Skördesäsong och livsvisdomar från yours truly

Publicerad 31.08.2017 kl. 09:35

Hälsingar från mitt landeställe. Eller mitt är det ju inte, men min släkts och mina föräldrars. Kom hit på söndagen och åker hem idag. Eller det här inlägget är tidsinställt från igår så jag kanske redan är hemma i stan vid det här laget. Förra veckan hade jag en sån sjuk längtan hit. Som att inget i stan kändes värt det medan allt här var lockande. En lustig sak som den här sommaren och den långa tid jag spenderat här resulterat i är att saker här känns mer relevanta än grejer i stan. Som att det att jag möjligen missar björnbären som mognat eller att vattnet plötsligt blivit kallt utan att jag hunnit vänja mig känns mycket värre än att inte gå på nåt *event* eller lära sig hur de nya spårvagnslinjerna åker. Det är en fascinerande känsla som jag aldrig upplevt tidigare. Den kanske går om helt snart, men tills dess låter jag den gärna hållas.

Min mamma var här på måndagen, men sen dess har jag varit ensam. Eller det låter så deppigt. Har varit för mig själv, på ett bra sätt. Har hunnit/orkat läsa böcker efter en paus på två veckor. Plöjde igenom en deckare från Venedig och sen den här, som handar om Drottning Victoria av England. Har lite mindre än hälften kvar men gillar den mycket hittills.

Det lyxigaste här just nu är skördesäsongen som är i full gång. Bara att gå ut i trädgårdslandet eller växthuset och plocka sin middag. Eller bara dofta på tomaterna. Älskar den doften.

+ alla bär då såklart. Vet inte vad måttlighet är när det kommer till att äta bär just nu. Och jag hann perfekt till björnbären ifall ni undrade, vet inte vilka events jag gick miste om men lovar att de inte slår mogna björnbär :)

I måndags rodde vi till andra ändan av sjön och plockade svamp. Har pysslat med att torka dem sedan dess. Medan jag satt och borstade av dem, skar dem i tunna skivor och lade ut på tidningspapper tänkte på hur nyttigt det är att göra såna konkreta saker med händerna. Att det kanske är därför   jag mår så bra här ute, för att jag hela tiden gör konkreta saker som är meningsfulla. Jag bär vatten, eldar i spisen, diskar, klipper gräs, plockar bär. I stan är nästan allt meningsfullt jag gör abstrakt, allt finns på en tanke- eller konceptnivå. Allt det praktiska sköts av system och maskiner och kräver minimalt lite av mig. Det är ju skönt, men jag tror att det i slutändan kan bli lite kontraproduktivt att ha så mycket energi till att bara tänka. Eller låter det här bara som något megaflummigt en person som varit ensam i tre dagar babblar om..?

Hmm kanske det var allt för den här gången. Ska återgå till 1800-talets England nu :)

Vi hörs!

kaneli j
Kommentarer (2)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver:
Åh. Förstår precis vad du menar med att må bra av att göra något konkret. All min energi (läs: hela min själ) det senaste året har gått åt till att tänka och jag har älskat det, men nu längtar jag efter att göra sånt som existerar utanför mitt huvud. Tänker ägna hösten åt att lära mig baka surdegsbröd, känns som att det är ett bra sätt att stilla det behovet. :)
jennifer31.08.17 kl. 13:21
Ja men precis så är det ju! Önskar det skulle vara lättare att hitta en balans i tänkandet/görandet men det är ju svårt..
01.09.17 16:08
Håller med dig angående att göra konkreta grejer. Kom och tänka på det igår när jag jobbade. Jobbar som foodrunner och att bära ut mat är ju ganska konkret, men också stressigt och en måste hålla reda på kvitton osv. Men när jag sorterade bestick eller torkade bord, kändes det just så konkret och skönt med ett tydligt resultat så att säga. + fick en aktiv vila och hann andas lite
sofia31.08.17 kl. 16:59
Ja! tror bara folk sällan tänker att det är "nyttigt att inte tänka". Men viktigt att påminna sig om det :)
01.09.17 16:09

 

Gillar böcker, förfester och svåra frågor.

 

kaneli.johansson@gmail.com