Om vi en gång släpper taget, om vi blir som alla andra, utan strid förlorar slaget, somnar utan att ha rört varandra.

Ibland är det november och man har tröttnat på allt och vill bara bort. Då åker man till landet och dricker glögg och virar in sig i mjuka varma filtar och ser på gamla episka filmer. Man tassar runt i stora tröjor hela dagen och läser deckare och lyssnar på regnet där utanför. Men ibland finns det ingenting som hjälper för det är november och man är så trött att man bara vill somna och vakna upp någon annan gång.

10.11.2013 kl. 22:20

Att livet är så stort, de skulle glömma och förstå, för tiden går så fort.

En onsdag i slutet av oktober kan man äta frukost i sängen och gapskratta åt amerikanska sitcoms. Man kan byta klänning fyra gånger och slutligen välja den man prövade först. Man kan åka till biblioteket och bli löjligt skadeglad när man nappar åt sig den sista kursboken. Man kan åka hem till sin mormor och morfar där det doftar nybakat bröd och trygghet. Man kan gå genom parken i skymningen och undra vad fan man egentligen vill. Undra om man vill överhuvudtaget. Varför inte bara stanna här och vara lycklig?

30.10.2013 kl. 21:05

I kylan på balkongen, där lovade jag mig själv igen.

 

Idag har jag hetsdruckit kaffe och hängt på diverse bibliotek som universitetet snällt förser oss med. I tent-tider som dessa ifrågasätter jag alltid mitt val av studier, som att jag nog kommit lättare undan om jag struntat i allt som kallas akademiska ambitioner.

Fast sen minns jag att jag nog inte vill komma lätt undan. Bra att påminna sig själv om det ibland.

Och förresten: Har den här hösten varit ovanligt solig och vacker? Eller är det bara jag som haft rätt mentalitet för att möta den?

16.10.2013 kl. 17:33

Indiansommar

Det är september och jag springer från föreläsningssal till följande, placerar mig i favoritsoffan på biblioteket och lapar kvällssol på domkyrkans trappor. Hetsäter kaneläpplen och dricker för stora mängder rödvin fast det bara är tisdag. Stressläser läxor och kokar soppor tills veckan lider mot helg och solen gassar som aldrig förr.

Istället för att skriva essäer och läsa kurslitteratur träffar jag vänner, går på torgkaffe, återvänder till parkerna och gröngräset. Dricker skumvin på balkongen, dansar på välbekanta dansgolv, äter brunch och åker på söndagsutflykt.

Tänker på hösten som varje år för med sig en nystart, samtidigt som den tvingar in oss i välbekanta rutiner. Tänker på hur samma mönster upprepar sig år efter år. Och tänker på hur mycket som ändras under 12 månader.

08.09.2013 kl. 20:45

Sommaren står o väger.

Nätterna har blivit kalla och jag drar fram varmare tröjor och strumpbyxorna jag glömt att jag ägde. Den här sommaren har kanske varit den bästa ever, men nu har den överskridigt sitt bästa före datum.

På perrongen i en lummig förort känner jag hur den där förhatliga rastlösheten väller över mig, den som jag ständigt försöker fly men som alltid hinner ikapp. Då vet jag sommaren är slut och att hösten så gärna får komma.

Så: Vi vinkar semesterflings byebye, anmäler oss till kurser och börjar så småningom längta tillbaka till föreläsningssalarna, bibliotekssofforna och till det bittra unicafe-kaffet. Vi skriver prydligt in höstens eskapader i den splitternya kalendern och suckar över de få jobbturer vi har kvar. Vi går på utomhusbio och när Moulin Rouge blir för sentimental lutar jag huvudet mot Hannas axel och suckar lite.

Det är nyhetens behag: där fastnar jag.

26.08.2013 kl. 16:33

sommarliv


Sommargifs från 2011

Verkligheten börjar vänja sig vid vardagen men rutinerna har som tur ännu inte infunnit sig. Och de får gärna ta tid på sig, till september minst.

Jag jobbar ganska mycket (men skrattar ännu mera). Timmarna går ganska fort och jag är konstant lite osäker på vilken veckodag det är. På väg hem från jobbet ringer kompisar och undrar om jag kommer ut på ett glas och visst varför inte. Ett glas blir några (ja, allt som oftast) och sen ligger jag i min säng och sträckläser dikter långt in i natten. Köper lite flowbiljetter och lite klänningar. Ikväll skall jag dricka ljusrött skumvin.

Känner mig obeskrivligt fri. Det är så som sommalivet skall kännas.

(Det finns massvis jag vill skriva och berätta om från railen, men nu är jag lite osäker på hur och på vilket sätt. Det var en så sjukt fantastisk resa och upplevelse, men jag tänker att jag tar en paus från det och återkommar när jag fått lite distans och klarhet.)

18.07.2013 kl. 15:44

Hemma igen

Spårvagnarna kan man tydligen inte lita på men gatorna, gränderna, parkerna, dom är precis som dom skall.

Och jag kan åka bort, tillhöra andra städer och ställen. Men Helsingfors kommer jag inte ifrån. Spårvagnarna skramlar och måsarna skriker och havet glittrar något förfärlig. Alla gathörn svämmar över av nitton år fyllda av alltför mycket för att ens kunna börja formulera sig. Och så får det gärna vara:

- När vi sitter i parker och på köksgolv och alla talar kors och tvärs och i mun på varandra och fy fan vad bra vänner jag har och visst har jag saknat dem mera än jag insett.

- När jag umgås med min ruffsiga vackra underbara kloka lillasyster 25 timmar i sträck och hon tvingar fram sanningar ur mig jag knappt visste existerade.

- När vi fyllda av skratt rusar ner längs Skrapskyttegatan, över femkanten och in i butiken just i tid för att köpa öl innan klockan blir för mycket för sånt.

- När jag blir hemskjutsad på en skramlig pakethållare i gryningen och vattnet i Tölöviken ligger spegelblankt och reflekterar Fågelsångens villor och Borgbackens pariserhjul och jag tänker att resten av Europa i alla ära men kanske är det så att det inte blir vackrare än det här just nu.

Dessutom har jag förvånansvärt roligt på jobbet och den tid som finns mellan de där timmarna som luktar jordgubbar fylls i rasande fart av saker som får mig att le. Jag tror att lycka känns ungefär såhär.

16.07.2013 kl. 22:22

Cabin-crew cross check report please.

Dödar tid på jobbet. Skriver onödiga och nödvändiga listor som jag sedan prickar av i slumpmässig ordning. Vandrar längs havet, äter brunch och dricker skumvin i parken. Ser två stycken filmer men låter bli att följa med i handligen. Kopierar pass, köper biljetter, googlar hostell. Mellan varven träffar jag människor och tar farväl. För några dagar, ett par veckor, en månad och hela livet. Det rycker i av rastlös föväntan i benen. På fredagen lämnar jag landet och när jag återvänder tänker jag inte längre vara samma person.

12.06.2013 kl. 21:19

sommarbarn i stan

Jag tänker på en förmiddag i februari. Och jag tänker på allt som hände sen. Jag tänker på de senaste dagarna, på Helsingfors och på det som formger mitt liv. Och jag tänker att vad som än kommer till näst är det här tiden att leva. Unga, oansvarsfulla, kanske ganska lyckliga.

09.06.2013 kl. 23:07

junidagar

På måndagen åkte jag och min mamma på en liten semester. Först gjorde vi en liten roadtrip genom halva nyland och vid 22 tiden på kvällen kom vi fram till mitt bästaställe.

Såhär skrev jag i mina anteckningar då:

"Svänger in på gården, parkerar bilen och drar upp handbromsen. Rusar på rastlösa ben genom det daggvåta gräset ner till vattnet. Stiger ut på bryggan. Andas in. Himlen reflekteras i sjön eller sjön reflekteras i himlen eller både och finns det någon skillnad ens. Solen har försvunnit bakom grantopparna men det är fortfarande alldeles ljust. Luften är förgätmigej färgad. Och jag tänker att nu stannar jag bara här. Föralltid.

För var annanstans i världen skulle jag vilja befinna mig?"

Två dagar senare uppdaterade jag anteckningen såhär:

"För juni i Finland är så sprudlande. Vi kan dra hur djupa andetag som helst och ändå inte ha andats in all grönska all värme allt liv. Mitt på dagen är luften så kvav att man knappt kan andas, jag stiger ner i den svala sjön var tjugonde minut och det räcker ändå inte för att hålla kroppstemperaturen normal. Men om nätterna antar ljuset en svag nyans av rosa och luften är mjuk som vadd. Tre på morgonen håller koltrasten en spontan konsert utanför mitt fönster och trots att jag äntligen lärt mig somna ligger jag vaken och lyssnar. För inget i hela världen kan störa mig just nu. Eller okej, det som möjligen stör mig är att jag flyr fältet om en vecka och missar de ljusaste nätterna och den tidiga sommarens rus.

Men men, återvänder till smultronskörden och högsommaren. Så då gör det inte så mycket."

 

07.06.2013 kl. 15:55

 

Gillar böcker, förfester och svåra frågor.

 

kaneli.johansson@gmail.com