eftermiddagsdrinkar och tankeprocesser

Fredagen till ära kommer här en sista serie bilder från när vi var i Lappland. Luka bjöd på GTs på verandan en kväll och vi turades om att kö:a låtar vi levt i under tonåren. Fint att ha känt varandra redan då, att vi mindes varandras favoriter, kunde gissa oss till dem innan introt kört igång, att vi ibland köade samma låtar, berättade gemensamma minnen för varandra.

Sjukt att det där var en månad sedan. September kom och gick och jag försöker formulera något övergripligt men raderar allt istället. Det är okej, kanske till och med bättre.

Jag sitter på biblioteket och skriver på det som ska manifestera och sammanfatta sex år av utbildning på det här universitetet. Jag jobbar med att inse att jag inte kan producera perfekt text ur tomma intet, att själva skrivandet måste få vara en process, på samma sätt som tankarna. Det är där i mellanrummet mellan förvirrning och insikt jag vill vara, där idéerna rör sig, där kunskap om en sak leder till ny förbryllellse. Jag önskar bara att jag vore lugnare, mer självsäker, inte så förbannat rastlös. Jag önskar att jag kommit längre, för jag tror att lugnet kommer när det finns lite mer färdigt material att röra sig i.

Ska återvända till mina halvfärdiga processer nu, jobba vidare, röra runt lite i lugn och ro.

06.10.2017 kl. 12:05

söndagshej och klargörelse

En söndag då jag läste Lolita ute på Sveaborgs klippor (den är vidrig men så välskriven), Maria i Oskars fönster i torsdags och hur gryningen färgade havet i fredags när jag inte kunde sova.

Blev lite ställd av alla kommentarer jag fått, både irl och på bloggen, av hur många som har en åsikt om att jag sa att jag kanske inte längre vill (tack alla ni som skrev så fint<3). Från att nästan ingen kommenterar har plötsligt väldigt många personer väldigt många åsikter. Jag menar det inte på ett dåligt sätt, utan bara att jag blev lite förvånad och förvirrad. Oftast är det ju bara jag som hörs här inne.

För att klargöra: nej jag ska inte radera bloggen och nej just nu ska jag inte sluta. Jag försöker hitta ett sätt att skriva som känns bra. Jag vet inte hur mycket det kommer att påverka innehållet, men jag har tänkt på det här så sjukt länge, att det inte känns bra som det är nu, att det inte känns ärligt, varken mot mig själv eller er som läsare. Och att det kändes fel att inte säga det högt. Så nu har jag sagt det och nu vet ni.

01.10.2017 kl. 11:02

Septemberljuset och villrådigheten

En solig helg-frukost, Hanna i snäckhalsband och kvällssolen i sepetmber.

Såg att Hanna skrev att hon känner sig villrådig gällande sin blogg, att dess funktion är oklar, förutom som ett ställe för henne att dokumentera sin existens. Gud vad jag känner igen mig. I våras sa jag åt Linn att jag funderade på att lägga ner hela bloggen och då svarade hon att det har jag sagt förut men att jag aldrig ändå gör det. Visst och visst. Men den känslan brukar gå om på ett par veckor. Nu har det gått flera månader, kanske ett halvår, och den ligger fortfarande där och skaver mot kanterna.

Jag vill inte radera den här bloggen. Här finns för mycket av mina tonår, mina första steg som vuxen, alla gånger jag snubblat som bambi på isen, alla gånger det gått bra, fantastiskt till och med. Men jag vet för fan inte hur jag ska fortsätta, om jag ens ska fortsätta. De senaste halvåret, året, kankse till och med längre, har jag allt mer bloggat på autopilot. Fota, redigera, skriva går på sån rutin att jag där någonstans kanske glömde kolla om det ens är jag som skriver längre. Kankse det är något blogg-jag som utvecklades i de sena tonåren och sen inte hängde med när resten av mig gick vidare.

Så jag vet helt enkelt inte hur det kommer bli, vill ju inte försvinna härifrån helt. Ska fundera, bläddra lite i arkivet, testa mig fram. Inte göra något förhastat, kanske inga beslut alls, bara hoppas på att något som känns naturligt växer fram.

27.09.2017 kl. 13:16

livspussel och tre lapplandsbilder

Hej hörni här kommer tre bilder från lappland och lite vaga livsuppdateringar.

Tror den här veckan är den första då jag stannat i Helsingfors en hel vecka sen typ juni. Det känns fint. Har haft en vanlig helg här, ni vet som börjar på fredagen och slutar på måndagen, med vin och söndagpromenader och sånt. Pusslar med texter och tidtabeller och nånstans mellan tusen inbokade grejer i kalendern börjar vardagen urskiljas och jag gillar den.

Sen jag flyttade tillbaka hit 2015 har jag hela tiden tänkt att jag ska åka snart igen, att jag stannat kvar främst varit eftersom att åka inte varit ett alternativ. Nu när det är det inser jag att jag inte vill vara nån annanstans just nu. Att landa in den känslan är skönt.

Läser ni förresten ens längre? känns som att ni slutat kommentera anyway, och att jag kastar ut tankar i ett tomt cyberspace? hmm, kanske det skulle vara tryggt förresten, så skulle jag aldrig behöva fundera över vad jag kan och inte kan skriva offentligt?

19.09.2017 kl. 20:36

Eftermiddag i Åbo

På torsdagskvällen fick jag en nyck och bestämde mig för att skita i min neverending to do list på fredagen och åka till Åbo med min mamma istället. Vi kom fram lagom till lunch och hon bjöd mig och Vilja och Viljas bf på falafels på Kuori.

Efter lunchen åkte vi till Wäinö Aaltonens museum och såg utställningen av Jacob Hashimoto. Hypnotisk och häftig är två ord jag spontant skulle beskriva den med.

Fanns så mycket detaljer och stora helheter att kolla på. + att vi till slut fick måla egna små pappersfjädrar, haha kände mig som 5 år gammal med penseln i handen, men det var kul.

Efteråt åkte jag hem till Vilja och drack kaffe i hennes nya lägenhet innan jag hoppade på bussen hem. Så värt att ledigt då och då ifall en har möjlighet till det -->lugnare och gladare person--> effektivare och bätter arbetsprestationer i längden. Ska ut i spetemberlördagen nu, hörs!

16.09.2017 kl. 13:36

Utsikten och uppdatering

Här kommer mera bilder från färggranna fjäll och vida vyer från norr. I fredags bestäg vi Kiilapää som är ett fjäll nära Saariselkä. Vi var lätta att imponerana på så mindre skulle antagligen ha räckt, men vi klagade inte så att säga. Är så tacksam att vi kunde göra den här resan, att jag får rå över mina egna tidtabeller, att jag har kompisar som har stugor i lappland som vi får låna, och framförallt att jag har vänner som jag är så trygg med att vi kan snäsa åt varandra som störiga syskon och bli sams lika snabbt igen.

Nu är vi hemma igen och det är ganska skönt det också. Att ha rinnande vatten och lite eget space och kanske framförallt en vardag att hålla fast vid när livet känns ostabilt. Det är ganska mycket just nu, roliga grejer, men ändå. Mycket att styra upp och hålla reda på och hinna med. Fast nu är jag klar för ikväll, ska plocka fram grönsaker jag fått från trädgården på landet och göra middag nu. Skära upp lök och tomat och zucchini och omsorgsfullt välja kryddor.

hej så länge.

13.09.2017 kl. 18:12

Hej från fjällen

Hej, glömde bort att jag ens hade en blogg ett par dagar. Sen kom jag ihåg den och fick en liknande känsla som min kompis när hon på lågstadiet glömt mata sina fiskar :( fast haha ni kanske överlever längre än dom stackars små akvariefiskarna.

I alla fall. I onsdags hade jag höstens första föreläsning och på kvällen gick jag på förlagsfest och blev svinfull. Vaknade följande morgon med århundradets morkkis. Tur att jag inte hann bli kvar i sängen och älta utan måste skynda till Vanda och flygplatsen. Åkte upp Lappland med fyra kompisar och nu ska vi vara här tills tisdagen. Naturen här är drop dead vacker. Idag har vi t ex vandrat, plockat lingon, ätit lunch uppe på ett fjäll, tagit selfies i mossan, och annat eh, relevant.

Nu är vi tillbaka i stugan och ska snart äta middag. Linn sitter och ritar av Luka och Oskar som spelar schack, Maria tittar på och jag varvar det här aningen kaotiska inlägget med att koka rödvinsrisotto. Ni ska få höra mera sen, nu måste jag vakta att riset inte bränns. Och fylla på rödvinsglaset. Vi hörs!

08.09.2017 kl. 19:16

Skördesäsong och livsvisdomar från yours truly

Hälsingar från mitt landeställe. Eller mitt är det ju inte, men min släkts och mina föräldrars. Kom hit på söndagen och åker hem idag. Eller det här inlägget är tidsinställt från igår så jag kanske redan är hemma i stan vid det här laget. Förra veckan hade jag en sån sjuk längtan hit. Som att inget i stan kändes värt det medan allt här var lockande. En lustig sak som den här sommaren och den långa tid jag spenderat här resulterat i är att saker här känns mer relevanta än grejer i stan. Som att det att jag möjligen missar björnbären som mognat eller att vattnet plötsligt blivit kallt utan att jag hunnit vänja mig känns mycket värre än att inte gå på nåt *event* eller lära sig hur de nya spårvagnslinjerna åker. Det är en fascinerande känsla som jag aldrig upplevt tidigare. Den kanske går om helt snart, men tills dess låter jag den gärna hållas.

Min mamma var här på måndagen, men sen dess har jag varit ensam. Eller det låter så deppigt. Har varit för mig själv, på ett bra sätt. Har hunnit/orkat läsa böcker efter en paus på två veckor. Plöjde igenom en deckare från Venedig och sen den här, som handar om Drottning Victoria av England. Har lite mindre än hälften kvar men gillar den mycket hittills.

Det lyxigaste här just nu är skördesäsongen som är i full gång. Bara att gå ut i trädgårdslandet eller växthuset och plocka sin middag. Eller bara dofta på tomaterna. Älskar den doften.

+ alla bär då såklart. Vet inte vad måttlighet är när det kommer till att äta bär just nu. Och jag hann perfekt till björnbären ifall ni undrade, vet inte vilka events jag gick miste om men lovar att de inte slår mogna björnbär :)

I måndags rodde vi till andra ändan av sjön och plockade svamp. Har pysslat med att torka dem sedan dess. Medan jag satt och borstade av dem, skar dem i tunna skivor och lade ut på tidningspapper tänkte på hur nyttigt det är att göra såna konkreta saker med händerna. Att det kanske är därför   jag mår så bra här ute, för att jag hela tiden gör konkreta saker som är meningsfulla. Jag bär vatten, eldar i spisen, diskar, klipper gräs, plockar bär. I stan är nästan allt meningsfullt jag gör abstrakt, allt finns på en tanke- eller konceptnivå. Allt det praktiska sköts av system och maskiner och kräver minimalt lite av mig. Det är ju skönt, men jag tror att det i slutändan kan bli lite kontraproduktivt att ha så mycket energi till att bara tänka. Eller låter det här bara som något megaflummigt en person som varit ensam i tre dagar babblar om..?

Hmm kanske det var allt för den här gången. Ska återgå till 1800-talets England nu :)

Vi hörs!

31.08.2017 kl. 09:35

Konstens natt och 100 bröst i parken

Här kommer bildkavalkad från förra veckans torsdag då det var konstens natt i Helsingfors och vi gick runt på stan och *kolla på utbudet* så att säga. Eller alla de här bilderna är från Gamla kyrkans park där vi började med ett verk med 100 bröstskulpturer utspridda i gräset. Vi målade lite nipples och drack vin till exempel, innan vi fortsatte vidare ut i kvällen. Drack mera vin på Förlaget t ex och lyssnade på uppläsningar, hängde på galleridörrar som gått i baklås och gick runt i Rödbergen utan specifika mål.

Fast sen fick jag ge upp eller ge in eller vad fan man säger för min huvudvärk blev för påtaglig så när de andra fortsatte mot Berghäll gick jag hem istället och försökte sova.

Nu är jag på landet förresten, ensam vilket är både skönt och ovant, i ett väder som varken är sommar eller höst och i ett tillstånd som varken är semester eller stressad. Ska korrläsa en novell nu, skriva lite mejl och fundera på en text. Eller kanske koka mera kaffe och börja läsa en ny bok. Eller gå ut i skogen och plocka kantareller.

Ska redigera lite bilder också, så att den här bloggen får någon substans så småningom. tills dess, xx

29.08.2017 kl. 15:04

Långbord, snapsmaraton och dans på stolarna

Igår hade jag två missnöjda roomies som undrade varför det inte redan fanns ett inlägg uppe om lördagens fest. "Det är ju onsdag redan Kaneli" fick jag höra. Så för att slippa skriva gradu och göra mina kompisar nöjda istället kommer här ett blogginlägg om lördagen som brukar vara en av årets bästa. Kanske temafärgen här skvallrar om vad det var för en fest?

Nähä. Nå men faten med kräftor då? Yes rätt tänkt. Vi skulle ha vår årliga kräftskiva. Recap för den som missat: i sex års tid har vi hyrt ett hus i Bormarv där vi ordnar en kräftskiva för typ 40 kompisar. Det är jag och Saga som fixar, men våra kompisar hjälper såklart till också <3 Så som t ex Linn, Hanna och Sara som dukade och hängde upp vimplar och ljussingor.

Sen när alla börjar anlända är det dags att lägga på läppstiftet, ta ett glas vin och mingla runt på verandan.

Ursprungligen var kräftskivan till för vår gamla gymnasieårskurs, men med åren har nya vänner anslutit och nu brukar vi vara en salig blanding folk som känner och inte känner varandra. Bäst ju.

Juuli var på plats efter några års paus.

Och Matilda, Heine och Melina.

När alla kommit samlades vi på trappan.

Tog en gruppbild <3 Och hälsade alla välkommna och gav praktiskt info.

Sen var det dags att bänka sig vid bordet.

I år var första året då jag inte åt kräftor. Ändå stort steg med tanke på att jag varit vegetarian i typ 10 år men alltid tidigare gjort ett undantag här. För vegetarianeran och veganerna hade vi kronärtskocka istället för kräftor, och mox (morotslax u know) att sätta på toasten. Funkade ypperligt tips till er där ute.

Gah tog typ inga bilder under middagen för var upptagen med annat kul men hände väl att folk stod på stolarna och sånt.

Sen blev det paus i middagen.

Dreamy kompisar <3

Gemensam paus är så mycket bättre än att alla stiger upp för påfyllning/cigg/toa när de har lust.

Men sen fortsatte middagen med massa snapsvisor. Shit vad vi sjungit snpasvisor i sommar förresten, och shit vad vi haft roligt medan vi gjort det. Tycker att vi i flera år sjöng mest för att det hörde till, medan vi nu verkligen utvecklat egna favoriter som alla skriker med i.

Sen efter en timme eller två började sångerna vara slut och maten med. Bra så, det fanns ju så mycket fest kvar.

Först fri lek i någon timme, medan vi sköt undan borden i salen och städade bort middagen. 

Sen hade vi mingelbingo. Nappade idén på ett bröllop förra sommaren och det har verkligen varit en hit sedan dess. Går så här: det finns 25 egenskaper/påståenden i stil med "någon som aldrig varit på kräftskiva förr", "någon som varit i ett trinageldrama", "någon som har ett fast jobb" ja ni fattar. Så ska alla mingla och hitta folk som uppfyller påståendet, som sen får skriva på den rutan. Första som fått en bingo vinner, sen den som först får två och sist den som får tre.

Sara inspekterade sitt minglesaldo.

Efteråt blev det disco. Tog den här bilden kanske vid midnatt.

Och den här kanske fyra på morgonen. Shit vad vi dansade. Fast vi hann med mycket annat där emellan också. Hemliga samtal på trappan, nattbad, drinkverkstad i köket med mera. Somnade sex på morgonen samtidigt som solen tittade in genom fönstren och kastade små pölar av ljus över golvet.

På måndagen sa Linn att det som nu känns jobbigast är att vi måste vänta ett helt år på att få göra om allt igen. Fast tänk att vi får det sa jag, gör om allt igen alltså.

24.08.2017 kl. 12:12

 

Gillar böcker, förfester och svåra frågor.

 

kaneli.johansson@gmail.com