Magiskt men tragiskt
























Vi har slirat på blank is, nästan kört i diket, skuffat bilen och halkat, skrattat på skogsvägarna i duggregnet och till slut blivit upplockade av Dylan som kört oss fram.

Vi fyller glasen med bål och skumvin och vi kramar varandra och äter mozartkulor och talar om året som varit. Ser raketer explodera i färggranna glitterskurar ovanför oss räknar ner till tolvslaget och hurrar och önskar varandra gott nytt år.

Sitter på en dubbelsäng och pratar om sådant vi aldrig pratat om, dansar, ramlar omkull, häller upp flera drinkar, viskar hemligheter. Mitt i allt hörs ett rykte om att klockan närmar sig fem på morgonen men det struntar vi i och går inte och lägger oss fören flera timmar senare.

Följande eftermiddag röjer vi undan i köket, kokar kaffe, breder smörgåsar och jag tänker att jag aldrig vill sluta umgås med de här människorna.
01.01.2013 kl. 22:16

Dimmiga skogsstigar, rimfrost och lurviga manar.









































Idag har jag varit ute på ett litet äventyr. En fyra timmar lång ridtur i skogen närmare bestämt. Det är säkert två år sedan jag senast satt på en hästrygg men kände mig alldeles hemma där.

När vi flyger fram i vild galopp på vita vägar förbi rimfrostiga träd och snötäckta ängar i perfekt balans, då tänker jag just här och nu är jag lycklig och vill aldrig aldrig stanna.
30.12.2012 kl. 17:29

stjärnorna faller i natten nu

















I torsdags åkte vi lillajulsspårvagn genom staden och dansade sedan vidare i takt till julsångee på nya studenthuset. Såhär skrev jag i min dagbok efteråt:

Det är torsdag och tentvecka. Lucia och lillajul. Vi åker i en hyrd spårvagn, sjunger julsånger, smular pepparkakor och skålar med billigt rödvin i plastglas. Fönstren immar och utanför glittrar snön och julljusen.

Senare bjuds det på rödvinsglögg som ångar när vi står på balkongen och skrattar oss hesa ovanför Helsingfors hustak. Varför skulle jag bry mig om deadlines och andra tråkigheter när man kan ha så här roligt, tänker jag
15.12.2012 kl. 16:42

tentvecka

Den här veckan har inte varit någon höjdare på "mitt roliga och äventyrliga liv" fronten. Har suttit på biblioteket och bara pluggat typ. (Tycker barockdiktning är trögaste någonsin, äter ensam jullunch, tappar rödbeta på en lånad bok, funderar desperat på synonym för förutom, dessutom, även och också, tröttnar, spelar wordfeud istället, pressar in två extra kilometer på löpbandet och trängs bland alla andra i långsamt ringlande julklappsköer. På kvället äter jag potatismos fast jag inte tycker det är gott och sedan slötittar jag på Jane Austen filmatiseringar, skalar apelsin efter apelsin och somnar först efter att datumet på telefonen ändrats.) 

Nu är alla föreläsningar slut för det här året och ikväll ska jag åka lillajulsspårvagn och dricka glögg. Imorgon och på måndagen skall jag ännu pressa ur mig lite texter och sen är det äntligen jullov.

Här kommer ett halvår slumpmässiga photobooth bilder bara för att jag posar för mig själv ibland när jga har en extra minut till jag ska springa till bussen eller vad fan.



Favoritklänning och eviga hårbanden runt handlederna.






























Rosett i håret och röda läppar dag.



Studentlycka.



Brunbränd med fläta och nytt favorithalsband.


















En outfit från oktober. Glittrig skjorta som vapen mot höstmörker.


















Och sist men inte minst lite 20-tals posande inför en sits för ett par veckor sedan. Blev himla nöjd med kombinationen av frisyr, örhängen och fjäder.
13.12.2012 kl. 17:10

Såhär vill jag bo


bildkällorna

Jag drömmer om en pytteliten vindsvåning med utsikt över hustaken och hela stadens puls under sig. Genom ett högt valvfönster flödar ljuset in och fönsterbrädet är så brett att man kan sitta där. Längs ena långsidan står min säng, med ett tjockt och överkast och berg av kuddar. Den andra långsidan är täckt av en bokhylla, där alla mina böcker samsas om platsen med dvd-filmer, inramade fotografier, mina vackraste skor och andra viktiga prylar.

På väggarna hänger vykort och bilder från vackra platser och viktiga händelser, tillsammans med mina finaste vinterklänningar. Istället för ett nattduksbord står gamla kappsäckar staplade i en hög invid min säng, och ovanpå dem en hög med böcker jag läser för tillfället.

I den lilla kokvrån som kantar till rummet är hyllorna fullproppade med glasburkar innehållandes färgglad pasta, müsli, nötter och annat bra. Vackra kärl står uppradade i lagom prydlig ordning och i ett hörn står en massa olika små krukor med färska örter i.

Bakom en liten dörr finner man ett rum, knappt större än en skrubb, med väggarna täckta av gamla tapeter som är lätt flagade vid kanterna. Den ena sidan består av hyllor ända upp till taket, och den andra av en balk i lämplig höjd. Där förvarar jag mina kläder prydligt ordnade enligt färg.

 I mitten av det lilla rummet står ett stort träbord och runt det en massa knaggliga gamla stolar som alla är målade i olika färger. På fredagarna bjuder jag över en massa vänner och kokar enorma mängder pasta och dricker billigt rödvin och fast mitt bord är enormt måste vi trängas för att rymmas allihop. Vi blir röda om kinderna för vi pratar så exalterat, om filmer vi nyss sätt och vem som är ihop med vem nu och om barndomssomrar och om politik och den där nya klubben ni vet, alltmedan staden myllrande under oss. Och jag ser mig omkring och tänker att bättre än såhär blir det inte.
23.10.2012 kl. 19:52

Find something you're passionate about and stay tremendously interested in it.





Bildkällorna finns här

Förresten har jag helt glömt bort att nämna en sak här. Imorgon börjar jag studera nordisk litteratur på Helsingfors universitet. Har knappt hunnit tänka det hela till slut, och verkligen inte haft tid att bli nervös eller pirrig över det (fast vem vet, det kanske kommer i natt??). Det enda jag vet är att nu äntligen ska jag få använda all min studiemotivation och -kapacitet till det jag tycker är bland det bästa och intressantaste i hela världen, nämligen böcker.

Visst förstår jag att det inte bara kommer att handla om att läsa lite, och visst vet jag om att jag kommer bli studietrött och vilja kasta alla papper och pärmar mot väggen och bara göra något annat en stund, men ändå. Kan inte låta bli att vara hemsk lycklig. För texter, stycken och meningar, ord kombinerade på olika vis, det är ju det finaste som finns.
26.08.2012 kl. 21:45

Augustinätter, skratt, kramar och kräftor.



För en vecka sedan på fredagen satt jag tillsammans med mina vänner i en bil. Vi rullade längs små grusvägar och sjöng med i musiken och jag var så alltigenom lycklig. Det var sommar, jag hade jobbat klart och nu äntligen var vi på väg. Planen jag och Lotte lite skämtsamt kläckte för ett år sen skulle äntligen sättas i verket.









Vi åkte alltså till huset i Bromarv där vi först lärde känna varandra. Plockade lingonris och rönnbär, skar upp tomater och gurka, och viktigast av allt: lade fram alla 400 kräftor och 40 nubbar.





























Sen var det dags att bli festfin. Sara fixade mitt hår och jag behöll frisyren genom hela kvällen, följande morgon, dag och kväll tills jag tillslut tvingades ta upp det.



Gäster började anlända. Alla samlades på trappan och kramade och skålade.



Tillslut var alla på plats och vi höll ett litet och väldigt improviserat tal. Fina årskursen.



Så satte vi oss till bords. Nubbarna var inte bara nubbar utan även bordsplacering och lag. Jag valde såklart flädernubben.



Team flädersaft! Hade ju lustigt nog tur att få det bästa laget man kan tänka sig typ!



Finaste. Om det är något med gymnasiet jag saknar så är det att få träffa dom här två alla dagar.



Sen skålade vi mycket och snapsade ännu mer och sköljde ner med vin och hetsåt lite kräftor där emellan.



Mirjam (som gått och flyttat fux flux långt bort, så synd), Linn och Maria. Knäppt att jag fick så bra personer framför mig.



Och dessutom Saga på högra sidan. Hur bra var inte det?



Sen dansade vi och åkte och simmade i svarta augustinatten nästan allihop och sen satt vi på trappan och lekte lekar och drack svindyrt vin. Ungefär vid halv fem åt jag och Saga de sista kräftorna som blivit över och sen låg vi några stycken på golvet och bara skrattade och skrattade åt något som känns lite underligt och kanske inte helt så hysteriskt roligt nu längre. Följande morgon lyste solen från en klarblå himmel och vi åt frukost på trappan och försiktigt föreslog nån att det här borde bli en tradition.
26.08.2012 kl. 10:18

 

Gillar böcker, förfester och svåra frågor.

 

kaneli.johansson@gmail.com