januari i pasteller

Publicerad 16.01.2018 kl. 10:18

 

Sista dagen på jullovet vaknade jag till blå himmel och spegelblankt vatten. Hade redan hunnit ångestranta åt min mamma i telefon att det här inte kommer gå, vintren här är för lång och mörk, min hud och min kropp och mitt inre förfryser.

Och sedan plötsligt en solig söndag utan planer. På eftermiddagen promenerade jag och Linn längs vattnet över till Berghäll och hamnade tillslut på tårtbuffé på Sandro. Det är betryggande att umgås när båda känner varandra som en självklarhet från långt tillbaka. Betryggande att vara i den kontexten.

Har förövrigt saknat vintersolen längs Skatuddens kustlinje insåg jag. Jag har kanske sagt det förr, att jag föredrar den här stadsdelen vintertid: allt det nakna, tysta, och sen havet som en pastellfärgad immig spegel. Tänkte på det här i samband med att jag såg filmen Venice Syndrome och blev påmind om att den staden ska besökas vintertid. Det kanske ligger nåt i det här med vatten och vinter. 

 

Lyckades tydligen skriva ett inlägg om sånt jag tänkt på utan att skriva om det jag egentligen tänkt på. Det är väl också en form av dokumentation? 

kaneli j
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver: