Det tar en del år, en del sår, att bli ung.

07.05.2013 kl. 22:00

För några dagar sedan bläddrade jag av förekommen anledning igenom halva arkivet här på bloggen. Var redo att ångra ungefär hälften (och en del inlägg ser nog aldrig mera ljuset av dagen) men redan då jag kommit till förra sommaren ändrade jag inställning. Håller definitivt inte med allt som mitt 15, 16, 17 och 18 åriga jag skrivit, men kom samtidigt på att jag nog inte ångrar vem jag varit.

Istället var det överraskande roligt att läsa om allt vi hittat på, skratta åt hur dumma vi varit och överraskas av att vi trots allt tycktes ha en del vett i hjärnan. Att se ens liv vävas samman av minnen, personer, platser och länge sedan bortglömda ord för att bilda emotionella kurvor som virvlar fram mellan hemliga meddelande som bara jag själv kan tyda. Att inse hur vissa saker ändrats så drastiskt medan andra knappt gjort det alls. Ganska fint egentligen.

Tänkte att jag samtidigt kunde kolla lite och jämföra hur maj sett ut genom åren:

2009:

Finns minimalt med bilder men jag och Rosa åt i alla fall glass vid Eirastranden. Hennes hår var lika blont och ruffsigt då som nu, mina fräknar har inte försvunnit och jackan är fortfarande samma. Den dagen minns jag att vi promenerade runt i Eira och talade om hur våra liv skulle se ut när vi var typ 20 och redan flyttat hemifrån och studerade och levde självständigt. Kom fram till att jag helst ville bo någonstans i dessa kvarter och bara hänga med kompisar och läsa böcker alla dagar. Om jag inte uppnår något annat i livet kan jag i alla fall säga att jag uppfyllt mitt 15:åriga jags dröm.

2010:

Maj 2010 minns jag mest som en dimma av lycka. På valborg dansade vi vals vid lippakiskan i duggregn men annars slutade solen aldrig skina.Vi åkte på utflykter istället för att ha lektioner och solade i parken alla raster. Linn och jag kom på knäppa idéer mest hela tiden. Vi hade bland annat picknick i en rondell och klättrade upp på hennes tak via en livsfarlig stege. Smög vi in på barerna trots att vi var flera år ifrån myndiga och rusade ner längs skillnaden för vi så totalt höga på livet. Vissa dagar känns det som att vi trots allt vuxit en hel del sen dess, men andra dagar är jag inte helt säker.

2011:

Firade in maj med hallonsöta drinkar i plåtburkar på Linns tak. Några dagar senare bytte vi ut det sötsliskiga rosa mot stark, mörkorange öl och vände upp och ner halva östra Europa på vallfärd genom förintelsens minnesmärken. Mitt hjärta slog i otakt på grund av för mycket känslor som rusade från ena ytterligheten till den andra men om jag skulle få göra om en resa i mitt liv skulle det antagligen vara denna.

Annars invaderade Hanna och hennes sjömansklänningar mitt liv och tillsammans ältade/älskade vi livet (vid den punkten har inget nämnvärt ändrats). Syrenerna doftade intensivt och jag visste att jag inte skulle få vad jag ville men kunde inte låta bli att vara lycklig ändå.

2012:

På papper heter det att jag jobbade och läste på inträdesprov men egentligen gick jag mest längs solvarma gator och läste Murakami under vårt blommande äppelträd. Drack skumvin i kvällssolen var och varannan dag och var osäker på om livet var den bästa eller sämsta uppfinningen som fanns. Linn, Maria och jag flydde allt ansvar och ramlade runt ett körsbärsblommande Edinburgh i en vecka. När vi kom hem fick jag totalabstinens av att inte se dem ständigt och konstant.

En eftermiddag mötte jag Saga vid trapporna jag numera sitter på varannan dag och vi skrev inträdesprov och det är lustigt att tänka på att vi inte alls umgicks hela tiden då och att Porthania kändes väldigt skrämmande och bibliotekets stora fönster var täckta av byggplast.

Och nu, 2013:

Det går ju inte att sammanfatta en månad som knappt kommit igång men jag promenerar längs pastellfärgade gator, inreder mitt nya hem och drunknar under litterärhistoriska uppslagsverk. Planerar sommaren som är till bredden fylld av potential, skrattar mycket och ger fan i att sova. Imorse hade björkarna fått pyttesmå löv och ikväll tänkte jag träffa min bästa flickor och spontant dricka vin för det är onsdag och vi är unga.

kaneli j
Kommentarer (8)
Roligt att kika igenom vad man gjort under åren. Å åh vilken fin bild på Domkyrkan!
Ida08.05.13 kl. 19:31
Gud så vackra bilder!
Malin Aurora11.05.13 kl. 00:44
Förekommen?
Hmm11.05.13 kl. 04:46
Ja det du.
11.05.13 22:54
Enligt Svenskt språkbruk inleder av förek. anl. en uppmaning om att inte bete sig el. göra något man av erfarenhet vet har vållat problem. Det du.
hmpf15.05.13 kl. 20:07
Enligt Svenskt språkbruk inleder av förek. anl. en uppmaning om att inte bete sig el. göra något man av erfarenhet vet har vållat problem. Det du.
hmpf15.05.13 kl. 21:38
Hej på dig! Om du är intresserad av uttrycket i fråga kan du gå in och diskutera här: http://forum.wordreference.com/showthread.php?t=1897930 Har för mig att vi upplever betydelsen lite olika men anser mig ändå ha använt det på rätt sätt. Ledsen om du blivit upprörd.
15.05.13 22:28
Dessutom heter det på förekommen anledning, hur ologiskt som helst.
hmpf på mig själv15.05.13 kl. 21:42
Ja och på finlandssvenska heter det av och inte på och som du kan se finns det ett fi och inte se i slutet av min bloggadress.
15.05.13 22:29
Första kommentaren handlade om vilka mystiska förekomna anledningar (vilka ju borde vara uppenbara, om man ser till hur uttrycket oftast används) du syftade till. Tvi fick jag - varken det eller val av uttryck förklarades, så då ville jag veta vad Nordstedts tycker, då jag själv inte var helt hundra. Rättningen ang. på var främst riktad till mig själv, och använd för all del finlandismer.
Hmm16.05.13 kl. 20:00
Norstedts heter förlaget ju.
hmpf igen16.05.13 kl. 20:08
Ja orsaken är självklar för mig (och kanske en del av mina vänner) men kände inte för att förklara den närmare (och lite mystik skadar ju aldrig!) Men det är ändå min blogg och främst för mig själv jag skriver så då kände jag att det var ett bra uttryck ändå.
22.05.13 14:18

 

Gillar böcker, förfester och svåra frågor.

 

kaneli.johansson@gmail.com