Den färglöse Herr Tazaki

Nu är det fredag och dags för boktips igen! Har som vanligt varit lat med att tipsa om sånt jag läser. Tror det blir så i och med att jag skriver om böcker dagarna ut, och pratar om dom vid sidan av det ganska mycket. Så då är saldon rätt full när jag väl ska blogga.

Anyway.

I höstas läste jag alltså Haruki Murakamis nyaste, Den färglöse Herr Tazaki. Den handlar, föga överraskande, om Herr Tsukuru Tazaki, en man i 30 års ålder som lever ett stillsamt och ganska händelselöst liv. Tills han börjar träffa en kvinna som han blir förtjust i. Hon får honom att öppna upp sig om sina tonår och dåtida vänner, som utan förvarning en dag klippte alla band till honom. Enligt kvinnan, Sara, finns de trauman detta ledde till kvar i honom, och om de ska kunna vara tillsammans måste han först försonas med sina gamla vänner, för att på så sätt kunna försonas med sig själv.

Så då bestämmer sig Tsukuru för att söka upp alla de fyra före detta vännerna, och ta reda på vad som egentligen hände i deras ungdom.

Jag läste Murakami första gången när jag gick på gymnasiet. Det var Norweigan Wood (såklart <3) och jag fullkomligt älskade den och slukade två andra av hans böcker i bara farten. Fast sen sa det stop. Eller som jag uttryckte det: blev bara så himla trött på alla dessa talande katter och pinnsmala tonårstjejer med yppiga bröst som någon medelmåttig huvudperson trånade efter. Nu har jag haft en lång paus och förhållit mig ganska kritiskt till honom, tills jag läste den här. Eller alltså jag är fortfarande ganska kritisk, men mindes också varför jag älskade honom från början: hur han bygger upp så knäppa karaktärer och verkligheter, hur han beskriver alla små obetydliga detaljer, hur allt hela tiden är en balansgång mellan verklighet och magisk realism. Jag blir fortfarande provocerad av honom, och kan tycka att en del av det han skriver är tröttsamt gubbigt, men jag bestämde mig helt enkelt för att se lite mellan fingrarna. Så måste man också få göra ibland.

Tycket i varje fall mycket om boken när jag väl lade mina kritiska glasögon åt sidan. Den var spännande och knäpp och fin. Plus den lustiga detaljen att den utspelar sig delvis i Finland!?

11.12.2015 kl. 14:36

Boktips: Steglistan.

Jag läste Steglitsan av Donna Tartt för någon månad sedan och älskade den (precis som Den hemliga historien som jag läste i somras).

Steglistan handlar om Theo, som som trettonåring hamnar ut för en explosion på ett museum i New York. Hans mamma dör, men han överlever. När han tar sig ut ur muséet får han med sig en liten och mycket berömd tavla: Steglitsan. Han vet att han borde returnera den, men han förmår inte slita sig från den.

Vi får följa med Theos liv: hur han flyttar tvärs över den nordamerikanska kontinenten och tillbaka igen, hur han knyter och bryter vänskapsförhållanden, hur han gör rätt och gör fel och blir vuxen så småningom. Med tiden dras Theo in i en kriminell värld fylld av droger och konstsmuggling. Steglitsan följer nämligen hela tiden med honom, gömd och i skymundan, men alltid högst närvarande.

Jag älskar hur Donna Tartt bygger upp sina historier: hon skriver detaljerat och målar effektivt upp sina miljöer och karaktärer, samtidigt som hennes böcker är extremt intrigdrivna och spännande. Det jag kanske älskar mest är just spänningen kombinerad med miljöerna. Dammiga drömmiga lägenheter fyllda till bredden med diverse detaljer: smycken, torkade rosor, gamla fotografier, en kopp te högt upp på en trave böcker, varvas med vidsträckta avskalade ställen: öknen i Las Vegas, övergivna simbassänger, tomma lyxvillor med droger i badrummen, nattklubbar med dunkande techno.

Jag blev totalt uppslukad av den här boken: inte så att jag sträckläste den, snarare små-läste jag hela tiden lite, hängde liksom i boken parallellt med resten av livet. Kände mig så övergiven när den tog slut :’( men nä alltså: älskar när det händer. Läs den här om ni vill hitta en fantastiskt spännande kompis att hänga med i ca 900 sidor.

15.10.2015 kl. 11:42

Filmtips: Victoria

Rakautta & anarkiaa pågår ju som bäst (tipstips till alla filmintresserade i Helsingfors + omnejd). I mitt tidspussel till vardag och därav aningen bristande engagemangsförmåga har det hela nästan gått förbi för mig, men igår hade jag ändå lyckats boka in en film.

Allt börjar på en nattklubb i Berlin fyra på morgonen. Victoria är nyinflyttad i staden, jobbar på ett café och känner ingen. På väg hem från klubben stöter hon på fyra killar som bjuder med henne på efterfest och hon tackar ja. Ok hittills tycker ni att allt låter megapretentiöst, och lite så kändes det faktiskt. Men sen vänder det, och plötsligt är det hela en frikkin’ hisnade thriller som fick mig att krypa ihop till en liten boll i biosalongen och typ tugga på mitt hår eller vad som helst som var inom räckhåll.

+ Det häftigaste av allt: hela filmen är en enda tagning, vilket är sjukt coolt ur ett tekniskt perspektiv såklart, men även ger en väldigt intensiv och samtidigt drömlik känsla åt det hela.  Alltså det här är en film som kröp upp på kroppen, som kändes fysiskt. Om ni har möjlighet att se den på bio: ba gör det. Och om inte så se den i alla fall. Det är säkert den häftigaste filmen jag sett hittills i år.

Trailern finns här.

21.09.2015 kl. 18:06

Den hemliga historien.

Nu var det länge sedan jag tipsade om böcker (trots att jag läst nästan 10 stycken under sommaren) så nu tycker jag det är dags för lite boktips. Jag hade velat läsa Den hemliga historien av Donna Tartt i en evighet minst, men liksom sparat den till en lämplig tidpunkt – som exempelvis ett sommarlov– och nu i juni-juli skiftet blev det äntligen av.

Boken handlar om Richard som börjar på ett litet universitet i Vermont och ganska snabbt kommer in i en väldigt privat och exklusiv grupp som läser grekiska. Det är tre killar och en tjej, och så deras charmiga gamla lärare. Om dagarna sitter de i ett tornrum fyllt med böcker och blommor och dricker te och diskuterar diverse fenomen ur antiken, om kvällarna går de på collage-fester, hånglar runt och knaprar vem vet vilka piller. På helgerna åker de ut till en herrgård på landet, går långa promenader och pratar långt in på nätterna.  Konstant dricker de whisky och röker cigaretter. Tills ett mord sker, och sedan ett till. Slutligen börjar konsekvenserna av den likaledes tanklösa ungdomen och det lite väl skarptänkta intellektet vävas ut.

Mera ska jag inte berätta om handlingen. Men sammanfattningsvis är Den hemliga historien en blandning av Brideshead Revisiteds 20-tals Oxford anda, Fem-böckernas mysterier och en liten nypa high school skildring från 90-talet – alltså i princip allt en vill läsa om somrarna. Fick verkligen abstinensbesvär när jag läst ut den, saknade typ alla fiktiva karaktärer och ville bara fortsätta hänga i deras stökiga fönstergluggar och prata om existensens innersta väsen i all evighet. Ultimat sommarläsning.

21.08.2015 kl. 14:21

Flickvännen

Hörni! Det länge sedan jag läste något som jag kände var värt att skriva om, men nu i veckan läste jag ut denna:

Karin sitter ensam hemma och väntar på John. John är ute på ett av sina jobb. De ses snart igen har han sagt. Men vad snart innebär förblir oklart.

John livnär sig på kriminell verksamhet. Han köpte ett hus åt Karin. Det är där hon nu sitter. Det är rostfria ytor och en utsikt mot en glittrande sjö. Tiden går alldeles för långsamt. Tiden är en tickande bomb. Om en framtid finns är osäkert. Att ingen utväg finns är ett faktum.  

Hela handlingen utspelar sig egentligen bara över en eller två dygn. Till en början händer nästan ingenting. Jag läser lite förstrött, nästan uttråkat. Men obemärkt byggs en spänning upp, en spänning som slutligen övergår i obehag. Flickvännen fångar skickligt en känsla som befinner sig någonstans mellan vardag och vanmakt. Det är överflödigt: det är läppglans och droger och champagne. Det är lågmält och fåordigt, men sprängfyllt av allt som inte uttalas högt.

Jag älskade Karolina Ramqvist Alltings början och den här är inte det minsta lik den men minst lika briljant om en frågar mig. Läs please.

19.05.2015 kl. 20:00

Boklista

Här kommer en liten lista, mest om böcker, som jag hittade hos Koltrast.

Senast utlästa bok: Konsten att läsa och skriva av Olof Lagercranz. Läste delar ur den när jag var 15 år och nyss upptäckt hur mycket jag gillade böcker och text och hur ord kan användas. Då var jag lyrisk över boken. Nu sex år senare kan jag tycka att den inte var fullt så fenomenal, tvärtom: tröttsamt gubbig med insikter som inte helt övertygade mig. Men stundvis var den briljant!

Läser just nu: Under det rosa täcket av Nina Björk. Tyckte det var på tiden nu.

Borde eller skulle vilja läsa just nu: Bland annat Guiden av Susanne Ringell och Utan personlig ansvar av Lena Andersson.

Bok eller annan kulturupplevelse jag mest ser fram emot i år: Okej första jag kommer på är Beatrice Elis spelning om ett par veckor. Peppp!

Senaste fådda bok: Aki Ollikainens Nälkävuosi till julklapp. Gillade massor, den var kort men himla stor, brutal och vacker.

Antal biblioteksböcker hemlånade: En. Intemedialitet, ord bild och ton i samspel, av Hans Lund. Kan skriva in den i litteraturförteckningar utantill vid det här laget, haft den lånad on-off sedan september och hänvisat till den i alla mina tentor det senaste halvåret. Så rätt användbar och bra bok, men jag är lite trött på den så att säga.

När läste du senast en diktsamling? På jullovet. Det var En grön bänk i Paris av Kerstin Thorvall. Jag tycker egentligen att diktsamlingar måste läsas flera gånger (helst med tid emellan) för att de verkligen skall sjunka in, men tyckte den här var väldigt fin ändå.

Så här håller jag koll på vad jag läst: Jag har en lista på min telefon. Började med det 2013 då jag läste ca 2 böcker i veckan på grund av studierna. Gillar ju listor så sen hängde det kvar.

Den tjockaste bok jag läst: Har jag för mig att den femte Harry Potter boken är typ 700-800 sidor så den kanske? På senaste tid var det nog Den amerikanska flickan, ca 500 sidor.

24.02.2015 kl. 13:09

Mãn

Ni kanske minns att jag i höstas läste och älskade den. Nu har jag läst författarens tredje bok, som är en fristående uppföljning på den första. 

Utgångspunkten är den samma. Det är en kvinna som lämnar Vietnam som barn och sedan bosätter sig i Kanada. Det är fortfarande kulturmöten, barndomsminnen och avgörande vardagsfragment som utgör kärnan i berättelsen. Men där Rú handlade om barndomen och flykten, fokuserar  Mãn på vuxenlivet, på språket, på kärleken. Hur vi upplever och uttrycker det vi känner.

Allt är stillsamt vackert och gråtfärdigt och språket är fortfarande flytande fjäderlätt. Please läs den här!

14.02.2015 kl. 12:39

Ru

Nu har jag läst en underbar liten bok som jag måste tipsa om.

Ru av Kim Thúy är en drömsk, fin och fruktansvärd bok. Den handlar om en flickas uppväxt i Vietnam, om hennes och familjens flykt därifrån under Têt-offensiven och om hur livet blev senare, i Montreals förorter. Den varvar vackra små berättelser och oändligt sorgliga historier, från då och nu och det som finns emellan.  Allt beskrivs med hundra procent känsla men ändå ett slags distans som gör det hela stillsamt och melankoliskt.

Älskade den här boken.

12.11.2014 kl. 13:05

Fifth Avenue, 5 a.m.

Boktips boktips!

Nu ska jag tipsa om den senaste bok jag läst: Fifth Avenue, 5 a.m. av sam Wasson. På ytan handlar den om hur filmen Frukost på Tiffany’s gjordes. Vi får följa med alla de intriger som utspelades bakom skrivmaskinen, kameran och kulisserna. När vi väl befinner oss bakom det offentliga ljuset blir det klart att det egentligen handlar om så mycket mera. Mellan allt skvaller och detaljer om ”vem som kände vem som sa vad till vem” handlar boken framförallt om sin samtid och dess kvinnobild. Om kvinnans plats i hemmet, yrkeslivet och i på filmduken. Om vem fick ha sex i filmer och om hur mycket av det fick visas på biografer. Om hur otaliga sammanträffanden som aldrig var slumpar ledde till att just Frukost på Tiffany’s blev den klassikern det är idag. 

Boken är rätt ”amerikansk” och stundvis överdrivet dramatisk, men jag tyckte väldigt mycket om den ändå. För vem som helst som intresserar sig det minsta för boken/filmen i fråga/ Audrey Hepburn/populärkultur och frågor som berör samhället syn för vad som anses som passande (för kvinnor).

14.10.2014 kl. 16:04

"Det var en besynnerlig, kvav sommar, den sommaren de skickade makarna Rosenberg till elektriska stolen, och jag inte visste vad jag gjorde i New York."

Nu ska jag tipsa om den senaste boken jag läst: Glaskupan av Sylvia Plath. Jag köpte den för ett år sedan, mest för det fina omslagets skull (hehe) men såklart också eftersom det är en prisad klassiker. Och inte utan orsak.

Glaskupan handlar om Esther Greenwood, 19 år, som vinner ett pris för att, tillsammans med ett antal andra unga kvinnor, få besöka New York under en månads tid. Året är 1953 och besöket, som sponsoreras av en känd damtidning, går mest ut på att besöka diverse modevisningar, middagar och fester. Flickorna blir överrösta med presenter och konstant uppvaktade av stiliga unga män. Det är ett glammigt liv de lever, men även så otroligt ihåligt och tomt.

När Esther sedan återvänder till ett sovande, sommarvarmt Boston rämnar hela hennes tillvaro. Hennes psykiska ostabilitet, som tidigare bara antytts, ta nu över helt och hållet. Efter ett antal misslyckade självmordsförsök hamnar Esther in på ett mentalsjukhus.

Sedan skall jag inte säga så mycket mer utom att jag sträckläste de sista 50 sidorna och tyckte boken var helt briljant. Förutom mentala problem tangerar den kvinnors villkor i samhället. Esther har enormt mycket girlpower och är inte sen med att kritisera de patriarkala maktstrukturerna omkring henne.

Dessutom är språket genialiskt. Det är både lekfullt och lätt, men även väldigt kvävande. De stycken där Esther är som mest sjuk är tunga att läsa. Långa och obegripliga meningar varvas med korta, hackiga och väldigt rationella uttalanden. Som läsare kommer en verkligen in i vad som händer i Esthers huvud, vilket, ja, är väldigt obehagligt helt enkelt. Jag fick huvudvärk och blev illamående ett antal gånger och måste verkligen tvinga mig själv igenom de kapitlen. Men det var helt värt det, bara en rakt igenom fantastisk bok.

19.09.2014 kl. 13:45