Ge ingen tid till ånger, det blir bra vad som än kommer.

Under helgen tog jag tag i en grej jag velat göra rätt länge: städade upp i arkivet här på bloggen. Det är inte riktigt klart än, men ändå. Trillade över en massa gulligt. Och så detta inlägg. Det skrev jag efter senaste gången jag bläddrat lite i arkivet. Tänkte att det vore kul att göra om. Så här har ni oktober, från 2009-2014.

2009:

Oktober 2009 och jag var 15 år gammal. Det hade gått två månader av gymnasiet och jag hade redan ångest inför tanken att det någon gång skulle ta slut. För i den här staden och med de här människorna ville jag bara hänga alltid och förevigt. Och gud vad vi hängde. I stora dröser i parkerna och på caféer och på varje hemmefest vi kunde hitta. Ska jag vara ärlig så är mina minnen från den här tiden ganska suddiga, men ett vet jag säkert. Jag visste med 100% att jag hamnat rätt.

2010:

Oktober 2010 och jag hade skavsår bakom revbenen sådär som 16-åringar kan få ibland. Orsakerna var oklara eller det gamla vanliga. Vi var rastlösa efter det verkliga livet, inlåsta i våra tonårskroppar och barndomshem, försatta att genomleva obligatorisk undervisning och hemkomsttider. Men vi fick väl göra det bästa av situationen. Så vi slösade bort eftermiddagar på diverse caféer och helger på knäppa fester hos folk vi knappt kände. Jag drömde mig bort väldigt mycket och glömde nog ibland att ta vara på hur lycklig jag verkligen var.

2011:

Oktober 2011 och jag var slutkörd av höstens studentskrivningar. Vi åkte över till Stockholm en helg och hängde i Gamla stan och på Södermalm. Hemma i Helsingfors hade hemmafesterna tagit slut och jag hatade att vara sjutton av hela mitt hjärta. Helgerna blev en brokig skara stökiga nätter i skumma barer bakom hörnen. Resten av tiden drack jag för mycket kaffe och bodde i bakrummen på teatern. Umgicks väldigt intensivt med mina vänner där. Vi kommunicerade via internskämt och visste alltid var vi hade varandra. Jag gömde mig bakom strålkastarljusen och mitt i all osäkerhet var det den tryggaste platsen jag visste.

2012:

Oktober 2012 var jag 18 år och nyinskriven på universitetet. Om dagarna läste jag mest dammiga romaner och irrade runt på biblioteken. Om nätterna kunde vad som helst hända. Aldrig har Helsingfors nattliv varit lika spännande. Som att precis vad som helst kunde hända en lördag efter 23. Så vi drack mjölkdrinkar och klistrade fast lös-mustascher. Hamnde på fest hos reality-tv-kändisar och hånglade upp folk vars namn vi glömt redan innan natten var slut. När jag fick nog åkte jag ut till landet istället och andades tystnad. Skrev långa essäer om litteraturteorier och förstod inget alls av någonting.

2013:

Oktober 2013 och Vallgård var krispigt i höstsolen. Min tillvaro var en perfekt uppbyggd konstellation av allt jag älskar med livet. Böcker och vänner och fester. Må vara att jag älskade mina kompisar mera då än när jag var 15 år och Helsingfors mera än någonsin. Men vad hjälper det när jag trots det tröttnat på allt. Och perfekta konstellationer är lätta att ta sönder och ärligt talat fick jag nog av mig själv för länge sedan.  

2014:

Oktober 2014 och jag är 20 år. Det har gått två månader sedan jag lämnade allt jag en gång aldrig ville leva utan. Ibland tänker jag att jag vet minde om saker nu än då jag var 15 år. Men det stämmer såklart inte. Jag läser ord jag skrivit då och vill ärligt talat mest krama den där personen som står bakom dem. Säga att nej allt kommer inte alltid vara bra, men fy fan vad roligt du kommer ha det. För livet är den här fantastiska grejen som du aldrig fullt ut kan ha koll på. Och plötsligt bor du i världens drömmigaste lilla håla och vet varken ut eller in förutom att vad som helst kan hända imorgon. För det är liksom så det känns nu.

 

22.10.2014 kl. 17:58

Retrospect is such a cruel invention.

 

Igår träffade jag Sara och Nina och tog lite bilder i Stadsparken. Såg ut såhär då. Bra kuriosa kring kappan: min mormor sydde den åt mig då jag var sex år och skulle gå på begravning. Jag hatade den då men nuförtiden är den ett av mina abslut bästa plagg.

Annars då? Lider av akut livskris och framtidsångest. Prokastinerar allt jag inte vet vad jag skall göra av och ringer min mamma fem gånger på raken trots att jag vet att hon inte har något svar på de frågor jag aldrig ställer.

Så går det ibland när en är 20 år och vill för mycket och för lite och tillslut inte vet ut eller in. Ja ja blir nog bra. Nu ska jag cykla iväg för att träffa Jannica och äta kanelbullar.

09.10.2014 kl. 15:06

Vår verklighet

 

Här borta tappar jag fotfästet från verkligheten och de kontexter som vanligtvis dirigerar min tillvaro.

Här ute äter vi långsamma frukostar i trädgården och irrar bort oss i solen och fiktionen. Här simmar vi en gång i kvarten minst, sjunker ner i det svala vattnet och välbeheget. Här serveras alla måltider utomhus och utan klockslag.

Vi sitter på verandatrappan och dricker kaffe, återger anekdoter från när vi var små. Dricker iskallt vittvin och lägger tarotkort om nätterna. Här springer vi genom skogen och simmar längder kors och tvärs över sjön, fnittrar mera än vad som borde vara möjligt för att kunna flyta samtidigt.

Men visst flyter vi. Planlöst fram i en tillvaro där molnen på himlen är få och de guldglittriga solnedgångrana oändliga. Här ute somnar vi sött till nattbrisen som fladdrar i gardinerna och vaknar sedna upp till en ny dag. Här ute äter vi långasamma frukostar i trädgården och bläddrar förbi alla grymma nyheter, för de är så fruktansvärt långt borta att de inte längre vidrör vår verklighet.

27.07.2014 kl. 12:56

Puss


Bilden är från min studentdag för två år sedan.

Idag tar en av mina finaste personer på hela jordklotet studenten. Jag är ju så rysligt stolt över min Vilja. Trots att jag under min karriär som storasyster gjort mitt bästa för att lära henne diverse olika hyss har hon nästan alltid skött sig så jäkla exemplariskt att jag knappt förstår hur det är möjligt. Nåja kanske bra att jag misslyckats på den punkten. Tänker fira genom att ge henne en miljon pussar och skåla med champagne.

31.05.2014 kl. 09:41

Försommarnätter

Sommarkvällar när vi dricker skumvin vid Domkyrkan och på Esplanaden, öppnar alla fönster och vägarar stanna inne mera än små korta stunder åt gången. Middagar som sköljs ner med iskallat vittvin och värmen som inte ens skymingen som slutligen infinner sig kan råda bot på. Jag försöker väl mitt bästa att andas in allt för det är nu nu nu som allt det där vi längtat efter sker. Men att ta vara på allt är svårt för hur konserverar man doften av nyutspruckna syrener, hoppfullhet och våra skratt när vi ramlar ner för observatoriebacken någonstans mellan natt och tidig morgon.

25.05.2014 kl. 16:24

Ibland ser jag oss i en cymbalsplash, eller i ljudet av en bilkrasch, och hur jag dramapatetisk vid en stolpe, försöker säga nåt alldeles för stort.

Jag har haft den finaste, sorgligaste och mest hektiska helg på länge. Livet blir väl så ibland.

18.05.2014 kl. 23:50

Inga superlativ räcker till för att beskriva detta.

20/04/2014

25.04.2014 kl. 14:15

Någonstans där emellan finns väl livet.

Fyra bilder från påskhelgen.

April är så mycket som jag inte har ord för. Allt exploderar inombords och jag kan inte ursklija smärtan ifrån lyckan.

 

(Kryptiska kvällstankar osido: om det finns någon där ute som mot förmodan ogillar enorma mängder våreufori varnar jag er nu: det är det enda som kommer figurera här inom den närmaste framtiden.)

22.04.2014 kl. 22:00

When streams are ripe and swelled with rain


Att vakna bland blommiga tapeter och rutiga gardiner, tassa runt på kalla, knarriga trägolv, äta frukost i två timmar. Vandra i dimmiga skogar med min mamma, se scillorna klättra fram på gräsmattan. Skratta åt Herodes som trycker sin mule mot min mage och poserar bättre och självsäkrare än någon anna get jag träffat. Stå i köket och trolla fram bra rätter med min pappa. Se vinden riva loss isarna och tänka att den aldrig, aldrig kommer att kunna riva mig härifrån.

14.04.2014 kl. 10:42

bland annat

Blommiga uteserveringar, second hand och stökiga nätter. Plus sjuka mängder kompiskärlek. Ungefär vad Berlin är för mig.

13.03.2014 kl. 16:54

 

Gillar böcker, förfester och svåra frågor.

 

kaneli.johansson@gmail.com