Septemberljuset och villrådigheten

Publicerad 27.09.2017 kl. 13:16

En solig helg-frukost, Hanna i snäckhalsband och kvällssolen i sepetmber.

Såg att Hanna skrev att hon känner sig villrådig gällande sin blogg, att dess funktion är oklar, förutom som ett ställe för henne att dokumentera sin existens. Gud vad jag känner igen mig. I våras sa jag åt Linn att jag funderade på att lägga ner hela bloggen och då svarade hon att det har jag sagt förut men att jag aldrig ändå gör det. Visst och visst. Men den känslan brukar gå om på ett par veckor. Nu har det gått flera månader, kanske ett halvår, och den ligger fortfarande där och skaver mot kanterna.

Jag vill inte radera den här bloggen. Här finns för mycket av mina tonår, mina första steg som vuxen, alla gånger jag snubblat som bambi på isen, alla gånger det gått bra, fantastiskt till och med. Men jag vet för fan inte hur jag ska fortsätta, om jag ens ska fortsätta. De senaste halvåret, året, kankse till och med längre, har jag allt mer bloggat på autopilot. Fota, redigera, skriva går på sån rutin att jag där någonstans kanske glömde kolla om det ens är jag som skriver längre. Kankse det är något blogg-jag som utvecklades i de sena tonåren och sen inte hängde med när resten av mig gick vidare.

Så jag vet helt enkelt inte hur det kommer bli, vill ju inte försvinna härifrån helt. Ska fundera, bläddra lite i arkivet, testa mig fram. Inte göra något förhastat, kanske inga beslut alls, bara hoppas på att något som känns naturligt växer fram.

kaneli j
Kommentarer (6)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver?
Skulle sakna din blogg sååå mycket om du slutade! Du skriver fett bra och skulle tycka det var kul med längre texter mer sporadiskt om det skulle kännas mer peppt för dig, t.ex.!!
Ella27.09.17 kl. 23:36
<333 ja vi får se hur det blir, tack för peppen
28.09.17 15:43
Håller med Ella. Vet exakt hur det känns men vet också hur det är att inte blogga. För mig känns det väldigt tomt, stundvis skönt att inte känna ett behov av att dokumentera men samtidigt känns det otroligt fint att kunna spara sitt liv någonstans. Och dessutom tycker jag att du bidrar med mycket annat genom bloggen. Du inspirerar andra med fina bilder och skriver fint om små vardagssaker och böcker mm. Tycker det är viktigt också. Man behöver ju inte göra stordåd med bloggen heller. Har funderat på exakt samma saker och känner ibland vem skriver jag egentligen för och brukar tänka att jag skriver för mig själv i första hand. För att det är kul. Är det inte kul längre borde du kanske tänka över det en extra gång. Då är det ju inte värt det. Puss
Malin28.09.17 kl. 09:42
Ja lite de här tankesnurrorna jag går i. Vi får se hur det blir, puss och ses snart, vi kan parat mera då <3
28.09.17 15:44
Jag läser men har aldrig kommenterat förut. Det vore tråkigt om du slutade helt, men jag fattar känslan. Du behöver ju inte radera något om du slutar! Om bloggen finns kvar kan du ju återkomma till den och lägga upp något när du själv känner för det, för din egen skull. Det är ju kul att dokumentera sitt liv. Så mångas liv är ett oarkiverat mörker.
anonym28.09.17 kl. 10:12
Ska inte radera nånting tillsvidare :)
28.09.17 15:45
ÅÅ vore så tråkigt om du slutade skriva. Du verkar vara en så vettig och cool person, blir alltid lika glad när du publicerat nya inlägg. Men no pressure så klart, gör det som känns rätt i maggropen
anna28.09.17 kl. 11:23
tack för fina ord <3
28.09.17 15:46
Sorry, men det har nog märkts att du inte gillar att blogga längre. De flesta inläggen är typ kopior av varandra och du har ca liksom lately hela tiden samma uttryck. En paus skulle kanske göra bra?
x28.09.17 kl. 11:55
Jaja men att läsa är som tur frivilligt, så du slipper läsa alla ca liksom lately hela tiden samma uttryck-inlägg. Skönt va.
28.09.17 15:41
Oj nu tog du det väldigt personligt. Jag bara konstaterade att dina känslor för bloggen syns i dina inlägg...
X29.09.17 kl. 09:46