junidagar

07.06.2013 kl. 15:55

På måndagen åkte jag och min mamma på en liten semester. Först gjorde vi en liten roadtrip genom halva nyland och vid 22 tiden på kvällen kom vi fram till mitt bästaställe.

Såhär skrev jag i mina anteckningar då:

"Svänger in på gården, parkerar bilen och drar upp handbromsen. Rusar på rastlösa ben genom det daggvåta gräset ner till vattnet. Stiger ut på bryggan. Andas in. Himlen reflekteras i sjön eller sjön reflekteras i himlen eller både och finns det någon skillnad ens. Solen har försvunnit bakom grantopparna men det är fortfarande alldeles ljust. Luften är förgätmigej färgad. Och jag tänker att nu stannar jag bara här. Föralltid.

För var annanstans i världen skulle jag vilja befinna mig?"

Två dagar senare uppdaterade jag anteckningen såhär:

"För juni i Finland är så sprudlande. Vi kan dra hur djupa andetag som helst och ändå inte ha andats in all grönska all värme allt liv. Mitt på dagen är luften så kvav att man knappt kan andas, jag stiger ner i den svala sjön var tjugonde minut och det räcker ändå inte för att hålla kroppstemperaturen normal. Men om nätterna antar ljuset en svag nyans av rosa och luften är mjuk som vadd. Tre på morgonen håller koltrasten en spontan konsert utanför mitt fönster och trots att jag äntligen lärt mig somna ligger jag vaken och lyssnar. För inget i hela världen kan störa mig just nu. Eller okej, det som möjligen stör mig är att jag flyr fältet om en vecka och missar de ljusaste nätterna och den tidiga sommarens rus.

Men men, återvänder till smultronskörden och högsommaren. Så då gör det inte så mycket."

 

kaneli j
Kommentarer (0)
Skriv siffran 1 med bokstäver:

 

Gillar böcker, förfester och svåra frågor.

 

kaneli.johansson@gmail.com