inte sett sen 2014, det var fint.

Ja och i september var jag ju i Lappland med fyra kompisar! Hade nästan glömt det. Vi vandrade i fjällen och drack rödvin. Tjafsade en hel del men minns framförallt att jag tänkte att dom här människorna verkligen är som en familj för mig. Vill inte jämföra resorna, de var alla fina på olika sätt och de fick mig också alla att inse att jag ska bo i Helsingfors just nu.

En vårdag jag minns extra starkt. I maj när jag och Hanna åkte till Åbo, sniffade oss höga på häggen, dansade på Dynamo och åt frukost i lövhyddan på Viljas balkong.

En person jag spenderade mycket tid med. Linn, Saga och Hanna, helt säkert. Lever så tätt inpå dem och är så glad över att jag får göra det, ha vänner på det sättet.

Ett ställe jag spenderade mycket tid på under året

Min familjs landeställe. Ska åka dit när ljuset återvänder i februari och sitta där ensam och jobba och promenera i vintern.

Vad var din största framgång privat? Så mycket kliché men jag har tagit mig ur förra årets kriser och byggt upp något mycket bättre och starkare än det som fanns innan. Jag har lärt mig att landa i jobbiga känslor, inte få panik utan andas och lita på att de går om.

Och att jag i oktober mitt i en djup ångestsvacka valde att inte vända ryggen till. Att jag lärde mig att det känns mycket bättre att lägga korten på bordet än att upprätthålla en illusion av värdighet och stolthet.

Och din största karriärsmässiga framgång? Att jag känner att jag ens vill jobba, att jag har ambitioner, till skillnad från förra året när jag mest längtade efter att få sova forever.

Men sen också Posterstories, som gick från en hobby till registrerad förening med bankkonto och verksamhetsplan och budgeter i Excel-tabeller. Att det var jag och Saga som gjorde det.

En stund för mig själv. När jag varit ensam på landet. Älskar den jag är när jag är för mig själv där. Är full av ro och glädje. Går långa promenader i skogen och dricker kaffe långsamt och hinner tänka och känna efter.

Hur tillbringade du midsommaren? I skärgården med sju kompisar. Vi snapsade och badade bastu och ramlade runt i blåbärssnåren och det blev aldrig mörkt.

Såhär såg min vardag allt som oftast ut. Vilken vardag? Men okej: Åkt fram och tillbaka mellan Skatudden och universitetet. Läst och skrivit på biblioteket. Suttit på tusen jobbmöten med Saga. Fastnat i viktiga samtal i köket med mina kompisar istället för det jag egentligen skulle göra. Blivit full ganska ofta men i olika sammanhang. Oroat mig inför framtiden. Typ så.

En sommardag jag minns extra starkt När det var högsommar och Linn fyllde år och jag hade bjudit 10 kompisar på fest till mitt sommarställe. Jag plockade upp Linn och Saga på tågstationen kvällen innan och på morgonen dukade vi upp frukost på verandan och hann ta igen efter att inte ha setts på flera veckor. Minns att det var fint att få ha dem där i mitt sommarhem och min sommarvardag. Sen började allt fler kompisar droppa in och vi grillade och dukade fram livets sommarmiddag på långbordet ute på gården och vinet tog aldrig slut och jag minns inte ens när det blev skymning. Fast nåt tag blev det nog det för sen badade vi bastu i beckmörkret och simmade i sjön. På morgonnatten åt vi pavlova och dansade i matsalen tills alla stolar vält omkull.

Vad gjorde dig ledsen? Min paranoia, alla otillräcklighetskänslor, att tvivla på mig själv. Klimatpolitiken som inte funkar. Terrorattacker, allt hat och all rädsla de kommer från och sprider. Kan vi bara vara lite snällare mot varandra tack?

En minnesvärd fest Mias examensfest när vi drack champagne på balkongen, sjöng karaoke på KGB, dansade på Kaiku och jag och Hanna gick hem längs Norra Kajen i morgonljuset. Kände så starkt att här i det här livet vill jag vara.

Och första Flow-dagen, som innehöll allt som festivaler ska: mimosabrunch, massa glada kompisar, spelningar, hångel, hamburgare och öl i gräset, nätter som aldig blir kalla.

Vad gjorde du på din födelsedag? Åt brunch med mina bästisar, gick runt i Rödbergen och kollade på second hand och fick grattis-meddelanden från alla håll. På kvällen åt jag vårrullar och drack jättemycket prosecco hemma hos oss med massa kompisar, såg Iiris Viljanen på Korjaamo och hamnade på en knäpp julfest där jag tror jag mest drack öl och hånglade.

Vad gjorde dig riktigt glad? Mina kompisar alltid. Att vara ensam på landet. Ville.

En höstdag jag minns extra starkt. När jag var en otrevlig ångestklump och Vilma gick med mig längs Helsingfors strandlinjer och pratade om allt som kändes jobbigt men också om allt annat. Tusen hjärtan över att ha vänner som hon <3

Hur ska du fira nyårsaftonen? Ska avsluta det med samma personer på samma ställe som jag inledde det, men ändå någon helt annanstans. Tänk så mycket som kan hända på ett år.

 

31.12.2017 kl. 13:53

jag lever, men mest någon annanstans

Det går dagar och veckor utan att jag ens öppnar den här sidan, utan att jag ens tar några bilder. Ljuset räcker inte till, eller tiden för den delen. Det finns bara det där blåa som jag inte vet om det är ljus eller skymning. Det finns den där känslan av att inte veta om jag vunnit eller tappat bort något oersättligt.

Jag försöker se hur jag tog mig hit, hur det här året har läkt så mycket som var trasigt. Ska sammanfatta det åt er i alla fall. Sen ta nästa år som det kommer.

och hej, jag ville bara säga att jag lever, men mest någon annanstans just nu.

19.12.2017 kl. 15:09

december hittills

Den så sällynt förekommande decembersolen, en bby jag delar gener med, livets hipsterfrukost och immiga caféfönster i Rödbergen.

Det har blivit december och jag har tappat mina vardagsrutiner om det överhuvudtaget funnits sådana i höst. Kankse inte. Nu är det inte många veckor kvar av det här året så känns ju ovärt att ens försöka styra upp dem igen. Vi tar det i januari tänker jag.

Annars då? bollar jobbuppdrag, funderar på framtiden, skriver på min gradu när jag orkar. Just nu orkar jag inte riktigt men det får väl vara så då tänker jag. Hånglar ganska mycket också, med en och samma person för omväxlingens skull. Och hänger med mina kompisar som är dom bästa jag vet, som utmanar mig intellektuellt och får mig att skratta hela tiden. Har lyckats bli svinfull också ett par gånger, whoopsie. Det blir väl lätt så i december, med allt gratisvin på alla julfester? Med det var megaroligt ändå, värt det alla gånger.

Idag skulle jag till biblioteket tidigt men istället har jag haft hemmakontor i köket, hängt med dom jag bor med och förvisso varit innefektiv men också mått bra efter några stresspräglade dagar. Tror det är viktigt att vara inneffektiv ibland, att lättjan, de där tomrummen mellan presterandet, egentligen är de som föder de bästa idéerna. Eller så är det något jag intalar mig själv för att stilla ett dåligt samvete. 

Men okej dags att sluta, tittar kanske in här nån dag snart igen. Ha det bra så länge <3

07.12.2017 kl. 13:33

 

Gillar böcker, förfester och svåra frågor.

 

kaneli.johansson@gmail.com