The Double

I förrgår såg jag en så himla bra film! Alltså den var ba briljant på alla sätt en film kan vara. Ljuset, ljudet, musiken, scenografin, karaktärerna, storyn, humorn, allvaret – allt fick fulla poäng.

The Double handlar om Simon James som lever ett ganska ensamt liv. Han har jobbat på samma kontor i sju år och är duktig på det han gör, men nästan ingen tycks lägga märke till honom. I hemlighet är han förtjust i Hannah som bor mittemot honom och jobbar på samma kontor men en annan avdelning. Men Simon vet, klassisk nog, inte ur han ska kunna lära känna henne. Sen en dag börjar en ny kille på Simons jobb. Han heter James Simon och är Simons raka motsats: utåtriktad, energisk, oförskämd och charmig. Och dessutom ser han på pricken likadan ut. Då börjar det hända saker.

Sen ska jag inte spoila mer. Men alltså, den här filmen bygger upp en helt egen värld, den är mörk och absurd och fantastiskt rolig. Se den här filmen. Gör det.

12.01.2016 kl. 14:31

Bokåret 2015

Okey dags att sammanfatta bokåret 2015.

1. First book you read this year. Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm. Little did I know back then hur mycket jag skulle hänga med hennes böcker ett halv år senare höst.

2. Shortes book you read. Why we sholud all be feminists. Om den räknas som en bok. Jag säger att den gör det. 

3. New favorite author. Har faktiskt varit ganska bra på att återvända till gamla favoriter, men nya bekantskaper jag älskat har varit Tove Folkesson och Donna Tartt.

4. Biggest surprise. Att jag läste American Sniper. Att jag fortfarande pratar om den. Hur upprörd den fortfarande gör mig.

5. Books with beatiful covers. Tycker Man, Allt jag inte minns och Oneiron hade finaste omslagen av det jag läst i år.

6. New fictional boyfirend. Lol. Inte Chris Kyle eller Olof Sten i varje fall. Kanske Theo från Steglitsan. Just rätt sort missförstådd badboy. Eller lätt Frances från Den hemliga historien om han skulle gilla tjejer. Donna Tartt skriver helt klart bra boyfriendmaterial.

7. Best sequel. Inte riktigt läst några serier i år tror jag. Eller Man är väl kinda en fristående fortsättning på Ru.                  

8. New favorite female charachtres. Lätt Divalucia tretton år. Önskar jag hade hälften så mycket girlpower som hon.

9. Books that made you happy. Jättemånga ju.

10. Best standalone. Svårt ju, har ju i princip bara läst såna. Men tycker Diva och Allt jag inte minns var briljanta och väldigt fullständiga om ni förstår hur jag menar.  

11. Unique reads. Att skriva. Läste den en regnig eftermiddag i juni och föll helt in i den, tappade liksom uppfattningen om allt annat. Men också A pga älskade formatet och hur det var så allvarsamt och humorfullt samtidigt.

12. Best charactar development. Theo i Steglitsan. Hur han går från barn till tonåring till vuxen och hela tiden känns trogen sig själv men ändå verklighetstrogen i förhållande till sin ålder.

13. New favorite friendships. Sandra och Doris ju. Fast också Samuel och Vandad.

14. Books that deserve more attention. Tycker att jag mest läst ganska uppmärksammade böcker i år faktiskt. Eller dom som inte varit det har faktiskt inte varit värda så mycket heller tyvärr.

15. Best villains. Hela gänget i den Hemliga historien. Om dom nu räknas som skurkar liksom. Fast det tycker jag dom gör. Älskade dom i varje fall, ville so badly vara en del i deras gäng.

16. Books you reread. Hey Dolly ca tusen gånger eftersom jag skriver min kandi om den.

17. New favorite male characters. Måste säkert svara Theo och Frances på den här också i och med att jag valde dom till mina bfs.

18. Longest book you read. Steglitsan var typ 800 sidor.

19. Favorite debute novel. Kalmars jägarinnor kanske.

20. Didn’t meet you’re expectations. Oneiron inte närapå heller.

21. Beautifully written book. Half of a yellow sun. Ba hur kan men skriva så vackert om så hemska saker??

22.New favorite otps. Theo och Pippa. Är svag för par som liksom obviously är varandras men aldrig helt kan bli tillsammans.

23. Books that made you cry. Jag tror inte jag grät till en enda bok faktiskt. Är inte så gråtmild kanske.

24. New favorite side characters. Franses i Diva i alla fall. 

25. Magical read. Inte så mycket magisk läsning i år tyvärr.

26. Most read genre. Väldigt blandat i år faktiskt.

27. Best conclusion to a series. Har ju inte läst några serier. Förutom faktiskt! En kväll då jag var lite ledsen läste jag sista Harry Potter-boken (min ultimata trygghetsläsning ju). Eller alltså inte hela boken såklart, men delar ur den. Gillar slutet anyway. Förstår mig inte på folk som tyckte Harry borde ha dött. Plus att ganska många favorit-karaktärer dog ju, tycker det ändå att det var ganska tragiskt där nåt tag. Ok ska sluta prata om Harry Potter nu eller annars håller jag på ännu imorgon.

28. Favorite quots. Många många. Älskar den här från Man till exempel:

29. Books you finally read this year. Den amerikanska flickan och Den hemliga historien var såna jag velat läsa länge men inte läst.

30. Most anticipated release of 2016. Inte kollat upp något nytt som kommer ut nästa år än. Har så många böcker i hyllan som väntar på att bli lästa som jag är väldigt pepp på, tar dom först.

31. Favorite reads of 2015. Min top tre är Diva, Man och Allt jag inte minns.  

28.12.2015 kl. 13:37

Den färglöse Herr Tazaki

Nu är det fredag och dags för boktips igen! Har som vanligt varit lat med att tipsa om sånt jag läser. Tror det blir så i och med att jag skriver om böcker dagarna ut, och pratar om dom vid sidan av det ganska mycket. Så då är saldon rätt full när jag väl ska blogga.

Anyway.

I höstas läste jag alltså Haruki Murakamis nyaste, Den färglöse Herr Tazaki. Den handlar, föga överraskande, om Herr Tsukuru Tazaki, en man i 30 års ålder som lever ett stillsamt och ganska händelselöst liv. Tills han börjar träffa en kvinna som han blir förtjust i. Hon får honom att öppna upp sig om sina tonår och dåtida vänner, som utan förvarning en dag klippte alla band till honom. Enligt kvinnan, Sara, finns de trauman detta ledde till kvar i honom, och om de ska kunna vara tillsammans måste han först försonas med sina gamla vänner, för att på så sätt kunna försonas med sig själv.

Så då bestämmer sig Tsukuru för att söka upp alla de fyra före detta vännerna, och ta reda på vad som egentligen hände i deras ungdom.

Jag läste Murakami första gången när jag gick på gymnasiet. Det var Norweigan Wood (såklart <3) och jag fullkomligt älskade den och slukade två andra av hans böcker i bara farten. Fast sen sa det stop. Eller som jag uttryckte det: blev bara så himla trött på alla dessa talande katter och pinnsmala tonårstjejer med yppiga bröst som någon medelmåttig huvudperson trånade efter. Nu har jag haft en lång paus och förhållit mig ganska kritiskt till honom, tills jag läste den här. Eller alltså jag är fortfarande ganska kritisk, men mindes också varför jag älskade honom från början: hur han bygger upp så knäppa karaktärer och verkligheter, hur han beskriver alla små obetydliga detaljer, hur allt hela tiden är en balansgång mellan verklighet och magisk realism. Jag blir fortfarande provocerad av honom, och kan tycka att en del av det han skriver är tröttsamt gubbigt, men jag bestämde mig helt enkelt för att se lite mellan fingrarna. Så måste man också få göra ibland.

Tycket i varje fall mycket om boken när jag väl lade mina kritiska glasögon åt sidan. Den var spännande och knäpp och fin. Plus den lustiga detaljen att den utspelar sig delvis i Finland!?

11.12.2015 kl. 14:36

Boktips: Steglistan.

Jag läste Steglitsan av Donna Tartt för någon månad sedan och älskade den (precis som Den hemliga historien som jag läste i somras).

Steglistan handlar om Theo, som som trettonåring hamnar ut för en explosion på ett museum i New York. Hans mamma dör, men han överlever. När han tar sig ut ur muséet får han med sig en liten och mycket berömd tavla: Steglitsan. Han vet att han borde returnera den, men han förmår inte slita sig från den.

Vi får följa med Theos liv: hur han flyttar tvärs över den nordamerikanska kontinenten och tillbaka igen, hur han knyter och bryter vänskapsförhållanden, hur han gör rätt och gör fel och blir vuxen så småningom. Med tiden dras Theo in i en kriminell värld fylld av droger och konstsmuggling. Steglitsan följer nämligen hela tiden med honom, gömd och i skymundan, men alltid högst närvarande.

Jag älskar hur Donna Tartt bygger upp sina historier: hon skriver detaljerat och målar effektivt upp sina miljöer och karaktärer, samtidigt som hennes böcker är extremt intrigdrivna och spännande. Det jag kanske älskar mest är just spänningen kombinerad med miljöerna. Dammiga drömmiga lägenheter fyllda till bredden med diverse detaljer: smycken, torkade rosor, gamla fotografier, en kopp te högt upp på en trave böcker, varvas med vidsträckta avskalade ställen: öknen i Las Vegas, övergivna simbassänger, tomma lyxvillor med droger i badrummen, nattklubbar med dunkande techno.

Jag blev totalt uppslukad av den här boken: inte så att jag sträckläste den, snarare små-läste jag hela tiden lite, hängde liksom i boken parallellt med resten av livet. Kände mig så övergiven när den tog slut :’( men nä alltså: älskar när det händer. Läs den här om ni vill hitta en fantastiskt spännande kompis att hänga med i ca 900 sidor.

15.10.2015 kl. 11:42

Filmtips: Victoria

Rakautta & anarkiaa pågår ju som bäst (tipstips till alla filmintresserade i Helsingfors + omnejd). I mitt tidspussel till vardag och därav aningen bristande engagemangsförmåga har det hela nästan gått förbi för mig, men igår hade jag ändå lyckats boka in en film.

Allt börjar på en nattklubb i Berlin fyra på morgonen. Victoria är nyinflyttad i staden, jobbar på ett café och känner ingen. På väg hem från klubben stöter hon på fyra killar som bjuder med henne på efterfest och hon tackar ja. Ok hittills tycker ni att allt låter megapretentiöst, och lite så kändes det faktiskt. Men sen vänder det, och plötsligt är det hela en frikkin’ hisnade thriller som fick mig att krypa ihop till en liten boll i biosalongen och typ tugga på mitt hår eller vad som helst som var inom räckhåll.

+ Det häftigaste av allt: hela filmen är en enda tagning, vilket är sjukt coolt ur ett tekniskt perspektiv såklart, men även ger en väldigt intensiv och samtidigt drömlik känsla åt det hela.  Alltså det här är en film som kröp upp på kroppen, som kändes fysiskt. Om ni har möjlighet att se den på bio: ba gör det. Och om inte så se den i alla fall. Det är säkert den häftigaste filmen jag sett hittills i år.

Trailern finns här.

21.09.2015 kl. 18:06

Den hemliga historien.

Nu var det länge sedan jag tipsade om böcker (trots att jag läst nästan 10 stycken under sommaren) så nu tycker jag det är dags för lite boktips. Jag hade velat läsa Den hemliga historien av Donna Tartt i en evighet minst, men liksom sparat den till en lämplig tidpunkt – som exempelvis ett sommarlov– och nu i juni-juli skiftet blev det äntligen av.

Boken handlar om Richard som börjar på ett litet universitet i Vermont och ganska snabbt kommer in i en väldigt privat och exklusiv grupp som läser grekiska. Det är tre killar och en tjej, och så deras charmiga gamla lärare. Om dagarna sitter de i ett tornrum fyllt med böcker och blommor och dricker te och diskuterar diverse fenomen ur antiken, om kvällarna går de på collage-fester, hånglar runt och knaprar vem vet vilka piller. På helgerna åker de ut till en herrgård på landet, går långa promenader och pratar långt in på nätterna.  Konstant dricker de whisky och röker cigaretter. Tills ett mord sker, och sedan ett till. Slutligen börjar konsekvenserna av den likaledes tanklösa ungdomen och det lite väl skarptänkta intellektet vävas ut.

Mera ska jag inte berätta om handlingen. Men sammanfattningsvis är Den hemliga historien en blandning av Brideshead Revisiteds 20-tals Oxford anda, Fem-böckernas mysterier och en liten nypa high school skildring från 90-talet – alltså i princip allt en vill läsa om somrarna. Fick verkligen abstinensbesvär när jag läst ut den, saknade typ alla fiktiva karaktärer och ville bara fortsätta hänga i deras stökiga fönstergluggar och prata om existensens innersta väsen i all evighet. Ultimat sommarläsning.

21.08.2015 kl. 14:21

Flickvännen

Hörni! Det länge sedan jag läste något som jag kände var värt att skriva om, men nu i veckan läste jag ut denna:

Karin sitter ensam hemma och väntar på John. John är ute på ett av sina jobb. De ses snart igen har han sagt. Men vad snart innebär förblir oklart.

John livnär sig på kriminell verksamhet. Han köpte ett hus åt Karin. Det är där hon nu sitter. Det är rostfria ytor och en utsikt mot en glittrande sjö. Tiden går alldeles för långsamt. Tiden är en tickande bomb. Om en framtid finns är osäkert. Att ingen utväg finns är ett faktum.  

Hela handlingen utspelar sig egentligen bara över en eller två dygn. Till en början händer nästan ingenting. Jag läser lite förstrött, nästan uttråkat. Men obemärkt byggs en spänning upp, en spänning som slutligen övergår i obehag. Flickvännen fångar skickligt en känsla som befinner sig någonstans mellan vardag och vanmakt. Det är överflödigt: det är läppglans och droger och champagne. Det är lågmält och fåordigt, men sprängfyllt av allt som inte uttalas högt.

Jag älskade Karolina Ramqvist Alltings början och den här är inte det minsta lik den men minst lika briljant om en frågar mig. Läs please.

19.05.2015 kl. 20:00

Boklista

Här kommer en liten lista, mest om böcker, som jag hittade hos Koltrast.

Senast utlästa bok: Konsten att läsa och skriva av Olof Lagercranz. Läste delar ur den när jag var 15 år och nyss upptäckt hur mycket jag gillade böcker och text och hur ord kan användas. Då var jag lyrisk över boken. Nu sex år senare kan jag tycka att den inte var fullt så fenomenal, tvärtom: tröttsamt gubbig med insikter som inte helt övertygade mig. Men stundvis var den briljant!

Läser just nu: Under det rosa täcket av Nina Björk. Tyckte det var på tiden nu.

Borde eller skulle vilja läsa just nu: Bland annat Guiden av Susanne Ringell och Utan personlig ansvar av Lena Andersson.

Bok eller annan kulturupplevelse jag mest ser fram emot i år: Okej första jag kommer på är Beatrice Elis spelning om ett par veckor. Peppp!

Senaste fådda bok: Aki Ollikainens Nälkävuosi till julklapp. Gillade massor, den var kort men himla stor, brutal och vacker.

Antal biblioteksböcker hemlånade: En. Intemedialitet, ord bild och ton i samspel, av Hans Lund. Kan skriva in den i litteraturförteckningar utantill vid det här laget, haft den lånad on-off sedan september och hänvisat till den i alla mina tentor det senaste halvåret. Så rätt användbar och bra bok, men jag är lite trött på den så att säga.

När läste du senast en diktsamling? På jullovet. Det var En grön bänk i Paris av Kerstin Thorvall. Jag tycker egentligen att diktsamlingar måste läsas flera gånger (helst med tid emellan) för att de verkligen skall sjunka in, men tyckte den här var väldigt fin ändå.

Så här håller jag koll på vad jag läst: Jag har en lista på min telefon. Började med det 2013 då jag läste ca 2 böcker i veckan på grund av studierna. Gillar ju listor så sen hängde det kvar.

Den tjockaste bok jag läst: Har jag för mig att den femte Harry Potter boken är typ 700-800 sidor så den kanske? På senaste tid var det nog Den amerikanska flickan, ca 500 sidor.

24.02.2015 kl. 13:09

Mãn

Ni kanske minns att jag i höstas läste och älskade den. Nu har jag läst författarens tredje bok, som är en fristående uppföljning på den första. 

Utgångspunkten är den samma. Det är en kvinna som lämnar Vietnam som barn och sedan bosätter sig i Kanada. Det är fortfarande kulturmöten, barndomsminnen och avgörande vardagsfragment som utgör kärnan i berättelsen. Men där Rú handlade om barndomen och flykten, fokuserar  Mãn på vuxenlivet, på språket, på kärleken. Hur vi upplever och uttrycker det vi känner.

Allt är stillsamt vackert och gråtfärdigt och språket är fortfarande flytande fjäderlätt. Please läs den här!

14.02.2015 kl. 12:39

Ru

Nu har jag läst en underbar liten bok som jag måste tipsa om.

Ru av Kim Thúy är en drömsk, fin och fruktansvärd bok. Den handlar om en flickas uppväxt i Vietnam, om hennes och familjens flykt därifrån under Têt-offensiven och om hur livet blev senare, i Montreals förorter. Den varvar vackra små berättelser och oändligt sorgliga historier, från då och nu och det som finns emellan.  Allt beskrivs med hundra procent känsla men ändå ett slags distans som gör det hela stillsamt och melankoliskt.

Älskade den här boken.

12.11.2014 kl. 13:05

 

Gillar böcker, förfester och svåra frågor.

 

kaneli.johansson@gmail.com