Den färglöse Herr Tazaki

11.12.2015 kl. 14:36

Nu är det fredag och dags för boktips igen! Har som vanligt varit lat med att tipsa om sånt jag läser. Tror det blir så i och med att jag skriver om böcker dagarna ut, och pratar om dom vid sidan av det ganska mycket. Så då är saldon rätt full när jag väl ska blogga.

Anyway.

I höstas läste jag alltså Haruki Murakamis nyaste, Den färglöse Herr Tazaki. Den handlar, föga överraskande, om Herr Tsukuru Tazaki, en man i 30 års ålder som lever ett stillsamt och ganska händelselöst liv. Tills han börjar träffa en kvinna som han blir förtjust i. Hon får honom att öppna upp sig om sina tonår och dåtida vänner, som utan förvarning en dag klippte alla band till honom. Enligt kvinnan, Sara, finns de trauman detta ledde till kvar i honom, och om de ska kunna vara tillsammans måste han först försonas med sina gamla vänner, för att på så sätt kunna försonas med sig själv.

Så då bestämmer sig Tsukuru för att söka upp alla de fyra före detta vännerna, och ta reda på vad som egentligen hände i deras ungdom.

Jag läste Murakami första gången när jag gick på gymnasiet. Det var Norweigan Wood (såklart <3) och jag fullkomligt älskade den och slukade två andra av hans böcker i bara farten. Fast sen sa det stop. Eller som jag uttryckte det: blev bara så himla trött på alla dessa talande katter och pinnsmala tonårstjejer med yppiga bröst som någon medelmåttig huvudperson trånade efter. Nu har jag haft en lång paus och förhållit mig ganska kritiskt till honom, tills jag läste den här. Eller alltså jag är fortfarande ganska kritisk, men mindes också varför jag älskade honom från början: hur han bygger upp så knäppa karaktärer och verkligheter, hur han beskriver alla små obetydliga detaljer, hur allt hela tiden är en balansgång mellan verklighet och magisk realism. Jag blir fortfarande provocerad av honom, och kan tycka att en del av det han skriver är tröttsamt gubbigt, men jag bestämde mig helt enkelt för att se lite mellan fingrarna. Så måste man också få göra ibland.

Tycket i varje fall mycket om boken när jag väl lade mina kritiska glasögon åt sidan. Den var spännande och knäpp och fin. Plus den lustiga detaljen att den utspelar sig delvis i Finland!?

kaneli j
Kommentarer (3)
Skriv siffran 5 med bokstäver:
läste samma bok i höstas, första jag någonsin läst av Murakami. Gillade överlag boken väldigt mycket och ska nog försöka läsa flera av hans verk, men fick ibland samma känsla av att han verkligen beskriver verkligheten utifrån ett ganska gubbigt perspektiv? Lite svårt att lägga den upplevelsen åt sidan, trots att man gillar hans sätt att skriva..
emily11.12.15 kl. 15:36
Jag vet, känner som sagt samma. Fast jag tänker att det handlar om en "okej jag vet att det här stör mig jag behöver inte lägga boken åt sidan varje gång och ragea en stund åt valfri person i närheten av mig utan kan liksom ba skippa det" attityd. hehe. För hans berättelser är ju annars så fina och knäppa.
15.12.15 10:15
Jag tycker att sandra beijer pratat om den här författaren rätt mycket, är hans böcker bra? jag har sjukt vårt att verkligen orka börja läsa ens första kapitlet.... men om någon säger till mig att det lönar sig så kanske jag skulle ge det en chans :D
Grön i Åbo14.12.15 kl. 22:27
Alltså jag tycker som sagt att själva berättelserna är fina. Jag tycker nog fortfarande mest om Norwegian Wood och sen näst bäst Sputnik älskling, så skulle rekommendera dem, båda är absolut läsvärda :)
15.12.15 10:17
snälla använd inte "anorektisk" när du pratar om smal. anorektisk är inte synonymt med smal, det är en allvarlig psykisk sjukdom som dödar alltför många. blir så ledsen när jag ser folk slänga med diagnosen såhär.
e15.12.15 kl. 23:37
Hej ja du har så rätt, my bad. Syftade väl på "sjukligt smal" men tänkte inte efter. ändrade det nu.
16.12.15 12:40

 

Gillar böcker, förfester och svåra frågor.

 

kaneli.johansson@gmail.com